101 saker innan du dör - Noel Flike

13 dagar kvar; pt. 2

• Noel •
"Noel." Min blick for upp och såg Hannas pappa komma gående mot mig. Jag reste mig fort upp ur stolen som stod i väntsalen där jag nu befann mig och rusade mot honom.
Jag hade aldrig varit ett fan av sjukhus. Även om man kunde förknippa det med positiva saker som födsel och tillfrisknad, så var allt jag kände emot sjukhus just nu bara enormt hat. Jag visste att det inte var sjukhusens fel att Hanna hade cancer, eller att cancer existerade överhuvudtaget. Jag visste gott och väl att läkarna gjorde allt som stod i deras makt, men det räckte inte för min del.

Jag hade ringt efter en ambulans som varit snabbt på plats och sedan fört oss hit. På vägen hade jag ringt Hannas föräldrar som var här redan innan vi kommit fram. Jag blev stoppad i väntsalen, jag fick inte följa med längre in. Deras dumma policy om att endast direkt familj fick följa med fick mig att vilja spotta på sjuksköterskan som stod i min väg.

"Hur är det med henne?" Jag var svettig. Håret låg som en hjälm mot huvudet och jag var rätt säker på att det bildats svettfläckar under armarna på min gråa tjocktröja. Hannas pappa la en hand på min axel och klämde den lätt samtidigt som han skakade på huvudet. Jag kunde se att han höll tillbaka tårar och jag kände hur det blev tungt att andas.
"Den är tillbaka. Värre än innan." Det kändes som om marken under mig rasade samman och allt ljud runt omkring plötsligt blev tusen gånger högre.
"Ursäkta mig." Jag gav honom en ursäktande blick och han försökte att svara med ett leende. Jag sprang iväg mot toaletterna, hittade en ledig och så fort jag stängt dörren efter mig spydde jag. Det var inte att jag ätit något dåligt, eller att jag helt plötsligt hade blivit sjuk, men min kropp visste inte hur den skulle hantera nyheterna annat än på detta vis. Cancern hade alltså kommit tillbaka, värre än innan; vilket då måste betyda att det var väldigt illa.

-
Flummigaste kapitlet någonsin.
Jag hoppas ni tycker det är okej med kapitel ur Noels perspektiv!