The Gabbie Rule

Kapitel 10~"Det kallas för kyss, gullet."

"Vad g-gör du?" Väser jag menande åt honom samtidigt som mina blick nervöst kollar runt för att ingen ska se oss.
"Måste jag upprepa reglerna en gång till?" Fräser han argt ner mot mig. Jag tittar chockat upp på honom. Inte alls beredd på att han skulle blivit så arg.

"Håll dig borta från de andra killarna i fotbollslaget-" Börjar han och jag lägger huvudet på sne.
"Det fanns flera." Försöker jag utmanade.
"Vadå? Regler? De är borttagna." För någon sekund känns det som att han får svårt att möta min blick.
"Jasså? Exakt varför?" Med förtydling på just ordet varför. Han svara inte.

"För att ni upptäckte att Blane bara var min kusin? Jag tycker det är väldigt snällt av dig att stå upp för Justin." Justin måste gilla mig..tror jag. Jag menar, det var ju han som hade blivit argt på Chris efter att han hade flörtade med mig på rektorns kontor och antagligen var det han som gav Chris blåtira. Antagligen gav han säkert Blane samma blåtira för att han trodde att vi inte var släkt. Typisk svartsjuka. Inte för att jag har några känslor för honom..eller någon stark attraktion till honom. Han är ingen 'wow person' som Brandon, utan är mer någon 'snygg, men inte för snygg person'...Omg, det där lät hemskt. Vad håller jag på med?
"Justin?" Väser Brandon fram och jag nickar sakta. Generad över vad jag precis sagt. Tänk om det stämmer och så Brandon skit för det.. Eller tänk om jag är helt vilse..hjälp vad pinsamt. Varför var jag tvungen att säga sådär?

~Brandons Perspektiv~
Justin?! Justin av alla dessa personer. JUSTIN?! Jag! Mig, då?! Brandon! Jag!
Jag tar ett diskret och lugnande andetag för att inte göra något jag kommer ångra. Justin?! Hon kan inte vara seriös? Jag, då? Jag har haft en crush på henne i mer än 3 år!

"Justin?" Upprepar jag jag svagt med en suck. Hon undviker min blick, vilket får mig att undra.
"Gillar du honom?" Säger jag hårt för att inte låta så sårad. Hon biter sig försiktigt i underläppen och jag känner hur mina ben blir till spagetti. Varför gör hon så här mot mig?
"Jag vet inte.." Jag är nära på att högt pusta ut då jag harklar mig snabbt istället. Hon börjar osäkert pilla på änden av hennes ljusblå skjorta.

"Gillar Justin mig?" Frågar hon plötsligt och jag är nära på att fnysa.
"Vet du ifall han gillar mig?" Fortsätter hon och möter osäkert min blick. För några sekunder finner jag mig fast i hennes vackra ögon innan jag snabbt avbryter mitt stirrande. Lägg av, Brandon. Tänk om hon gillar honom, isåfall blir det bara konstigt ifall hon får reda på att jag gillar henne.

Istället för att öppna munnen och svara, rycker jag på axlarna. Vad ska jag liksom säga? Nä, det är jag som gillar dig. Justin var bara på min sida och blev sur på Chris då han visste att jag gillade dig.
"Okej.., vet du vem det var som slog till Blane då?" Hennes armar hamnar allvarligt i kors och jag sväljer hårt. Fan jävla skit..

"Ja-jag har ingen aning om vem det var. Är du säker på att det var någon av oss?" Hon höjer misstänksamt på ena ögonbrynet. Fan, vad hon är vacker.
"Jag är ganska-till och med, väldigt-säkert, då ni hade betet er så konstigt efter att jag berättat att Blane och jag var kusiner." Fan fan fan.
"Är du säkert på att du inte har fel?" Hon fnyser.
"Jag har aldrig haft fel." Mina läppar blir till ett streck.
"Men ifall du har det då?" Hon flinar.
"Jag har inte fel. Jag lär mig bara." Okej..hon kanske har rätt där.

"Men ifall du aldrig någonsin haft så fel förut? Så fel att den där kommentaren inte går att hålla upp det längre?" Jag har ställt mig ett steg närmare henne och hennes blick hamnar direkt någon annanstans än på mig, vilket får mig att flina.