Vi står i hallen och gör oss redo för att ta oss mot sjukhuset där Andrea befinner sig. Framför mig sitter den mest underbara killen på denna jord och tar på sig sina röda Adidas sneakers som passar otroligt bra till hans hel svarta outfit. Jag själv har bara på mig ett par svarta jeans en Gant t-shirt och ett par vita Nike air skor.
"Ska vi åka då?" Han kollar ner lite snett mot mig "Klart vi ska" Vi går hand i hand ut till bilen i den varma Maj luften. Dante är verkligen en gentleman som öppnar passagerare dörren åt mig för att jag ska kunna gå in i bilen och sätta mig sedan stänger han dörren och går runt bilen för att själv sätta sig i förar sätet. "Vad vill du lyssna på?" säger han mesans han tar på sig bältet "Hov1 tycks jag och då menar jag inte låten utan bandet" Han rodnar lite antagligen av tanken på att jag vill lyssna på hans musik. "Absolut" säger han efter ett tag av funderande. Jag sjunger med som en galning när musiken sätts på även fast jag inte kan låtarna så bra....än iaf för ska kunna alla utantill snart det kan jag lova. Dante sitter och småskrattar hela tiden antagligen för att jag med all min kraft tar i när jag sjunger och för att jag sjunger fel haha. När låten som jag tror heter Mandy Moore sätts på svänger vi in på parkeringen och parkerar på en parkering så nära entrén som möjligt. Dante stänger av bilen och musiken tystnar. "Du vet att jag är ert största fan nu va?" han ler mot mig "Jo jag hör det" konstaterar han och jag ger honom en släng kyss.
Vi går nu den korta vägen mot Entrén på sjukhuset. När vi kommer fram till dörren håller Dante upp den åt mig och sedan beger vi oss mot kassan för att berätta vem vi ska hälsa på och få reda på rumsnummer osv. Tjejen i receptionen berättade vart Andrea låg och vi gick nu vår korta väg dit på vägen pratade vi lite eller jag pratade mycket mest för att jag var nervös att Andrea skulle va jättesjuk oså. Vi står nu utanför dörren till Andreas rum, jag tar några djupa andetag och öppnar sedan dörren. Rakt framför mig ser jag nu en tråkig sjukhus säng men det är personen som ligger i sängen som fångar min uppmärksamhet, Min solstråle. Jag hoppar till av lycka och med tårar som rinner längs med kinderna springer jag fram till henne. Jag omfamnar henne i en kram och känner hur hon lägger armarna runt omkring mig och snyftar lite. "Trodde aldrig jag skulle få träffa dig igen" Viskar jag till henne utan att släppa taget om henne. "Men älskling säg inte så, jag kommer alltid finnas för dig och har inte tid att dö nu så hade fan kämpat även om jag hade vart döende" Jag ler för mig själv och släpper taget. Min blick styrs mot dörröppningen där Dante står kvar. "Kom in då" Jag kollar mot honom han nickar lite lätt och går mot mig och ställer sig sedan bredvid mig. Jag lägger min blick mot Andrea "Andrea det här är min kille, Dante" hon skrattar, vänta gjorde jag något fel nu? "Isabelle, jag vet ni har inte direkt dölja det på sociala medier" Nu förstod jag vad hon menade och kunde slappna av lite. "Men hur är det med Reine och Charlotte då?" Helvete nu kom nästa panik. För er som inte förstår det så är det mina föräldrar, jag har inte sagt till dom att jag sov hos Dante inatt. Dock tror jag inte att det är någon fara för dom tror nog jag är hos Andrea om inte Andreas föräldrar har berättat för mina föräldrar vad som hänt med Andrea.
"Det är nog bra, Men jag kom på världens bästa idé nu" Jag kollar mot Dante och han uppfattar det "Aa vadå?" frågar han jag tänker över min idé lite och bestämmer mig för att den är bra "Jo jag tänkte att du kanske vill äta middag hos mig ikväll och träffa min familj för tror dom vill träffa dig" Jag andas inte en gång under meningen och inväntar nu nervöst ett svar "Jo men absolut och sen kanske vi kan dra till Axel en snabbis om du vill" jag lyser upp som en sol och känner själv hur töntig jag ser ut. "Men de klart jag vill, skriver till mamma också" Jag tar upp mobilen
Till Mamma 16.30 Hej! Förlåt för att jag inte har hört av mig men jag har träffat en underbar kille och jag vet att detta kanske kommer lite plötsligt men kan han äta hos oss ikväll så kan ni lära känna honom.
Från Mamma 16.34 Men åhh vad kul det klart vi vill träffa honom. Han är så välkommen så vi äter runt 18.00. Puss
Jag visar sms:et för Dante och han ler mot mig och nickar för att visa att han uppfattat budskapet. Vi säger hejdå till Andrea och åker mot mitt hem.
