O som i oskuld

Lördagskväll

Hur ska man klä sig då? Rasmus letar efter någonting dugligt eller snyggt att ha på sig.

Han bestämmer sig för en mörkblå flanellskjorta, vit t-shirt och svarta jeans. Frisyren kammar han igenom så att den ser prydlig ut. Eller ska han ha rufsigt hår?

Det är vekligen inte bara tjejer som krånglar med kläder och utseende!

Rasmus bestämmer sig för att låta frisyren vara. Han slänger på sig sin svarta jeansjacka, tar sin plånbok och nycklar och går ut i friska kvällsluften.

För varje steg han närmar sig staden kniper det i halsen. Magen spänner sig och istället för att andas avslappnat med magen andas han små korta andetag med bröstkorgen. De platta, svarta conversen smätter mot asfalten.

När Rasmus är nervös brukar han bli kall, men nu värms han långsamt och det känns som om ett helt helvete härjar i kroppen.

Då är han här. Framför en röd tegelstensbyggnad som liknar en fabrik. Det är fortfarande ljust ute och kvavt. Solen lyser starkt.

Det är mycket folk som samlats utanför spellokalen och han hör att bandet redan har börjat spela.

Rasmus letar i folkmängden men hittar inte henne någonstans. Hon kanske inte är här än. Tur att det finns en sorts väntlobby inne i byggnaden.

Han blir så uttråkad och nervös av att vänta att han tycker att taket ser intressant ut. En matematiker såg en gång en fluga i taket och då...

Någon kramar om hans arm och väcker honom ur sina tankar. Han ser sig om efter vem det är som doftar så...fruktigt.

Det är Elsa och hon är jättevacker ikväll. Precis lagom uppklädd i en röd flanellskjorta och svarta leggins. Håret är vågigt och han tror, men vet inte säkert, att hon har ansträngt sig lite extra och tagit på sig ljusrosa läppglans. Elsa är ju inte den som brukar klä upp sig, så detta känns ändå som henne.

De ljusrosa läpparna...vilken smickrande färg. Han har längtat efter henne och vilken lättnad nu när han äntligen, äntligen får se Elsa.

- Hej, mumlar hon blygt.

- Ja hej, säger han också och sneglar på henne.

- Fin du är, fortsätter han och rycker på axlarna.

- Tack, säger hon småleendes och pillar bort någonting från hans jacka. Och hans hår...

- Vad gör du? Frågar han skämtsamt och skrattar tyst.

- Jag ville bara pilla på dig, säger hon tyst och tar hans hand.

Han ler och känner hur öronen kokar. Handen svettas lite. Han släpper och lägger istället armen runt hennes midja och leder in dem till vakten som ska kolla biljetter.

Elsa räcker fram två biljetter och de blir insläppta. Därinne är det dunkelt och avslappnad stämning. Som en jazzklubb, utan all rök.

- Vill du ha en dricka? frågar han henne.

- Nej tack, det är lugnt.

Rasmus nickar. De står bredvid varandra och lyssnar till musiken. Hon trycker sig lite mot honom.

- Ska vi sätta oss därborta?

Runtomkring i lokalen finns stolar och bord med hängande lampor över, till och med fåtöljer utspridda i hörnena. Hon siktar mot ett bord.

- Det gör vi, säger han.

Jazzmusiken spelar. Rasmus och Elsa sitter mittemot varandra. De lyssnar en ganska lång stund på musiken utan att säga någonting. De super in alla intryck och det är en bekväm tystnad vänner emellan.

När bandet tar paus lutar sig Elsa framåt mot honom.

- Jag är jättenervös, erkänner hon.

- Jag med...men vi tar det som det kommer, ingenting säger att vi måste, lugnar Rasmus.

Hon ler uppskattande.

- Du är väldigt snygg ikväll, säger hon och tittar blygt ner.

- Tack, viskar han. Röksugen. Man skulle nästan kunna tro att de är rökkompisar för varje gång han ser henne kliar fingrarna.

- Vill du ut och ta en cigg? frågar han och fingrar på tändaren i fickan.

Hon ler ett hemlighetsfullt leende.

Det har hunnit bli mörkt och belysningen utgörs av en gatulykta och en mystisk måne bakom några grå moln.

Elsa står mot en vägg och Rasmus står en bit framför henne.

- Bra musik ändå och tack för att du bjöd hit mig, säger Rasmus.

- Och när ska du bjuda ut mig nån gång då? frågar hon retandes.

- Jag kan väl inte hjälpa att du är så sugen på att träffa mig att jag aldrig hinner fråga dig, retas han tillbaka.

Hon himlar med ögonen och han smilar listigt. De pausar och tittar in i varandras ögon.

Kanske är det belysningen som gör att lusten de har för varandra gör sig påmind. Kanske är det den som gör att en kyss nu delas mellan dem och blir till flera.

Rasmus och Elsa står en stund och hånglar. Hans händer vandrar ner till hennes rumpa och hon kan inte heller motstå att greppa hans rumpa.

Det är bättre än vad de minns från förra gången. Hånglandet avbryts av att Elsas mage kurrar.

- Jag bjuder, säger han fnissandes.

- Får jag rida på din rygg? Jag är lite pömsig, säger hon med en bedårande min.

- Neee, det är långt dit ju, tjurar han.

Utan att hon behöver säga vet Rasmus att hon är sugen på hamburgare. När de har ätit ute tillsammans har de alltid ätit hamburgare.

- Rasmus...jag har köpt speciella underkläder just för dig, viskar hon i hans öra.

Självklart går han då med på att bära henne dit.

- Vilken fart det blev på dig då. Säker på att det inte är du som är lite för sugen? fnissar hon när de väl kommer fram till snabbmatsresturangen.

- Framme! utbrister han högt och släpper henne med ett hårt duns.

- Aj! hon ger honom en låtsasarg blick.

De äter och pratar om vad de har gjort den senaste veckan. Slänger små eldblickar till varandra. Sedan tar de sig hem till Rasmus.

Elsa huttrar. Rasmus lägger sin jacka på hennes axlar.

- Pffft...fnissar hon.

- Vaddå?

- Nää, inget. Du vet i filmer där killen brukar ge tjejen sin jacka när tjejen fryser och andra typiska grejer?

- Aaa, säger han och håller hennes hand.

- Man brukar tycka att det är smörigt och töntigt tills man själv upplever det. Då är det faktiskt mysigt, säger hon och ler.

Som att hålla händer till exempel, tänker han.

De kommer till huset och det är ett spänt ögonblick. Han låser upp.

- Välkommen in söta lilla fröken, säger Rasmus med ett stiligt leende och håller upp dörren för henne.

- Tack, vilken charmig ung man du är, skämtar hon tillbaka. Han skrattar tyst.

Nu...nu är det nära, tänker Rasmus och stänger dörren. Kroppen sprattlar av förväntan och iver. Hjärtat dunkar hårt och långsamt. Hans kinder blir ljusrosa.

Hjälp! tänker han och sväljer. Hur ska detta gå?