Son Till Min Chef

Kapitel 16: äntligen är du fri, men med mig - Del 1.

-Lova mig att du kommer inte för att gå.

-Det lovar, herr Ronngren, skulle som skulle vara hans sekreterare om inte, eh?

Vi skrattade och jag såg hur Tvillingarna försökte hålla skrattet. Christopher mobil ringde och hennes ansikte förändrats fullständigt, vände sig mot oss, men bara tittade på Simon.

-Är något viktigt, herr.

Simon såg på mig och nickade. Bilen stannade och min fästman kom ut men inte innan att sitta på huk framför mig.

-Tar dig till mitt hus, min kärlek, blir det bra. Jag är tillbaka snart.

- Men, vart...? -Jag försökte be, men han hade redan åtföljts av Christopher.

Jag tittade på Clark men hans ögon jag mycket tydligt att jag inte skulle säga något.

Fallet var Simon i fara?

Väntade på att Simon verkade ligga i soffan medan de äter popcorn, min nya cravings i veckan. Men kom inte fram förrän hon stannade sover, dessutom öppnade jag mina ögon när jag kände att han tog mig i famnen tills sängen.

-Gjorde du i soffan, bobi? -Han frågade mig medan jag kläder med ark fint.

-Vänta på att min pojkvän som har flytt - log hälften sover.

Sängen gungade under tyngden av det och hans armar omgiven mig under täcket vilket gör att du var i paradiset.

-Brudgummen är galen om han har flytt från någon som du men jag är säker på att han aldrig kommer att gå och att du kommer att älska som ingen annan.

Jag log bara som mina ögon stängda och kände hans kiss fallna på min panna.

Nästa morgon var när jag insåg vad som hade hänt. Nyheten kom ut att Sebastian var att gå till fängelset efter är du hade förklarat sig vara skyldig i den sista av dem tre prövningar som är hade hölls. Jag blev förvånad och visste vad de hade ockuperat till Simon när han sa att jag var tvungen att gå men han inte ge någon anledning. Jag letade efter Simon men jag hittade inte det, jag antog att han hade gått till kontoret och att jag hade slutat sova. Jag bestämde mig att ringa min bror och be att det var, men han berättade inte vet att ett piano och en tjej som inte kunde stå blandat med Riley. Jag förstod något men jag antog att jag kunde räkna ut bara, det hade alltid gjort som den största som var av två. Josefine var en annan historia. Jag talade om min kusin Gabriel som var mycket som inte och besökte städer i Sverige, tycktes vara väl men hans röst inte låter som alltid.

Halvvägs genom morgonen, beslöt jag att gå för att besöka Simon för att se vad han gjorde, men jag skulle gå med ursäkten att han var tvungen att plocka upp och gjorde att skriva några papper som, enligt herr Rönngren, var viktiga. När jag kom till kontoret, tittade folk på mig hela tiden magen. Det märks att hon var gravid, men, snälla, att jag var väldigt nervös. Jag ignorerade dem och gick in på kontoret för Simon att fånga honom med en tjej mycket nära. Jag retrocedí men det var för sent, flickan var medveten om min närvaro och hade fått rådet att Simon. Han försökte nå mig men jag gick ifrån honom och gick ner för trappan som en galen att inte tala om hon var gravid. Jag lämnade företaget vill skrika och gråta på samma gång, och när jag såg Clark på andra sidan av gatan, jag tvekade inte och sprang upp till honom att beskydda mig i famnen.

-Ms. Lundgren.

-Clark - jag klagade-, det finns ingen i närheten, du inte varför de kallar mig som.

-Okej, Hannah, går in i bilen, ta en tur, tror du?

Jag nickade och gick in i bilen så han börja strax efter att att oss alejáramos Rönngren publicitet. Vi kom på en park full av barn som leker och tala avslappnad under mer än två timmar. Clark var min vän, en vän som kunde prata om allt och de förlitar sig på. Det verkade ju att jag inte var ensam och att allt var inte vad det verkade.

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

A kapitel kort, jag vet, men det är att vi är nära salseo slutet.

Vem var kvinnan? För att fall Simon gömmer sig en annan sak bortsett från det är Sebastian eller vad hade gömt hade varit det är att kvinnan?

Ingen vet, ingen vet.

Vi läsa senare.

XOXOOXOXOX 

Kat :)