The Gabbie Rule

Kapitel 4~Rektorns kontor

Jag sätter in nyckeln i nyckelhålet och vrider på nyckeln i min hand. Långsamt öppnar jag dörren till den medelstora lägenheten och tystnaden slås mot mig.
Som vanligt är ingen hemma. Det hade blivit en vana vid det här laget.

Jag låser ytterdörren bakom mig innan jag prydligt sätter mina skor på samma plats som alltid. Min väska ligger slängd vid sidan om dörren och jag ger den en lång tveksam blick innan jag tillslut struntar i att dra med den in i lägenheten. Mina steg riktas direkt mot det lilla köket. Radions svaga ljud fyller mina öron och jag höjer direkt volymen för att höra hur The Weeknd's röst fyller rummet. Brandons varma bruna ögon dyker upp framför mig och jag ler för mig själv.

Ett svagt skratt flyger ur mig då jag med musikens rytm börjar dansa lite lustigt för mig själv. Inte för att jag dansade särskilt bra, men idag hade det varit den bästa dagen på länge.

"I can't feel my face when I'm with you
But I love it, but I love it, oh" Hans mjuka toner flyger runt i det lilla köket som vågor och lämnar gåshud på mina bara armar. Brandons ansikte dyker igen upp framför mig och jag tänker snabbt bort minnet.

Jag går fram till kylen för att hämta ett äpple då ett högt bankande ljud från hallen bryter förtrollningen i köket. Med rynkande ögonbryn ger jag kalendern på kylskåpsdörren en snabb blick. Hanna skulle inte vara hemma förrän imorgon så det kunde inte vara hon.

Jag sänker musiken på radion och går med försiktiga steg ut i hallen. En hård knackning hörs igen och när det känns som jag har stirrat på dörren i flera minuter sväljer jag hårt innan jag öppnar dörren knappt en decimeter.

"Vad i hela friden..?-" Jag hinner inte ens yttra något mer innan han direkt avbryter mig.
"Jag vet att du säkert undrar vad jag gör här, men jag har ingenstans att ta vägen." Jag ger honom en irriterad blick och himlar dramatiskt med ögonen.
"Blane, lägg av. Vad gör du här?" Han suckar åt sanningen som kommit fram och pressar sig förbi mig. "Okej..välkommen in antar jag.." Jag stänger dörren efter honom och lägger armarna i kors då jag vänder mig förväntansfullt mot honom för en förklaring.

"Vad har du på hjärtat, käre kusin?" Skämtar jag till halvhjärtat.
"Okej, jag kanske kunde sagt det innan men jag har fått en ny labbpartner på kemin." Han lägger handen mot sin panna som om det han skulle säga snart skulle ta livet av honom.
"Jaha, det var ju trevligt med en ny labbpartner. Vem är det?" Han sväljer obekvämt och kollar sig om i lägenheten som om någon plötsligt skulle hoppa fram från ingenstans.

"Alessia." Jag tappar min roade min.
"Alessia?" Upprepar jag.
"Ja, Alessia fucking Lincoln." Bekräftar han med båda händerna framför ansiktet.

"Men va? Okej, vad ska du göra?" Han tar bort händerna framför ansiktet och höjer blicken irriterat mot mig.
"Vad kan jag göra? Jag är fast med henne fram tills jag tar examen."
"Men har inte ni helt olika betygsmål? Kommer inte hon bara dra ner ditt betyg?" Blane var helt besatt med hans betyg. Grupparbetet på kemin var obligatoriskt därför var det helt bisarrt att hans lärare hade parat ihop honom med någon som hade lika många hjärnceller som en dront.
"Jag vet inte. Hon verkade inte så dålig idag." Jag ger honom en lång blick.
"Blane. Alessia har nog mer smink upptryck i näsborrarna än vad hon har hjärnceller." Han börjar skratta.

"Kreativt!" Fortsätter han att skratta.
"Jag vet hur hon är-"

"Hur hon är?!" Upprepar jag.