The Gabbie Rule

Kapitel 15~Brandons undergång

~Justins Perspektiv~
Först stirrar han bara på mig som om han inte precis fattat vad jag sagt.

"Skojar du med mig?" Hans röst är låg, men ilskan i den är tydlig.
"Tro mig, Brandon. Du behöver berätta för henne. Vi går inte kvar här nästa år. Jag vet inte vad ni bråkat om, men ni måste bli vänner igen. Annars är din chans till att få hennes förstörd." Wow och folk kallar mig känslokall.

"Så du menar att du kommer bara berätta för henne ifall jag inte gör det själv?" Jag nickar svagt och vänder blicken mot Gabbie som har börjat gå mot sitt skåp. Hon går förbi oss med låg blick. Brandon stirrar oavbrutet på henne vilket får ett flin att växa på mina läppar då jag knuffar till honom lekfullt i sidan.

"Det är oartigt att stirra." Skrattar jag och han bryter snabbt blicken från G.

~Gabbie's Perspektiv~
"Jag vill bara att det ej upprepas igen." Snabbt skakar jag hastigt på huvudet.
"Nej, jag lovar." Han nickar sakta och låser klassrumsdörren bakom honom.
"Bra, för idag kände jag inte igen ditt beteende-"

"Jag lovar, det kommer inte att upprepas." Han höjer ena handen hälsande innan han börjar gå iväg mot lärarrummet och lämnar mig ensam kvar vid klassrumsdörren.

Jag tar ett djupt andetag och för engelska böckerna i min famn närmare min kropp. Min blick skannar korridoren med elever framför mig tills den landar på Brandon och Justin. En liten orolig klump bildas i magen då Justin med road min talar med Brandon. Tänk om han har berättat för Brandon och nu står de och pratar om hur löjlig jag är som tror att jag har någon chans på Brandon? Inte för att jag har det. Eller tror det för den delen heller..

Det värsta av allt är att jag måste gå förbi dem, för det finns inte någon annan väg till mitt skåp. Jag tar ett till djupt andetag och går med låg blick in i korridoren.

Titta inte åt höger.

Titta inte åt höger.

Ignorera.

Ignorera hans blickar.

"Så?" Hör jag Justin säga.
"Vad?-nej. Jag tänker inte göra det." Justin suckar dramatiskt åt Brandons svar.
"Visst.." Han pausar och jag känner hur hans blick hamnar på mig. Jag sväljer hårt och börjar öka hastigheten på mina steg.

"Tja Gabbie." Jag stannar upp med ryggen mot dem båda.

Fan fan fan.

Jag tar på mig det bästa leende jag kan för stunden, inte för att det ser så avslappnat ut.

"Hej.." Får jag tillslut fram med nästan en viskning.

Ignorera Brandon.

Ignorera.

Men såklart vill inte min hjärna som jag vill, då mina ögon snabbt i några sekunder glider åt Brandons håll. Han och andra sidan verkar inte vara så berörd av mina små blickar då han med allt sitt fokus stirrar ner i sin mobil.

Skriver han igen? Till häxan Alessia?

Såklart han gör, Gabbie. Det är hans flickvän. Vem trodde du annars det skulle kunna vara? Hans mamma eller pappa?