101 saker innan du dör - Noel Flike

13 dagar kvar; pt. 1

• Noel •

"Vänta har jag haft i två eller tre ägg?" Förvirrat vandrade Hannas blick mellan ägget hon hade i handen och skålen framför sig. Jag skrattade och ställde mig bakom henne samtidigt som mina armar omfamnade hennes midja.
"Vet du verkligen vad du håller på med hjärtat?" Jag pussade hennes bakhuvud. Håret hade börjat växa ut igen. Det var kort, väldigt kort; men det fanns fortfarande. Jag själv kunde inte bry mig mindre om Hanna hade hår eller inte, men enda sedan det började ramla av märkte jag att mycket av hennes självförtroende satt i just håret. Nu när det började växa igen, gjorde hennes självförtroende detsamma; vilket glädje mig något otroligt.
"Äsch det är väl inte så svårt? Det är bara att följa receptet!"
Vi var hemma i vår trånga lilla lägenhet och Hanna hade fått för sig idén att baka något hon hade sett i en Facebook video.
"Om du säger det så."
"Kan du ta fram mjölken?" Jag nickade och släppte mitt grep om henne. Det var inte mycket att se i kylskåpet, men ett mjölkpaket fanns. Jag tog det men märkte till min besvikelse att det var tomt, jag måste ha tagit det sista utan att slänga paketet. En av mina dåliga vanor.
"Hjärtat..." Hanna vände sig om mot mig där jag stod med kylskåpshandtaget i ena handen och det icke-fyllda mjölkpaketet i det andra.
"Noel har du glömt att slänga kartongen nu igen?" Hon fick den där blicken hon bara får när jag gör något hon irriterar sig på, men ändå inte så mycket att hon kan bli arg över det. Det var bara en blick hon kunde få. Hon fick ett veck precis mellan ögonbrynen och hennes underläpp putade lätt under överläppen, knappt så man märkte det om man verkligen inte studerade hennes ansikte. Jag la mitt huvud på sned, log lite snett och stängde kylskåpet.
"Jag går och köper mer mjölk medan du stannar här och försöker lista ut hur många ägg du egentligen haft i." Hennes irriterade blick försvann. Vecket rätades ut och hennes putande läppar formades istället till ett litet leende samtidigt som hon skakade lätt på huvudet. Jag ställde ifrån mig den tomma kartongen på diskbänken och kramade om henne. Hennes huvud hamnade precis under min haka och jag blundade för en stund och tog ett djupt andetag. Ibland gillade jag bara att ta in ögonblicket.
"Jag älskar dig Noel Flike men jag kommer älska dig ännu mera när du kommer tillbaka med den där mjölken." Jag småskrattade och började gå mot hallen för att ta på mig skorna.
"Och jag älskar dig!" Sa jag innan jag stängde igen dörren bakom mig för att gå mot närmsta mataffär.
-
Jag hade köpt hem fem stycken mjölkpaket nu på en gång, jag tänkte att det var lika bra att köpa på sig.
"Hur mycket älskar du mig nu då?" Jag stängde dörren bakom mig och drog av mig skorna med hjälp utav hälarna. Jag ropade ut Hannas namn när jag inte fick något svar.
"Hanna varför svarar du inte när jag pratar med di-" jag gick mot köket med kassen i handen. Kassen föll hårt till golvet, så pass hårt att någon utav kartongerna måste ha gått sönder för det skvätte ut lite mjölk på golvet.
"Hanna!?" Mitt hjärta hamnade i halsgropen och jag kände hur paniken steg i bröstet. Mitt framför ögonen på mig låg Hannas livlösa kropp.

-
För att ni ej ska missförstå; boken slutar inte här.