O som i oskuld

En hämndlysten plan

Ja, såklart sitter han här i någon okänd lägenhet och röker igen. Den här gången är det en hederlig cigg. De där typerna gillar Rasmus med en gång och undrar varför Elsa inte har introducerat honom för dem innan.

Han kanske har fel om dem?

Elgrillen står på balkongen och det luktar ovanligt av vegetariskt. Rasmus gör en trött, dömande blick. Det är ju sånna här djurrättsaktivister och veganer. Feminister och miljökämpar.

- Hur är det? frågar en utländsk kille med en lockigt, nacklångt, mörkt hår och en aning solbränd hy. Han introducerade sig innan som Khalil.

- Jovars, svarar Rasmus. Inte på humör för att prata och tänker inte låtsas vilja prata heller. Han tittar ut mot balkongen där Elsa är och pratar med en tjej med lila hår.

- Jag vet vad du är för typ, säger han och ögonen blänker listigt till när han slänger en vinnares leende.

- Det där säger mer om dej än om mej, mumlar Rasmus.

Khalil slår sig ner i soffan med Rasmus.

- Du tycker att jag är bäng i huvet som tror att jag vet vad du är för typ, påstår han.

- Ja.

- Är inte du själv fånig som tror dej veta vad vi är för typer?

Rasmus ler gillande och fnyser tyst för sig själv. Klart att han vet vad Khalil är för typ. Andra generationens invandrare, lyssnar på Kartellen, vänsterextremist, politisk engagerad. Det syns på hans kläder, umgängeskrets och hans sätt.

- Jag gissar på att du är vänsterextremist. Har jag rätt? flinar Rasmus och studerar Khalil.

Hans pin på jackan han hängde av sig innan var en "rör inte min kompis" pin. Rasmus trodde inte att folk hade pins längre...

- Om det är viktigt att ha rätt så ja...

Rasmus kan inte låta bli att småskratta vänligt.

- Så, vad ville du?

- Inget, jag ville bara säga att när du fimpar, gör det i askfatet, säger Khalil och nickar mot ett askfat av glas som står på soffbordet. Juste ja, det är ju han som är festvärden.

Sedan tänder han själv en cigg med en Che Guevara-tändare och det är ingen vanlig cigarett vad Rasmus ser på formen och känner på lukten.

- Vad röker du?

- Kaffe, säger han och rullar ciggen mellan tummen och pekfingret.

- Kan man röka kaffe? Frågar Rasmus förbrillat.

- Ja, ser du inte vad jag gör? retas Khalil och blåser ut rök från munnen.

Elsa kommer in och sätter sig vid Rasmus.

- Så detta är dina vänner, kommenterar han och tittar på henne.

- Ja, säger hon och ler nöjt. Det verkar som om Rasmus tycker att de är ok, trots att han inte visar det.

Någon cool hippie tar fram en vattenpipa och frågar högt om någon vill vara med och röka. Elsa fnissar.

- Ja, jag brukar ju inte vara med på sånt då men...

Hon tittar på Rasmus med lust och bus i blicken.

- Fast vattenpipa är värre än cigg vet du va? frågar han och Khalil instämmer.

- Men det smakar rätt gott, fortsätter Khalil.

Han tittar utmanande på Rasmus. Med två stycken blickar som manar på att han ska testa kan han inte stå emot. Det verkar rätt skoj ändå!

- Men jag skulle gärna vilja smaka lite på maten först, ler han lurigt.

- Det där tar vi efter! säger Khalil och ler lika lurigt tillbaka.

Rasmus höjer roat ögonbrynen. Sluging där.

Elsa ser oförstående på dem. Hon känner att det är någonting speciellt mellan dem men kan inte riktigt sätta fingret på vad...

Så Rasmus hamnar i en ring runt en mörkgrön vattenpipa. Han tror att det är "Little green bag" av George Baker som spelas lagom lågt i bakgrunden.

Det här känns hur häftigt som helst! Han känner sig som en i gänget och äntligen har han träffat någon med samma sinnestämning och tankebanor som honom.

De skickar runt och Rasmus tar emot och röker av den smaksatta tobaken trots att han äcklas lite av att fem stycken munnar har sugit på munstycket. Han överraskas av den milda smaken som känns trevligt i hans munhåla.

Varför kan inte droger och rökning vara oskadligt?

Rasmus tänker att han borde ha blivit kemist istället och tillverka fram en ofarlig, men beroendeframkallande drog, casha in massa pengar...

Han skickar vidare pipan och de pratar om allt möjligt. De här människorna är den där sorten som är medveten och bryr sig. Som fortfarande har kvar tron om att man kan förändra världen till det bättre. Elsas vänner är optimistiska pessimister, hur den paradoxen nu går ihop.

Han och Elsa hade trevligt under hela festen och maten smakade ok, men nu är det dags att gå, bestämmer de.

- Jag hörde att du känner Alex, säger Khalil som en sista sak.

- Vilken Alex? frågar Rasmus.

- Han som är ihop med mitt ex Olivia.

- Jaha den Alex, ja.

- Ja, knarklangar-Alex, säger Khalil nedlåtande.

Rasmus blir förvånad av det öknamnet Khalil ger hans bästa vän.

- Vaddå, är du svartsjuk? skrattar Rasmus.

- Brorsan, jag vill hämnas, säger han.

Elsa håller fortfarande på att krama hejdå till sina vänner och väninnor.

- Varför då?

- För att han stal min tjej och nu är han otrogen mot henne.

- Men du fattar väl att jag inte kan hämnas på min bästa vän?

- Låt mej förklara varför hämden är en bra idé för oss, säger Khalil och leder ut Rasmus till trappgången där de kan prata ifred.

I trappuppgången med senapsgul färg står Khalil lutad mot ett trappräcke och Rasmus mot väggen. Khalil är ganska muskulös och lite längre än Rasmus.

- Han har försökt sälja droger till dej eller hur?

- Tja...det var ju mer så att jag ville köpa och råkade veta att han...

- Kolla, han fick dej att bli drogberoende, avbryter han anklagandes.

- Utan honom hade du aldrig testat droger.

Rasmus säger ingenting och tänker tyst innan han säger någonting dumt. Khalil är ju Khalil och inte vilken hjärndöd idiot som helst.

- Men jag valde ju själv.

- Eller gjorde du det? småler han.

Alex gjorde precis samma sak som han gjorde med Elsa. Är det verkligen ett eget val när man ger efter för sin nyfikenhet?

- Du vet ingenting och jag tänker inte hjälpa dej, avvisar Rasmus.

- Jo, efter att du hör min plan kommer du det....

Rasmus suckar och ger med sig. Han kan åtminstone lyssna på vad Khalil har att komma med.