The Gabbie Rule

Kapitel 13~Skåpsblockerare till stirrare.

Korridoren är tom på elever morgonen därpå. Det är nästan som att det skulle varit en lovdag..inte för att jag råkat komma till skolan på en sådan dag..

Men ändå..

Då jag väl lagt in min väska och jacka i skåpet och läst några sidor ur en av mina senaste nyköpta böcker, som jag sparat i flera månader till, har fortfarande ingen kommit.

Var är alla? Är jag försenad?

Nä, det kan jag inte vara. Klockan är exakt 9.00 och vi ska börjar nu.

Efter att ha vägt mellan att fortsätta vänta på elever eller strunta i allt och gå till lektionen som en vanlig dag, så tar jag tag om min kemibok.

Dörren står tyst framför mig med inte ett enda tecken på att någonting finns i klassrummet innanför det orangea träet.
Jag suckar och knackar ännu en gång. Samma sak inträffar. Rättare sagt, ingenting.

Tillslut tar jag ett hårt grepp om handtaget och trycker ner det. Det är låst..

Vad konstigt. Det brukar alltid vara öppet under lektionstid.

"Miss Green?" Jag hoppar till och vänder mig mot den förvirrade rösten tillhörande min kemilärare, Mrs Flink.

"Vad gör du här?" Frågar hon och jag kollar mig förvirrat runt omkring i korridoren.

"Väntar på att kemilektionen ska börja. Klockan är över 9.00." Jag kollar igen ner på min lilla klocka och upptäcker att den fortfarande står exakt på 9.00.

"Är du säker? Miss Green, dagen är slut." Mina ögon vidgas.
"V-va?" Är allt jag får ur mig.
"Va?!" Utbrister jag igen fast högre.

"Me-men jag-"
"Det är lugnt. Du har inte fått någon frånvaro. Vi fick höra vad som hänt dig dagen innan av en polis som ringde från polisstationen. Han frågade efter din mosters telefonnummer." I denna stund skulle jag vilja gå raka vägen till den där polisen och smälla till honom, men jag tänker bort den tanken.

Men det var kanske inte väntat att han skulle 'rädda' mig från att få frånvaro, men jag hade inte heller förväntat mig att han skulle låsa mig ute från mitt eget hem. Fast vad går egentligen inte dåligt för mig nu?

Jag har hamnat på bottenhållet av mitt liv i denna stund och kommer inte komma upp därifrån förens jag börjar college.

Såklart.

Mrs Flink's blick är medlidande.
"Han berättade att du inte har tillgång till er lägenhet och är just nu hemlös." Jag fnyser inombords för mig själv av ilska.

Jag hatar han. Detta är hans fel. Jag är säker på att anledningen till varför dem vill ha hennes telefonnumret har fler anledningen än bara med inbrottet att göra.

Jag får ännu en medlidande blick från Mrs Flink.
"Har du någonstans att ta vägen nu?-"

"Jag bor hemma hos min kusin Blane." Säger jag snabbt för att slippa höra hennes låtsas medlidande röst.

"Okej, men jag säger lycka till!" Därefter går hon med snabba steg bort från mig med en hastig vinkning.
Jag suckar djupt för mig själv och går med trötta steg ut på skolans baksida.