VI FORTSÄTTER PÅ BOKEN. För det första jag är evigt tacksam för alla som läst denna boken. Jag kan inte riktigt få nog av den här berättelsen och vill mer än gärna fortsätta på Noels och Isabelles resa. Hoppas ni vill fortsätta läsa❤️
Det har varit en omtumlande vecka. För några dagar sen gick vattnet och det var en tuff förlossning. I min famn ligger nu vår lilla skatt efter alla om och men. Jag och Noel var helt eniga om namnet när vi såg vår lilla bebis för första gången.
- Dante ska han heta.
Utbrast vi i kör. Det kändes så självklart, det kändes som ett tecken att vi fick en liten pojk. Det kanske låter konstigt men jag vet att Dante kollar ner på oss, min älskade Dante. Han kommer föralltid vara speciell för mig. Han fick mig att förstå vad kärlek är. Jag saknar honom något enormt och tänker på honom varje dag, men mina starka kärlekskänslor ligger nu hos pappan till min son, Noel. Jag sätter mig upp i sängen och lägger Dante i mitt knä. Jag slänger ett öga bort mot fåtöljen, där sitter Noel sovandes. Det har varit en tuff förlossning för honom också, långa vakna nätter och han har själv uttryckt att det var tufft att se mig ha så ont. Det finns få människor med så mycket empati som Noel. Jag längtar efter att leva i bebisbubblan med honom.
Snart har vi varit i vårt rum på sjukhuset i 1 vecka och det är äntligen dags att åka hem. Det känns surrealistiskt att sitta där i bilen med Dante och Noel. Det känns som en nystart, vi ska få leva bara vi utan massa turnéer och jobb. Vi ska bilda en stark familj
