The Gabbie Rule

Kapitel 7~Attraktiva skåp

Jag går med snabba steg genom korridoren med riktningen mot mitt skåp.
Vi har precis slutat och det innebär bara en sak.
Brandon, fotbollsplan, 'seriöst möte'.

Dessutom måste jag få tag i papperna till historieläxan. Det var inte särskilt genomtänk att ge dem till honom.
Jag suckar av tanken. Wow.. otroligt Gabbie..

Jag slår in den gamla vanliga koden innan jag lägger in böckerna i skåpet.
Okej, 30 minuters rast sedan matematik och sedan komma bort härifrån.

Snabbt börjar jag skynda mig emot fotbollsplanen. Vid korridoren med portarna som leder ut till skolans idrottssida, står såklart alla killarna i fotbollslaget.
Jag ignorerar dem, men får snabbt höra busvisslingar. Min blick vänds automatiskt runt omkring mig för att se åt vilken tjej de busvisslat åt. Jag möts av ingen utan bara en massa skåp och rynkar frågande på ögonbrynen.

När busvisslar man egentligen mot skåp? Utan att tänka mer på det, fortsätter jag gå som vanligt tills jag går ut genom de öppna portarna.

Fotbollsplanen som vanligt brukar vara proppfull av människor och spelare, är alldeles tom på människor. Jag går försiktigt fram till mitten av planen man vanligtvis inte får gå på under match eller träningar.
"Buh!" Jag skriker till och klappar till personen bakom mig.
Brandon stönar till av smällen och sätter sin hand mot sin röda kind. Jag drar häftigt efter andan och sätter händerna för min öppna mun.

"Oh hjälp, förlåt!" Han ger mig en road blick.

"Wow, du fick in en riktig smäll." Han tar bort sin hand och jag drar igen efter andan.

"Du är alldeles röd där, Brandon. Oh fy, vilken hemsk person jag är." Jag kollar medlidande på honom och han ger mig ett svagt leende.

"Det är mitt fel. Jag förtjänar det-"

"Det gör du int-" Jag avbryter snabbt mig själv. Spela som du inte bryr dig om honom. Kom ihåg, du gillar honom INTE.

"Du förtjänade det.." Jag flackar lite med blicken för att slippa möta hans blick.

"Från en sak till en annan.. Emm, du vet papperna jag gav dig? Jo, skulle jag kunna få tillbaks dem?" Jag ger honom ett stelt leende.

"Såklart. De är i mitt skåp-"

"Perfekt! ..Skulle du kunna hämta dem?" Han drar sin hand genom sitt hår.

"Föresten, du gjorde sådär igen, Gabriella.. Varför är du så rädd för vad folk ska tycka ifall du är med mig?" Jag ignorerar hans fråga.

"Snälla, Brandon?" Han biter sig svagt i underläppen innan han tillslut nickar från att ha fastnat med blicken på något i mitt ansikte. Antagligen en finne, eller något. Inte för att jag brukar få så mycket finnar, ifall jag får brukar jag aldrig egentligen bry mig om dem. Hallå, det är naturligt. Jag är ingen barbiedocka eller född till en. Man ska vara nöjd med det naturliga ansiktet. Dessutom använder killar inte smink.

"Men först behöver vi prata." Han tar tag om min handled och börjar dra mig bort ifrån planen med riktning mot parkeringen.

"Vänta va? Vadå prata?" Han ger mig en menad blick.

"Aha, ja just det.." Jag biter mig i innerkinden.