The Gabbie Rule

Kapitel 11~Som att läsa ett dokument från CIA

Hon kollar för en sekund mellan mig och Brandon innan hon får syn på hans arm som vilar på min svank.
"Jag skulle kunna säga samma sak till dig. Vad gör du här? Vi har snart match." Hon lägger stöddigt armarna i kors.
"Du är väll inte sur på mig Brandon? Det var inte precis jag som kysste någon annan." Han höjer på ena ögonbrynet.

"Varför bryr du dig? Du kysste ju Blane-"
"Jasså? Så detta har med någon slags hämnd att göra?!" Fräser hon. Vänta va?
"Till skillnad från dig, så förlåter jag!" Säger hon med armarna argt i kors.
"Det var något nytt, sen när?" Säger han med en road ton.
"Sen alltid!" Fräser hon och ger mig en mörk blick. "Det är bara den där lilla nörden som kommer och förstör för oss! Vi är perfekta för varandra, Brandon!" Fräser hon med sin dödsblick riktad mot mig. Jag sväljer hårt.

"Jag behöver gå.." Mumlar jag tillslut och drar mig bort från dem.
"Ja! Stick, nörd! Du förtjäna-"
"Hon ska inte någonstans." Direkt greppar han tag om min arm och drar mig tillbaks bredvid honom.
"Bara släpp henne, Brandon! Vi är menade att vara och du väljer henne? Hon är ingenting jämfört med mig!-"Jag kollar storögt mellan de båda. Vad är det dem håller på med? Jag har aldrig gjort något mot de här två och ändå är jag ämnet de bråkar om. Varför försvarar han mig mot Alessia. De var ju ett lyckligt par för bara några dagar sedan?

"Jämfört med henne är du en enda stor bluff!-" Tillslut får jag nog. Okej, jag kanske inte har någon chans med Brandon, men jag tänker inte förstöra någon annans förhållande för det. Fastän Alessia är en mardröm och en vidrig människa ovanpå det, så kommer jag aldrig sjunka så lågt.

"Okej, hör på här båda två!" Snabbt vänds deras uppmärksamhet från varandra till mig. Jag grimaserar av uppmärksamheten och pressar irriterat fram, "Bara sluta.".
Fick jag inte dödens blick från Alessia innan så fick jag definitivt det nu.
"Bara sluta." Upprepar jag och ger de båda varsin menad blick.

"Jag vet inte vad som försiggår mellan er två och ändå får jag skiten för det hela." Min blick möter menande Alessias som ser ut att ha lugnat ner sig. Brandon stirrar med ett oläsbart uttryck på mig och jag vänder snabbt blicken mot Alessia.

"Jag har inget förhållande med Brandon. Inget." Jag pausar. "Därför vägrar jag acceptera att bli inlåst igen." Jag pausar och kollar igen allvarligt på henne. Hon fnyser, innan Brandon argt vänder sig mot henne.

"Låste du in henne?!" Utbrister han, som om han precis vaknat upp från en dvala.
"Såklart jag inte gjorde. Hon ljuger fattar du väl! Jag skulle aldrig kunna göra något sådant mot någon som är yngre än mig själv." Säger hon med oskyldig röst och ler gulligt mot Brandon som igen får ögonkontakt med mig.

"Ljuger? Du kanske har dåligt minne eller något, men jag hade ett stort prov den dagen som jag inte hade någon möjlighet att gå på." Hon höjer uttråkat på ena ögonbrynet åt mig innan ett svagt flin dyker upp på hennes läppar för att sedan lika snabbt försvinna.
"Vet du vad? Jag förstår ärlig talat inte hur du orkar. Hur många gånger ska man behöva upprepa det? Det är ingenting mellan mig och Brandon!" Med en snabbt blick mot Brandon som uttryckslöst står med armarna i kors tittar jag tillbaks på Alessia som frynande tittar mot Brandon.

"Lyssna här Gabiell. För det första gillar ingen dig. För det andra är du och jag inte ens jämförbara oavsett hur mycket Brandon än säger." Hon pekar mig hårt i bröstet.
"Du är ingenting, hör du det? Jag vet inte vad du försöker åstadkomma med detta, men jag ber dig. Försök. För innan du vet om det kommer jag dra ner dig så långt ner att du aldrig mer kommer kunna klättra upp." Jag hinner precis undvika hennes försökt till att knuffa till mig med axeln. Därefter stormar hon ut från den lilla korridoren.