O som i oskuld

Glädjerus

Rasmus skuttar runt hela huset fnissandes som om han blir kittlad av en osynlig Elsa.

- Vad är det med dej? frågar Casper.

Lillbrorsan gör en fånig dans runt i vardagsrummet.

- Jag kom in!! Jag kom in!! utbrister han euforiskt.

Casper mumlar någonting tyst med att man inte behöver skryta och att ja, alla har redan fattat att han har legat med Elsa.

- Jag ska bli fysiker! Ropar han med ett stort flin.

- Aha...men grattis geniet, säger Casper leendes.

Rasmus ska alltså studera teknisk fysik till hösten på Chalmers. Ett svårt program att studera och komma in på.

- Tacktack, Rasmus bockar fint.

- Va sa du? Kom du in? ropar mamma från köket. Pappa är ute i trädgården läser i solen.

- Ja! ropar han och rusar ut till pappa.

- Jag kom in pappa, säger han spralligt.

Rasmus är innerst inne en tönt som tycker att studier är superviktigt. Elsas och andras öron domnar ibland av när han nämner saker som parallaxmetoden för att mäta avstånd mellan stjärnor eller förklarar varför det visst är meningsfullt att kunna lösa differentialekvationer och räkna integraler.

Rasmus är kanske inget geni som Casper påstår. Han vet bara hur man ska fjäska för lärare för att få bra betyg och hur man pluggar smart, om han nu behövde plugga. Sedan är han intresserad också. Inom honom finns en irriterande, besserwissrig vetenskapsman. På något sätt har skolan alltid varit lätt för Rasmus. Så lätt att han blir uttråkad och ostimulerad, men det löste han med lite bortkopplande hjälpmedel.

Men bara ibland! När det är som värst och mest tråkigt! ropar Rasmus i tanken.

- Nämen vad kul, säger pappa med en avslappnad och rofylld röst. Följt av ett dovt skratt.

Kan livet bli bättre än så här? Rasmus börjar bli rädd för att någonting väldigt dåligt snart ska hända. Han viftar bort känslan och sätter sig på en trädgårdsstol och gör pappa sällskap.

- Jag är stolt över dig grabben, säger han leendes och vänder blad i sin bok.

- Tack, säger han.

Det ringer i mobilen.

- Hej Rasmus, mumlar Elsa med en ledsen röst.

- Vad är det? frågar han oroligt.

- K...kom du in på det du sökte?

- Ja, hur är det med dej?

Hon börjar storlipa. Hennes dröm är att bli civilekonom.

- Elsa, ta det lugnt. Du kan söka till nåt annat på våren.

- JAG VILL INTE LÄSA NÅT ANNAT! grinar hon högt. Så högt att Rasmus blir tvungen att hålla undan mobilen från öronen.

Det här är dåliga nyheter, men ändå känner Rasmus en olustig känsla av att livet går på tok för bra nu.

- Jag sticker till Elsa en stund, mumlar han och tröstar Elsa med att allting ordnar sig på något sätt om man inte ger upp.

- Jag har chips, godis, läsk och...detta, säger han och visar upp ett nytt TV-spel. Någonting annat olagligt i byxfickan har han också fått från Alex, men det nämner han inte. Inte än.

Elsa skrattar med tårögda, röda ögon.

Han kramar Elsa en lång stund i hallen och pussar henne på kinden.

- Ska vi spela nu då? frågar hon och försöker pigga upp sig själv. Rasmus genomskådar att hon är mer nedslagen än vad hon visar.

Han är rädd, rädd för att behöva ta till det han har i bakfickan.

De spelar spel en stund men Elsa är okoncentrerad, inte alls lika grym som hon brukar vara i spel. Det tär på honom att se henne så ledsen, men samtidigt....

- Du Elsa, mumlar Rasmus.

- Ja?

- Om du vill, jag tvingar dej inte utan bara föreslår...så har jag någonting som

kanske får dej att må bättre, en liten stund.

De pausar spelet.

- Vad pratar du om?

- Eh, ja...detta...

Han lägger fram två plastfickor. En med vitt pulver och en med joints.

Elsa tittar chockat på honom.

- Har du testat detta? Frågar hon storögt.

- Ett par gånger, medger han.

- Varför då? frågar hon skeptiskt.

- Jag behöver dom för att bli trög och för att kunna koncentrera, säger han och hör hur dum han låter. Vilket är meningen. För det han gör är dumt.

- Du tar detta för att du är för smart? Vad är det för jäkla trams?! fräser hon.

- Du vet inte hur deprimerande det kan vara, mumlar Rasmus skamsen.

Hon studerar honom. Hon tänker på sånna där plågade, pessimistiska genier som mår dåligt eftersom ingen förstår dem och eftersom de är för excentriska för att passa in, men hon har aldrig sett Rasmus som den typen. Hon har bara sett honom som hypersmart. Lite synd är det väl om Rasmus...

- Hur länge har detta pågått?

- Sen ettan, förklarar han.

- Urhäftigt, viskar hon.

Detta känns oförklarligt nog spännande. Det känns som om hon är ihop med Sherlock Holmes eller något.

Just nu tycker hon att Rasmus är skitcool. Hon har alltid velat prova på det här. Till hjärtat är hon en estet.

- Jag provar en joint, säger hon och inspekterar den vita rullade tjocka spliffen.

Rasmus tar en också, för att fira sin framgång.

De sitter och skrattar högt. Röken stinker något fruktansvärt och skiljer sig märkvärt från ciggarettlukt. Tur att båda hennes föräldrar är och hälsar på kusinerna och att hon inte kunde följa med för sommarjobbet. Eller otur kanske man ska säga.

- Hihihihi! skrattar Rasmus och pekar på godispåsen.

- Hahahahahaha!!!! Ätbart regnbåge! skrattar Elsa högt.

- v...Vet...vet du va? Fnissar Rasmus.

- Näää.

Hon hostar till.

- Di...ditt hår? Det brinner! gapskrattar han.

Hon gapskrattar och Rasmus tittar på henne med en slö blick.

- Det är jävligt snyggt...du är jävligt snygg, mumlar han avslappnat. Nästan helt nersjunken i soffan.

Hans röst har blivit sådär mjuk och slö som en morgonröst. Elsa blir tänd.

De börjar slafsigt att hångla, hållandes i var sin joint. Röken pyr uppåt som om det vore rökelse.

Rasmus och Elsa tar en tur till Funkytown. Det är en härlig, bekymmersfri och färggrann stad. Har man en gång besökt den staden, vill man återvända tillbaka.