O som i oskuld

För mycket socker

Helgen har varit händelserik för Rasmus, men nu är det åter till jobbet. Han blir överraskad av att Elsa ringer på hos honom.

- Hej, säger han och ler lite undrandes.

- Hej sötis, viskar hon, kramar om honom och ger honom en puss.

- Saknade du mig så mycket? retas han.

Hon småler och räcker över en tygkasse med en lunchlåda i. Elsa har också packat ner kakor och juice.

Den där klängigheten gör sig påmind, men Rasmus viftar bort tanken och pussar henne tillbaka.

- Tack, men du behövde inte, säger Rasmus.

- Det var bara kul att laga lunch åt dig. Ha så kul på jobbet då, jag väntar på dig när du slutar, viskar hon i hans öra.

De kysser adjö och Rasmus tar sig till jobbet. Hela dagen tänker han på vad de ska göra i eftermiddag. Han vill nog bjuda henne på en riktig dejt, fast inget gulligullgull. Han har blivit allergisk mot det sedan hans senaste förhållande.

Lunchen som Elsa hade lagat består av två mackor med jordnötssmör och jordgubbssylt. Rasmus skrattar högt eftersom han är allergisk mot både jordnötter och jordgubbar.

Jonte och Einar tittar på honom med lite skrämda och överraskade blickar.

Han hittar en lapp fastklistrad under locket.

" Jag bjuder på lunch, väntar på dig på pizzerian kl. 12:30"

- Jag kommer sen, mumlar han, packar sin lunch och sticker till pizzerian.

Elsa sitter där och väntar med en stor familjepizza.

- Där är du! säger hon lite busigt.

- Fin lunch du lagade, säger han skrattandes.

- Tackar.

De hugger in i den stora pizzan och Rasmus planerar vad de ska göra i eftermiddag.

- Vet du...jag har en idé till nåt spännande vi kan göra, viskar han hemlighetsfullt.

Elsa tittar på honom med en förtjust blick.

- Vaddå?

- Det får du se i eftermiddag...

De äter upp nästan hela pizzan och ger varandra en liten hejdåkyss som blir härlig bara för att pizzasmaken från den andras mun smakar så gott.

- Gick det bra med Stella? frågar Rasmus Jonte.

- Nja...hon tyckte bara om mig som en vän, mumlar han.

Rasmus tror att alla blir kära någon gång i livet men att kärleken kanske inte alltid besvaras. Är man ute och träffar folk finns alltid chansen eller risken att man möter någon man gillar.

- Synd, säger Rasmus tröstande.

Arbetsdagen är slut och Rasmus har frågat Einar om han fick låna grejer från förrådet. Det får han.

Elsa väntar ivrigt på Rasmus som kommer med en plastpåse.

- Då går vi...

Hon följer med honom till ett nerlagt industriområde som ser rätt övergivet ut. Så fort Elsa ser massa graffitti och klotter på väggarna blir hon förtjust.

- Det är bara att sätta igång, säger han med ett busigt leende och letar fram en burk med sprejfärg.

Hon tvekar inte att börja måla. Hennes graffitti blir mycket vackrare än Rasmus klotter.

De målar en lång stund och har allmänt trevligt tillsammans.

- Hörni! Ropar en hög röst.

Rasmus drar in henne i bakom en container. De sitter hukade och fnissar tyst.

- Ssshh...viskar han leendes och tittar på henne med en äventyrslysten blick.

De smyger sig därifrån och hamnar i stadsparken sittandes på en gräsmatta.

- Så tjockt hår du har, mumlar Elsa och leker med hans hår.

Ååh fan, tänker Rasmus och andas lite tyngre.

- Och fina blå ögon...mumlar hon och pussar honom på kinden.

Han tittar på henne och undrar om hon kan läsa hans tankar. Småkåt blir han i alla fall.

- Du har fina ögon, svarar Rasmus och ler dumt när han inser att han har gått in i sockerfällan igen. Han är som ett bi som dras till saft.

Han kramar om henne och de sitter så en stund. Elsa ger honom en undrande blick. Inombords frågar hon sig vad det är de håller på med. Rasmus också.

De släpper kramen samtidigt med en udda känsla. För mycket socker kanske...

- Ska vi gå? frågar han.

- Mmm.

De går förbi en mysig bokaffär och Elsa drar in honom dit, men inte för att handla eller titta på böcker, nej. Längst in i affären finns en toalett. Där smiter de in. Litet och trångt är det. Rasmus och Elsa står tätt tryckta mot varandra.

- Här? viskar Rasmus och flinar.

- Äh, min farbror märker aldrig nåt, fnittrar hon.

Rasmus kysser henne och därmed börjar en stunds hett hånglande. Tydligen kan man väga upp sockrets söthet med lite krydda. Eller är det bara det man vill tro?

Samtidigt funderar Casper över sina ord. Vad ska han säga till Linda och hur ska han säga det? Och det viktigaste, vad kommer hon att svara?

Han vill tala ur sitt hjärta, men är rädd för att verka smörig eller sötsliskig.