O som i oskuld

Lilla Linda

De äter upp sina frukostar, men Rasmus kan inte låta bli att se hur nedslagen Casper känner sig av att lillbrorsan har förlorat oskulden innan honom.

När Elsa har gått hem sitter Rasmus och tittar på TV med sin storebror när mamma och pappa är och jobbar.

- Jag är hopplös, suckar Casper.

- Du, det är den inställningen som gör att du inte har en flickvän än.

Ingen tycker om den som går runt och tycker synd om sig själv hela tiden.

- Flickvän? Ha! Jag kan knappt bli kompis med en tjej.

Rasmus ger brorsan en trött "sicken gnällspik" blick. Casper känner massor med tjejer. Ronja också. Hon har till och med sagt rakt ut till Rasmus att hon tycker om Casper. Svartsjukan har alltid bubblat under skinnet på honom och Rasmus har medvetet hållit det hemligt att Ronja gillar hans storebror.

Men nu när han har Elsa så finns det ingen anledning att vara svartsjuk och hålla saker hemligt.

- Du har alltså inte insett att Ronja tycker om dig?

- Va? frågar Casper med en rynkad panna.

- Ja. Hon har själv sagt det till mig.

Casper gör en ogillande min.

- Ok, jag skulle ha sagt det tidigare, mumlar Rasmus skuldmedvetet.

- Nej, det är inte det. Jag gillar inte ens henne.

Rasmus tittar fundersamt på sin bror. Då var det kortet spelat. Då fick han också en sorts hämnd för att hon inte gillade honom. Ha! Underbart....

Vilka ondskefulla tankar, tänker Rasmus roat för sig själv.

- Jag gillar faktiskt...Linda, säger Casper generat.

- Linda?! Verkligen? fnissar Rasmus av ren fascination.

- Ja, ja jag vet...men jag kan inte hjälpa det, säger Casper med ett smil.

Rasmus har ingen aning om vad brorsan ser hos Linda. Absolut ingen aning. Linda är....det finns inte ens ord för att beskriva henne.

- Varför just henne?

- Hon är så liten och söt....har du hört hennes röst? frågar brorsan.

Rasmus småler åt tanken. Linda som är 1,50 och Casper som är 1,90 ungefär eller längre. Det måste bara bli de två.

- Nej...men jag tror att hon skulle bli glad över att någon är intresserad av henne.

- Du har rätt, jag kanske inte är helt hopplös, mumlar Casper.

Rasmus zonar ut också till en underhållande tanke.

Casper och Linda står vid hennes dörr efter en träff och det är dags att säga godnatt. Precis som man gör i filmer.

- Ja, då ses vi i skolan, börjar Casper.

- Det gör vi, säger hon och ler blygt.

De kramas och Linda tittar upp på Casper. Casper tittar ner.

- Det här blir lite konstigt, skrattar han.

- Jag kanske når, säger hon med ett litet sött leende.

Nej, det gör hon inte. Casper får böja sig ner för en kyss. Sött.

Men varför är det så att kvinnor föredrar män som är längre än dem? Är det känslan av att vara beskyddad? Eller kanske känslan av att kramas av någon som är större?

Och män föredrar också, antar Rasmus, kvinnor som är kortare än dem?

Äh, det kanske bara är någonting han har fått för sig. Man har sina individuella preferenser. Rasmus känner en tjej som är galen i korta killar...och en kille som gillar killar.

Hur är det egentligen att vara homosexuell eller bisexuell? Bortsett från att man ibland möts av fördomar blir de kära på samma sätt som heterosexuella, bara i samma kön eller båda könen. Vissa behandlar homosexualitet och bisexualitet som någonting helt annorlunda. Äh, kärlek som kärlek! tycker Rasmus.

Förstår man hur kärlek fungerar förstår man också andra människor som inte har samma läggning som en. Det är ju inte så att de är utomjordingar, vilket en del verkar tro.

En sak är i alla fall säker med att vara homosexuell eller bisexuell, det är mycket svårare psykiskt att leva med en annan läggning än hetero.

- Så vad tycker du? Frågar Casper.

- Kör på! svarar Rasmus utan att ha hört ett enda ord.

Det ska bli kul att se hur och om Casper lyckas. Ytterligare ett fenomen Rasmus har lagt märke till, så fort någon eller några i ens närhet blir framgångsrik på...säg vad som helst, så tittar man direkt på sig själv och granskar vad man själv har lyckats med. Det är mänskligt att jämföra sig med andra och svårt att låta bli. Den dagen alla slutar jämföra sig med andra kommer pressen och kraven att försvinna.

Tänk vad härligt det hade varit om det vore lätt att inte bry sig om att alla andra vänner har haft ett förhållande förutom du, blivit kyssta förutom du, eller att alla har druckit och festat förutom du och massa andra oväsentliga saker.

Lev ditt liv och gör det du mår bra av så kommer saker att hända, förr eller senare, tror Rasmus på.

- Så politiskt korrekt, mumlar han tyst när han lyckas tråka ut sig själv med sina konventionella hygglotankar.

Han har alltid varit lydiga guldpojken. Kanske var det också därför sexet med Elsa var så skönt. Det kändes förbjudet och vilt. Busigt.

- Vad sa du?

- Inget. Följer du med ut och lirar lite fotboll? frågar Rasmus.

Casper stänger av TV:n. Bröderna går ut till trädgården och tricksar med bollen såsom de har gjort sedan de var små.

En fråga dyker upp i hans huvud. Har verkligen alla barn, ungdomar, vuxna och gamla någon som de var eller är kära i? Är det en garanti att man någon gång i livet blir kär?