252 dagar kvar;

1K 37 0
                                    

"Den är så jävla tung!" Dante hoppade bokstavligen upp och ner för hur taggad han var. Jag hade följt med Noel, Ludwig, Axel och Dante till en tatuering-studio där de och även jag skulle tatuera oss. Jag var nervös och spänd då det var min första tatuering och min smärtgräns inte var den högsta.
Vi var alla samlade runt tatueraren som just hade skissat upp killarnas tatuering, en kungakrona som dessutom var killarnas nya band-logga.
Inatt hade de släppt sin första officiella singel och jag kunde inte vara stoltare.
Noel kom och kramade mig bakifrån.
"Jag måste hålla med Dante ändå, den är ganska tung."
"Men visst är den. Vad ska du ha?" Frågan stressade mig då jag ännu inte hade bestämt mig.
"Jag har ingen aning." Jag svalde hårt samtidigt som Ludwig la sig ner på bänken för att få bläcket instucket i sig.
"Äsch göra bara någon dum tatuering, typ mitt vackra ansikte på höger lår?" Jag skrattade åt idén och gav honom en snabb puss på kinden.
"Jag tror inte den hade blivit så bra." Han låtsades bli kränkt vilket bara fick mig att skratta ännu mer.
"Ey era små gullegrisar kan ni va lite tysta? Jag gaddar mig faktiskt här borta." Ludwigs ord fick oss bara fnissa men vi höll händerna över våra munnar för att dämpa det.

Eftersom tatueringen var liten så gick det inte mer än en timme innan alla killarna var klara och det nu var min tur. Jag hade till slut bestämt mig för att göra något simpelt, och därför tatuera in ordet 'le' på handleden.

Smärtan var inte så illa som jag först trodde att den skulle vara, men det gjorde ändå ont. Jag var då glad att jag valde en tatuering som tog ovanligt snabbt att göra och smärtan var snart över.

Tatueringen var som en liten påminnelse till mig själv. Hur klyschigt det än må vara så kunde jag nu kolla ner mot handleden och intala mig själv om att alltid le, oavsett vad. Hur illa saker än kunde vara och hur illa det än kommer bli så kunde jag alltid hitta en anledning till att le.
"Den blev fin." Noel tittade ner på den och gav mig ett leende. Jag kunde inte göra något annat än att omfamna honom in till en hård kram. Han var nog min största anledning till att just le.

-
Kort och snabbt kapitel men första dagen tillbaka till skolan idag så det bästa jag kunde göra<333

101 saker innan du dör - Noel FlikeWhere stories live. Discover now