Son Till Min Chef

Kapitel 17: Är du gratis, men med mig - Del 2.

När jag kom hem, väntade Simon mig.

-Var har du varit?

Jag ignorerade det, jag ville prata med honom nu, Tja, nu eller aldrig. Jag hade tillbringat en bra eftermiddag med Clark och hade lyckats ta ut all negativitet att få glömma allt. Men nu Simon var där och se honom skada mig, tänkte att jag kunde vara med en annan kvinna när vi skulle ha en son jag var nerver.

-Hannah.

Jag vände varelse i ett steg över det och såg som jag såg utan vet att säga, skulle fallet var tänkande i en ursäkt för att inte jag arg? Jag tror jag var bara vad han skulle säga, som om de uppfann att flickan var en läkare och att han hade en dödlig sjukdom.

-Det är inte vad du tror.

-Super! Det är vad är alltid sa när det är vad det verkar, Simon. Jag vill inte höra din ursäkter, bara lämna mig ifred.

-Hon är den före detta flickvännen av min kusin, Riley, är inte min, jag lovar - du sa men jag tror inte det - jag. Det är otroligt att inte tro mig när jag säger att det inte är ingenting.

-Nu gör du inte offret.

Han kom till steg och knäböjde framför mig. Jag såg på honom förvirrad av ändringen av webbplats men det var begränsat till andas djupt och se mig i ögonen.

-Vill du veta vad jag hade upptagit dessa dagar?

-Ja, skulle vara väl vet it- ironiskt nog.

-Komma - sade han kramade min hand och gör att vi ur lägenheten och Exchange på taket.

När man kommer in såg jag att allt var full av farrolillos som upplyst det utrymme som hade varit runt bordet. Bordet var i centrum och på marken hade blommor som var på väg till stolar. Jag följde Simon och han satte mig stol för mig att sitta ner. Han vände på knä framför mig och drog ut en låda med sin jacka.

-Hannah. Sebastian inte kommer längre vara en olägenhet, lovar jag er. Jag lägger alla mina ansträngningar så att han betalat vad han hade gjort och han sitter nu i fängelse. Jag kan säga att jag gjorde det bara för dig men det har med andra tjejer som har gjort är, jag upptäckte att det var nog, och som gjorde möjligheten att lämna honom ensam inte ett alternativ. Det finns inte längre någon bland oss inte heller kommer att bli, Hannah, ingen kom med den. Varken det eller det blir det ingen mer förutom du, aldrig. Men vad jag vill göra är att fråga dig en sak.

Han tog min hand och kysste den sedan smeka den med tummen.

-Vill du bli min hustru och jag skulle vara den lyckligaste mannen till makten göra dig lycklig?

Jag var frusen, en sak var att föreställa sig vad han skulle göra och höra andra från hans läppar. Det kunde ha givit ett armband och skämta men efter allt som inte var fallet.

-Jag vill du ska vara min fru men utan något avtal från igenom, bara två av oss och vad vi känner, Hannah. Jag kan inte säga att jag älskar dig eftersom jag aldrig tröttna på att älska dig.

Jag följde utan att säga något för - bokstavligen - små och medelstora företag hade glömt hur man talar. Han kunde inte uttala ordet även om den önskade att göra så, det var som om min kropp inte hörde till mig.

-Du kan tänka på det, om du vill, det finns ingen brådska och... - tror på allvar att jag inte vet svaret? -Jag sa gör att han ser på mig med ett ögonbryn levnatada. Naturligtvis... jag vill gifta mig med dig, Simon, jag vill att du ska bli min.

-Nu är jag, dumt, eftersom vi var för den första tiden på sjukhuset.

-Kommer du ihåg?

-Ja, som om var igår. Du har gått och lämnade mig med ordet i munnen, ingen gjorde mig som innan. Jag tror att du du skada min stolthet på den tiden.

-Eftersom du kan ge dig av tur, jag visste - skämtade.

Han stod upp och kysste mina läppar lämnar mig mersmak men flyttade bort och log.

Ja, mannen skulle bli min man.

Och ingenting gjort mig lyckligare.

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Flickans skrämde du, rätt?

HAHAHAHHAHA, jag vet.

Vi läser oss.

Kat :)