The Gabbie Rule

Kapitel 9~ Luftkonditionerings resan till killarnas omklädningsrum

"Oh..h-hej, Brandon." Får jag stelt ur mig samtidigt som min blick försöker titta var som helst förutom på Brandon.
"Så? Det är sant. Brandon din lilla casanova. Alessia måste vara rasande." Jag ska precis skaka på huvudet, då jag känner hur en arm slingras runt min midja.

"Ja, eller hur G?" Jag kollar surt upp på Brandon. G? Sedan när har han kallat mig G?
"Eh, Nej, B?" Han himlar med ögonen.

"Och förresten, vad.i.hela.världen.gör.du? Släpp.mig." Väser jag sammanbitet åt honom. Eleverna i matsalen har slutat kommunicera med varandra och istället har alla sitt fokus på oss.

Gräv ner mig..

"Nej." Han flinar roat ner mot mig.

"Skojar du med mig?" Väser jag allvarligt och försöker få bort hans arm från min midja. Men istället drar han mig emot sig. Mina kinder blir till eld. Vad i-

"Jag släpper ifall du sätter dig bredvid mig." Jag fnyser för mig själv.

"Varför? Det inte precis så att jag måste." Istället för att svara drar han med mig till en av stolarna.

"Kom igen. Vi tycker inte om att någon sitter själv. Var är Blane, föresten?" Det sista lät lite för medlidande..

"Han behövde göra klart en stor skrivuppgift." Ljuger jag och ger Chris ett svagt leende. Brandon harklar till och jag vänder ansiktet frågande mot honom.

"Så säg mig. När lärde du känna Blane?" Jag tar tag om min gaffel och börjar peta lite i potatismossen för att behöva möta killarna runt bordets lite för nyfikna blick.

"Vi har alltid känt varandra såklart, vi är kusiner-" Jag avbryts snabbt av att en av fotbollskillarna runt bordet sprutar ut sitt vatten genom munnen på Chris som sitter bredvid honom.

Jag kollar storögt upp på Chris, som hastigt rest sig upp från stolen. Hans blick ligger mörk på killen som generat sätter tillbaks sin vattenflaska på bordet. Är det Kaden han heter?

"K-kusin?" Igen vänds min uppmärksamhet mot Brandon som ser ut att vilja slå till någon i ansiktet, då hans blick skiftar mellan mig och killarna runt bordet.

"Men..ni har inte samma efternamn.." Jag rynkar misstänksamt på ögonbrynen.

"Jag vet.... Eh, hur vet du det?" Han drar nervöst handen genom sitt hår. Nä, jag måste sett fel. Han är inte nervös. Varför skulle han vara det?

"Eh, jag kan allas efternamn på den här skolan..." Jag tittar misstänksamt på honom innan jag lätt rycker på axlarna. Inte för att jag tror på det, men jag vill inte verka för intresserad.
"Så,..eh, kommer du och tittar på vår match ikväll?" Säger den svarthåriga killen vid vänsterkanten på bordet.

"Vi spelar mot Gaints, som vi lätt vann mot förra året. Haha, dem fick stryck." Jag rynkar äcklat på näsan åt den vegetariska biffen och lägger ner besticken. Skolans mat börjar verkligen gå överstyr. Jag borde ta med mig mat hemifrån istället för att betala för det här skräpet. Problemet är bara att det inte brukar finnas någon mat hemma. Ibland känns det som att det är bara jag som köper hem maten..det kanske till och med är så. Eftersom att Hanna aldrig är hemma...

"Coolt." Får jag svagt ur mig.

"Kommer du?" Hör jag Brandon viska i mitt öra. Min blick sänks direkt till de vegetariska biffarna igen för att inte riskera att möta någon av killarnas intensiva blickar.