The Gabbie Rule

Kapitel 3~Nörd-dealen

Allt blod tycks lämna mitt ansikte och en rysning går genom mig. Jag harklar mig till rätta för att stiga av cykeln med nu illröda kinder.

"Eh, vill du något särskilt?" Frågar jag med en hes röst och vill ärlig talat nästan smälla till mig själv för hur patetisk jag måste låta.
"Kom." Är allt han säger, släpper greppet om min pakethållare och går. Jag stirrar stumt efter honom. Förväntar han sig att jag ska följa efter honom?
Liksom han hört mina tankar vänder han bak blicken för att irriterat visa med huvudet att jag ska följa efter honom. Liksom jag skulle varit i en trans rycker jag till för att skynda mig efter honom med cykeln.

Brandon tycks aldrig stanna tills han tillslut gör det vid några stora containers bakom skolan. Han står med ryggen vänd mot mig och jag går grimaserande fram till honom. Jag sväljer hårt och harklar mig försiktigt. Ingenting händer så jag harklar mig lite högre, men han reagerar fortfarande inte. "Hallå?!" Utbrister jag tillslut irriterat och han vänder sig direkt om med hörlurar i öronen. Har han haft hörlurar på sig hela tiden?!

"Skämtar du seriöst med mig nu?! Varför har du hörlurar i öronen när du seriöst ska prata med någon?!" Fräser jag argt och vill vända mig om och ärlig talat bara gå. Någonting i hans ögon glittrar till och han flinar ner mot mig för att skratta till svagt. Var det här någon slags lek för honom? Varför ens bryr jag mig? Varför måste han ha så himla fina ögon?

Och varför kan inte jag bara skärpa mig och fokusera?

Jag höjer tillslut menande på ögonbrynen för att lägga armarna i kors.
"Jaha? Vad ville du prata om?" Frågar jag tillslut irriterat.
Han tar ett djupt andetag och flinet försvinner från hans ansikte samtidigt som han noggrant kollar sig runtomkring ifall någon skulle spionera på oss.

"Jag behöver din hjälp för att göra slut med Alessia.." Jag tittar stumt på honom. Jag känner hur paniken inom mig växer innan jag tar ett djupt andetag.

"V-va?-varför säger du..-Va?" Jag känner hur allting runt omkring svagt börjar snurra till. Först startar jag ett matkrig, får skrubba matsalsgolvet med Brandon och nu ber han mig om det här? Vad gör jag mot mig själv? Hur lyckades jag ens hamna i sådana här situationer?

Jag sväljer hårt, ger honom ett stelt leende som nog mest liknar en grimas och försöker klämma ner ett skrik av frustration mot de övre makterna.
"Nej...tack." Stel som en pinne vänder jag mig sakta om med min cykel liksom Brandon skulle varit ett rovdjur som skulle agera på plötsliga rörelser. Jag hinner inte ens ta det första steget innan han tar tag om min axel och vänder mig mot honom igen.

"Du står mig i skuld för vad som hände i matsalen." Säger han och min haka träffat marken.
"Det gör jag inte alls! Du var precis lika delaktig som jag!" Han höjer utmanande på ena ögonbrynet.
"Du masserade in gratäng i mitt hår och förstörda min fotbollsjacka. Jag fick köpa en ny." Jag fnyser till.

"Vilket du såklart inte hade råd med." Sarkasmen rullar på mina tunga och jag ger hans hår en lång blick. "Dessutom verkar ditt hår fått extra lyster sedan gratängen." Han fnyser till.
"Det tog jävligt lång tid att få bort den. Nästan så att man undrar vad de haft i den." Han lägger armarna i kors och stirrar ner på mig med förväntan. Trodde han seriöst att jag skulle hjälpa honom för att jag hade råkat förstöra hans jacka med lite gratäng? Så dyra var inte de där jackorna och lite gratäng i håret var inget.

"Tro inte att jag kommer hjälpa dig för det." Säger jag tillslut och vänder mig om igen. Hans steg hörs direkt bakom mig och jag hinner inte heller denna gången gå särskilt långt.
"Du vet att jag måste hem va? Och har inte du träning eller något?" Väser jag argt mot honom när han ännu en gång vänder mig mot honom.
"Jag låter nörden vara ifall du hjälper mig."
"Va? Vem?" Vad i hela pratar han om?
"Han du hänger med." Blane?
"Blane?"
"Ja ja, vad han nu heter. Blake eller Blair." Jag ger honom ett ont öga. Har han problem med minnet? Jag sa ju precis hans namn?
"Han heter Blane." Säger jag långsamt. Han skrattar till och lägger armarna i kors för att rycka på axlarna.