O som i oskuld

Tid för sig själv

Det är en enkel hämndplan som låter lockande, men samtidigt vet Rasmus inte ifall Alex verkligen har varit otrogen eller om Khalil bara vill vara elak mot Alex för att han stal hans tjej.

Hämnd är ljuvligt, men att hämnas är även ett av det barnsligaste man kan göra. Typ ett dagisbarn som kastar en lerpaj på sin kompis bara för att den har en finare leksaksbil.

Men det är faktiskt lockande. Rasmus vet med sig att han har tendens att skylla sina problem på andra och nu är det ett utmärkt tillfälle att skylla på Alex för att han hade börjat med droger.

-Jag ser att du gillar tanken, säger Khalil.

Dock har ju droganvändandet aldrig varit ett problem för Rasmus, snarare en fördel. Han är även motvillig till att hämnas på sin bästa vän.

- Jag har bara en fråga till, säger Rasmus.

- Är inte du lite väl besatt av Olivia? frågar han försiktigt.

- Jo, men det skulle du också ha varit om du kände henne riktigt, säger Khalil.

Aha...så Khalil är en sån som har lätt för att brinna väldigt starkt för saker och människor. Sånna är lite läskiga, men uppfriskande att umgås med.

Egentligen har Rasmus ingenting med detta drama att göra. Han råkar bara vara Alex bästa vän. Faktiskt bryr han sig inte ens om att Alex är otrogen om han nu är det.

Han kanske borde varna sin kompis om att någon smider en plan för att hämnas, men Khalil är för härlig för att svikas.

Det känns som om han har Stockholmsyndrom.

- Jag ska tänka på det, säger Rasmus fundersamt. Han vill ju inte förstöra fem års vänskap bara sådär.

- Men du...fråga nån annan av hans kompisar också och se om dom kan hjälpa dej, föreslår Rasmus.

- Nja, jag har valt dej av en anledning, säger Khalil och smilar lömskt charmigt.

Elsa kommer ut och Rasmus nickar adjö till Khalil.

- Hör av dej, Elsa har ju mitt nummer,

säger Khalil sen.

- Absolut! ropar Rasmus.

Efter att de har kommit från trapphuset tittar Elsa frågandes på Rasmus.

- Vad är det med dej och Khalil?

Rasmus rycker på axlarna.

- Vad är det med dej och dragning till droger? frågar han och småler retsamt.

Hon härmar honom ryckandes på axlarna.

Rasmus går hem och får en stund för sig själv. Han är glad att bara behöva jobba fyra dagar i veckan trots den ynkliga lönen.

Han tar fram den blåa anteckningsboken och skriver frågan.

" Hur fixar man relationsproblem och hur vet man när det är dags att göra slut?"

Rasmus funderar fortfarande på det där med att hon ändå uppmuntrar hans drogbeteende, men indirekt den här gången. Han måste ta ett snack med henne, förbereda vad han ska säga.

Och han måste också avgöra om han ska vara delaktig i Khalils hämndplan.

Det är därför han nu åker till badhuset för att simma ett par längder inne i sina tankar.

När han kommer dit och har bytt om svävar hans tankar åt ett annat håll.

Kroppar.

Det finns biologiska förklaringar till varför man föredrar en viss typ kroppsbyggnad och anlete. Han kommer ihåg att hans klasskamrat mattenörden Fredrik en gång nämde att människor som har gyllene snittets proportioner anses vackrare.

Badhuset är ett ganska bra ställe att spana på folk och skapa sig en bild av vilken typ av kropp man tycker är attraktiv. Här finns människor i alla former och färger.

Många vackra tjejer får honom att fundera på varför han valde Elsa.

Speciellt när han plötsligt får se den allra första tjejen han blev kär i och som pussade honom på kinden när de spelade snurra flaskan på en klassresa. Matilda från fyran.

- Hej, är det du Rasmus? frågar hon precis innan han skulle hoppa i.

- Ja, det är jag, mumlar han och rodnar. När Rasmus ser sin första förälskelse blir han som Jonte och Casper när de ser söta tjejer. Han som annars brukar vara rätt lugn bland tjejer!

Hon är lika söt nu som då, men med mer kvinnliga kurvor och former.

- Hur är allting då? frågar hon.

- Bra, säger han kort och märker hur varm han blir. Måtte blodet inte rusha neråt nu...

- Och själv? Frågar han flummigt som om han har tappat all sin sociala kompetens.

- Jodå, det är bra. Jag är här med några kompisar.

- Jaha. Jag är bara här och simmar lite.

Vilket dumt svar! muttrar han i tanken.

- Är du här själv?

- Aaa.

Kloret sticker i ögonen och börjar svida vid ett väldigt dåligt tillfälle och han blinkar lite. Det ser ut som om han ska börja lipa.

Va fan kroppen! Skäller han i tanken.

- Om du vill kan du va med oss, föreslår hon, vi sitter i bubbelpoolen därborta.

Matilda nickar åt den bubblande poolen med fyra tjejer.

- Jag kommer kanske lite senare, mumlar han.

- Ok, men kul att träffas! Det var länge sen, småler hon.

- Ja verkligen, säger han och ler vad som känns som världens mest fjäskigaste leende.

Aldrig i livet att han sätter sig som ensam kille i en bubbelpool med fyra tjejer! Eller...?

Han kom ju hit för att tänka...