Kapitel 27 - Bråvalla dag 2

705 13 4
                                    


Jag vaknar av att det känns tomt och kallt, Och det kanske inte är så konstigt. För bredvid mig saknas personen som har hållit mig varm under hela natten, Dante. Jag antar att han kanske gått upp för att gå på toa eller liknande. Så jag går ut till det lilla allrummet i tältet där de andra killarna sitter runt vårt lilla bord. "Någon som vet vart Dante är?" Killarna lyfter sina blickar från mobilerna och möter min kanske något oroliga blick. "Ingen aning faktiskt trodde att han var med dig" Svarar Axel som också ser lite orolig ut nu. "Men han lär  komma snart, han är säkert på toa typ" Svara Ludde hur lugnt som helst. "Inte för att avbryta ert lugn men jag såg honom gå iväg för typ 2 timmar sedan" Noel fucking Flike du förstör mitt lugn till 1000, och det är den enda tanken som hinner gå igenom mitt huvud innan jag rusar ut ur tältet för att gå på jakt efter Dante. Med bestämda steg böjar jag gå runt olika tält och stannar vid ett tält som verkar extra intressant. Inifrån tältet hör jag en dov mansröst som jag nästintill är säker på tillhör Dante. Men jag vågar inte konfrontera honom för det kan ju vara fel röst jag hör så mitt beslut blir enkelt. Jag ställer mig utanför tältet och väntar på att någon ska gå ut. Men jag lär få vänta längre än jag trott. Kort efter att jag ställt mig utanför börjar stön höras inifrån tältet och jag känner hur tårarna börjar tränga fram och tillslut kan jag inte hejda mig jag öppnar tältet och där inne ligger en naken Dante med tjejen vi mötte igår. 

I ögonvrån ser jag att Dante tar på sig och gör sig beredd att springa efter mig i ett misslyckat försök. Jag springer, springer bort från verkligheten samtidigt som tårarna rinner ned för mina kinder. När jag kommit ut från festivalområdet sätter jag mig på marken. Jag känner mig tom på känslor men ändå rinner tårarna. Killen är inte värd mina tårar inte min saknad men jag känner mig sviken, sviken av personen jag älskade mest av allt. Jag reser mig och med tunga andetag och steg ringer jag min syster som är äldre än mig. Hon lovar att hon ska komma och hämta mig och svär över Dante och hans beteende.

-

Jag har kommit hem, kollar på sorgliga filmer, äter glass och gråter. Är det såhär jag kommer leva nu i någon vecka av saknaden av någon som spottat mig i ansiktet.

Är du känd? Hov1Där berättelser lever. Upptäck nu