Innan kapitlet börjar vill jag tipsa om @theamericanhorrorstory 's bok vid namn Gudarna på västerbron Den är riktigt grym läs den.
Det har gått några dagar sedan jag och killarna var vid Dantes grav. Tiden efter att vi lämnade graven har vi spenderat tillsammans. Jag tror någonstans att vi alla känner oss för svaga för att va ensamma. Vi alla är rädda för vad som kommer hända om vi är ensamma. Jag hade gråtit, däremot vet jag inte hur de andra killarna hade hanterat det. Under alla dessa dagar har vi skiftat mellan att vara hos mig, hos Ludde, hos Noel eller i studion. Och det är just i studion vi är nu. Dock vet jag inte varför vi inte har vart hos Axel.
Aja, jag sitter just nu i en grå soffa och lyssnar på killarna. De skriver diskuterar och försöker få till en ny hit. Men det är någonstans det krockar. Det känns inte som att de kommer vidare, iaf inte av vad jag har hört. De stryker rad efter rad och kommer inte riktigt fram till något. Noel har försökt att spela in en vers men rösten bär inte. Det är så uppenbart vad låten handlar om. Nu handlar det inte om kärlek eller ett krossat hjärta. Det handlar om Dante, men inte om sorgen utan om alla minnen, all lycka han förmedlat i sitt liv. Det är så fint men ändå så sorgligt.
"Du va min vän men du flyger du vidare, tack för all din lycka. Tack för allt du gett oss"
Jag hör hur Axel läser upp en rad som Ludde har skrivit.
"Asså de låter typ bra men ändå inte, det är något som känns fel."
Kontrar Noel med.
"Jo jag vet"
Mumlar Ludde.
De återgår till skrivandet och jag går in på mobilen sålänge tills jag hör något intressant.
Det första jag ska göra är att kolla Instagram. Jag börjar skrolla igenom flödet när jag får en notis att någon har taggat mig i ett foto. Kontot hette typ Dantesfru så jag vet ju typ vad som väntar. En bild på Dante eller något hot mot mig. Jag går in på fotot och möts av en bild på mig och Dante som togs i början av vårt förhållande. Under bilden stod det "Ni var så fina, jag kommer aldrig förstå sorgen Isabelle går igenom just nu. Även om jag var kär i Dante så hade jag aldrig den relationen ni hade. Hoppas du mår bra Isabelle"
Tårar rinner okontrollerat ned för mina kinder och jag knappar in ett svar "Fina du, tack för att du bryr dig<3"
det senaste har jag fått mycket hat från fans då de tror att allt är mitt fel och för att jag var en dålig flickvän. Det har tryckt ned mig massor jag har verkligen vart på botten. Något som inte killarna vet om far jag vill inte visa mig svag men varje kväll har jag gått in på toan och gråtit för att jag har känt mig dålig. Men nu när jag får lite kärlek så höjs jag super mycket. Nu får jag en insikt att världen faktiskt behöver veta att jag mår dåligt av kommentarerna. Jag trycker på det lilla plusset längst ned på sidan vilket innebär att jag ska lägga ut en ny bild. Jag bläddrar igenom mitt kameraalbum och hittar en pussbild på mig och Dante som jag väljer. Till bilden skriver jag.
"Som de flesta vet så har min kille gått bort. Han var mitt allt, det var inte jag som gjorde att han gick bort. Det var en bilolycka tro mig jag hade gjort allt för att få ha honom kvar i livet. Och hade jag vart en dålig flickvän så tror jag att Dante hade lämnat mig. Men många av er verkar tro att det var mitt fel att han dog och att jag var världens sämsta flickvän. Varje dag får jag meddelande om att jag borde dö för att jag gjorde så att han dog. Jag får hot för att ni anser att jag var en dålig flickvän. Jag klarar inte av mycket mer, snälla respektera att jag är ledsen. Varje kväll har jag låst in mig på toan och gråtit jag vet inte längre vart jag ska ta vägen. Men så idag fick världens finaste tjej @dantesfru mig att må bättre. Gå in och kolla hennes senaste inlägg. Det fick istället mig att få lyckotårar. Sen vill jag tacka mina fina vänner @Prinzaugustt @Ludwigkronstrand och @Axeljiggy För att ni alltid finns för mig"
Jag tryckte på publicera i hopp om att få förändring på allt. Jag orkar inte ta mer skit nu. När bilden blivit publicerad gick jag in på twitter istället. Noel brukar alltid publicera lite roliga grejer där men idag var de helt tomt. Så istället gick jag in på Dantes twitter där de senaste som skrevs var "Älskar dig" Det skrev han bara ca 30 min innan olyckan det var som att han visste att något skulle hända.
"Hallå Issa"
Ja Noel har börjat kalla mig Issa jag vet inte vart det kommer ifrån.
"Vad är det?"
Jag känner mig som ett frågetecken.
"Ditt inlägg på Instagram, varför har du inte sagt något."
"Jag har svårt för att visa mig svag"
Han kollar sorgset på mig vilket får mig att känna skam.
"Så du har gråtit ensam på toan"
Jag nickar.
"Snälla gör inte om det igen"
"Jag lovar, nu vet ni ändå om det så."
"Bra, vill du höra lite vi har spelat in."
Jag nickar igen.
Tydligen har de spelat in grejer medans jag har suttit i min egna värld. Vilket ska bli superspännadne att lyssna på.
