Tidigare kapitel
Noel som killen med långt hår kollar mot Dante och säger "Fast du är ju kär i henne"
Detta kapitlet
Mitt hjärta hoppar över ett slag är Dante kär i mig? Min kropp fylls av värme och glädje men innan jag vet ordet av det tar Dante tag i min hand och drar in mig i ett tomt rum. Han drar med mig fram till sängen och jag sätter mig bredvid och släpper inte taget om hans hand.
Han kolla rakt in i mina ögon och jag i hans Blå ögon. "Det är en sak jag måste berätta" Han kollar ner i marken och ser allmänt osäker ut. Jag tar två fingrar under hans haka och drar up den så han kollar på mig igen. "berätta" säger jag tyst jag är beredd på att få höra att han har tjej eller något annat som kan förstöra mig. "Jo det är såhär, Jag och de tre andra killarna där ute har ett band tillsammans som heter hov1. Det var därför Ludwig undrade om jag har berättat. Och grejen är att jag ville berätta men jag ville vänta typ eller asså" "Dante tyst, jag förstår och det spelar ingen roll om du är med i ett band eller inte jag gillar dig ändå" Jag tar tag i hans huvud och låter våra läppar krasha jag känner hur han ler men tillslut besvarar han kyssen. Min kropp fylls av fjärilar och jag är så otroligt lycklig just nu och äntligen fattar jag vad han menar med att vi lever olika liv. Efter ett tag backar Dante och kollar rakt in i mina ögon "Jag gillar dig också" Han ler mot mig och hela jag blir så varm i hela kroppen.
"Men du nu när du berättat om ditt band oss kan jag inte får höra en låt eller så?" säger jag nyfiket för de klart jag är nyfiken på allt som har med denna killen att göra. "De klart du får vi har precis släppt ett album. Det heter Hov1 lite cringe kanske men" han ser typ lite osäker ut. "varför är du så osäker typ?" Jag hinner inte tänka innan han svarar "Tänk om du inte gillar det liksom, lite jobbigt att visa upp något man själv gjort eller aa gjort tillsammans med andra för någon man gillar" Han ser liksom typ rädd ut och det gör mig så ledsen. Jag tar tag i hans hand för att försöka göra honom lugnare. "Du behöver inte om du inte vill" säger jag trots att jag vill höra men han måste ju göra det som känns bäst för honom. "men jag vill" Jag kollar ner mot hans mobil och ser att han har tagit fram albumet "vilken låt vill du höra?" Han kollar upp mot mig och ser frågande ut. "Jag vill höra din favorit" Jag ler emot honom och ser att han trycker på en låt som heter Gråzon. Jag lyssnar extra mycket på Dantes vers eller aa tror det var Dantes iaf för det lät som honom.
Det var längesen det var du och jag
Men jag bryr mig lika mycket, vill att du ska må bra
Jag vet att inget vi bestämde blev av
Som när du viska i mitt öra
"Älskar dig och ingen annan här kan känna som jag."
Är det fel av mig att säga att jag tänker på dig?
Du vet hur det kunde va, även om det gått ett tag
Så om du tänker tillbaks, var det verkligen bra?
Förblindad utav känslorna som fuckar upp mig idag
Men vart är du nu?
Jag står ju här och väntar på att känslorna dom ska ta slut
Det känns på riktigt och jag saknar dig så mycket ju
Kanske är det så att varje början faktiskt har ett slut
För du sa, att du hatar mig för vad?
Vet att vi kan lyckas göra vad som helst tillsammans, du och jag
Eller inte, för jag saknar dig så
Kanske svårt att förstå, jag får väl låta dig gå
Dante pausar låten och kollar mot mig "Vad tycker du?" Jag kastar mig i hans famn och viskar i hans öra "den var underbar" Han släpper mig och kollar mot mig och ser frågande ut "Är du seriös" "Men vad tror du det klart jag är" Han lyser upp och ser ut som ett litet bar på julafton som fått exakt vad hen önskar sig. "Men jag hoppas att vi aldrig blir gråzon haha" lägger jag till Han ser förvånad ut "Men nej vi kommer aldrig bli det"
Jag ska precis låta våra läppar mötas igen men jag hinner bara halvvägs när dörren slängs upp av Noel.
"Hallå hur går det för er då? Har ni knullat" Han ger oss typ en peddoblick "Men förhelvete Noel hur mycket har du druckit eller?" Dante ser typ arg ut "Inte så mycket men såg att det var nära att något hände innan jag.... förstörde allt, juste jag förstörde allt det var inget hejdå" Det var som att han kom på att han kom inrusande precis när jag tänkte kyssa Dante och sen kom på att han förstört något. "Han var otroligt oklar haha" säger jag och Dante svarar med ett enkelt jag och ser ut att skämmas över sin vän. Eller jag ska väll inte säga vad jag tror för jag suger på att läsa av människor.Jag tänkte precis kyssa Dante igen när Ludwig kommer inspringandes istället. "Du, Isabelle" Han låter andfådd och tar en paus för att andas det är som att han hr haft panik och sprungit hit. Han fortsätter "Din kompis Andrea har fått åka ambulans till sjukhuset hon har nog fått i sig någon drog typ" Min första tanke som slår mig är hur vet han att vi är vänner och den andra tanken som slår mig är helvete. Jag får liksom inte fram ett ord jag är som stum typ.
"Hallå, Isabelle jag kan skjutsa dig till sjukhuset om du vill" Dante lägger sin arm kring mina axlar och jag ler lite mot honom samtidigt som mina tårar rinner ner för mitt ansikte. Men efter ett tag nickar jag lite svagt. "Ska vi åka nu eller vill du stanna lite och tänka lite" säger Dante. "Jag vill gå nu men har inte du druckit?" jag kollar mot den fina killen bredvid mig "Nej jag hann inte börja innan du kom" Han ler mot mig och förklarar också att vi måste åka tunnelbanan till honom och sedan ta bilen till sjukhuset. Vi börjar gå mot tunnelbanan och håller hand hela vägen. När vi väl sitter på tunnelbanan håller Dante om mig och jag berättar lite om Andrea och hennes och min relation till varandra. Jag måste säga att Dante är otroligt underbar för han är så förstående typ.
Väl framme hos Dante så tar vi bilen mot sjukhuset för att hälsa på Andrea. När vi sitter i bilen ber jag Dante sätta på deras album då jag vill höra mer. Han sätter på det och jag försöker sjunga med men det blir mer att jag nynnar och Dante skrattar lite åt mig och börjar sjuda istället och jag måste säga att det låter bättre i verkligheten omg. Dante stannar plötsligt bilen och jag upptäcker att vi är framme utanför sjukhuset. "Ska jag vänta i bilen så kan jag skjutsa dig hem sen?" säger Dante "Nej, jag vill att du ska med mig in klarar inte detta själv" Han tittar glatt på mig och jag tror han förstår att han betyder något för mig. Vi går ur bilen och går mot entrén. Utanför entrén stannar jag "Dante" han tittar mot mig "Jag tror inte jag klarar detta" Han tittar ledsamt mot mig "Men det klart du gör jag tror på dig och stöttar dig genom allt" Innan jag vet ordet av det har våra läppar möts i en kyss det är så underbart.
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------Nu lovar jag att inte uppdatera allt för ofta haha för nu har det kommit igång lite men tänkte lite så att nästa kapitel ska vara Dantes perspektiv men vet inte hur ni känner angående det. Jag är en person som inte gillar perspektivbyten hela tiden men känner att det kan väll vara bra någon gång ibland vad känner ni?
