101 saker innan du dör - Noel Flike

124 dagar kvar;

23.42 missat samtal från Noel (2)
23.46 Noel: snälla svara? Snälla?
23.53 Noel: jag är påväg till dig nu. Jag är snart där.

Jag suckade och satte mobilen på 'stör ej'. Jag ville bara försöka gå vidare, jag ville bara glömma honom för gott men han gjorde det svårt. Jävligt svårt.
"Jag går och lägger mig." Istället för att ge mig protester som 'men det är inte midnatt ännu' och 'men stanna bara uppe ett litet tag till, det nya året är snart här!', gav mina föräldrar mig bara en förstående nick och med det tog jag mig upp för trappan.
Jag var inte trött, och jag tänkte inte gå och lägga mig, men jag orkade inte vara med någon annan än mig själv just nu. Jag tog mitt täcke och svepte de om mig själv innan jag satte mig på balkongen. Det var kallt och frosten som bildats på stolen hjälpte inte direkt.

Det dröjde inte länge innan fyrverkerier började synas på himlen och jag log för mig själv innan jag tyst mumlade ett 'gott nytt år Hanna'.
"Jag antar att man får säga gott nytt år nu?" Den plötsliga rösten skrämde mig och jag tittade ner mot bakgården. Noel. Hans hår stod åt alla håll och hela hans ansikte var rödrosigt; om det var från att han varit ute eller om han skyndat sig hit vet jag dock inte. Jag borde vara arg för att han var här. För att han inte kunde fatta vad innebörden av att göra slut med någon innebar, men allt jag kunde känna i stunden var lättnad. Jag skrattade till och kände plötsligt hur en tår rann nerför min kind.
"Får jag komma upp?" Hans blick var ängslig, som om han var rädd för mitt svar. Det kändes som om jag tappat talförmågan och jag kunde inte få fram ett enda ord, endast en nick.
Med smidiga steg klev han upp på en soptunna och klättrade med hjälp av väggen och stuprännan upp på balkongen, han hade gjort det många gånger förr.
Han stod nu framför mig och vi stod bara där. Ingen sa någonting och ingen rörde sig ur fläcken.
Jag blev plötsligt påmind om mitt utseende och tog tag i luvan på min tjocktröja för att dra den över det kala huvudet. Han greppade tag i min handled och stoppade mig. Jag släppte luvan och tittade istället ner mot marken med mina armar korsade över mitt bröst. Jag skämdes.
Hans hand rörde sig mot min kind och smekte den mjukt.
"Du är så vacker." Han var berusad. Det hördes på hans röst men kändes även på hans andedräkt.
"Noel.." Istället för att backa undan rörde han sig närmare och omfamnade mig. Mina tankar skrek 'nej' men min kropp lyssnade inte utan mina armar fattade tag runt hans midja. Jag kände mig trygg.
"Jag tänker inte lämna dig. Du behöver mig och jag behöver dig, det vet du själv."
"Noel jag klarar inte av att lämna dig. Jag vill inte lämna dig, jag vill inte dö." Hans grepp om mig blev hårdare och hans andning tyngre.
"Du ska inte lämna mig. Du ska överleva det här. Jag vet att du klarar det, jag känner det på mig."
Jag hade inget svar, men ställde mig på tå för att kyssa honom. Han mötte den och det var så det nya året inleddes, tillsammans.

-

Det här kapitlet är så jävla cringe hahaha förlåt.