Kapitel 14 - Dissen

1K 19 10
                                    

Piiip piiiiip Jag tar upp mobilen som ligger på nattduksbordet för att stänga av larmet. Klockan är nu 06,30 och det är dags att gå upp. Skolan börjar 08,00 och innan jag beger mig till skolan måste jag hinna sminka mig och äta lite och att sminka sig tar tid om allt ska bli perfekt. Jag sätter mig på stolen framför mitt sminkbord och sätter igång med sminket. Jag lägger på primer, foundation, puder och alla grunder i sminket för att sedan komma till det kritiska momentet, ögonbrynen. Jag tror ingen förstår hur svårt jag tycker det är att få till mina ögonbryn. Helst av allt vill man ju ha sånna ögonbryn som man ser på Instagram dagligen, med det är ju bara en dröm. För det kommer jag aldrig lyckas med. Efter ca 45 minuter framför sminkbordet känner jag mig klar eller jag är inte nöjd men jag orkar inte lägga mer tid framför spegeln. Innan jag går mot köket för att äta en smörgås så tar jag på mig en Gant t-shirt och jeans med hål på knäna, det är ju trots allt maj så sommarvärmen börjar tränga sig på. När jag kommer till köket äter jag en torr smörgås med lite smör på då jag inte orkade göra världens frukost. När jag ätit är klockan runt 07.45 och det är hög tid att ta sig till skolan så jag går till hallen tar på mig mina vita Nike skor och en beige Lexington jacka. Och nej jag har ingen stil ibland är jag riktigt proper typ och ibland är jag street och just idag blev det lite finare. Jag och Dante ska ju trots allt fika efter skolan och jag gillar att vara lite finare om jag ska på café eller resturang. Jag går mot tunnelbanan och tar mig till skolan.

När jag väl kommit fram till skolan går jag över skolgården för att ta mig till den stora skolbyggnaden. Jag öppnar den tunga stora dörren som går till skolan och går genom korridoren för att komma till mitt skåp. Jag öppnar mitt skåp med nyckeln och tar ut min svenska bok för det är vår första lekton idag, sedan går jag och sätter mig vid ett bord. Vid bordet sitter Manne och Andrea, mina bästa vänner. Direkt när jag sätter mig blir jag bombarderad med frågor om Dante, det är sjukt hur mycket dom vill veta hahah. Men jag berättar allt med nöje och berättar även om dejten vi ska ha efter skolan idag som lättar upp måndagen. "Han verkar va så gullig" Säger Andrea och ser drömmande ut. "Jo, jag känner ju honom lite sen innan och jag tror detta kan bli riktigt bra" Säger Elliott.Jag ler mot mina vänner som stöttar mig genom detta och verkligen tror på det. 

Dagen flyter på bra men det är nog mest för att jag ser fram emot något, för måndagar brukar aldrig va såhär enkla. Vi har bara 3 lektioner också så det är väll en faktor som gör det lite lättare. Vi har inte heller några tunga uppgifter så det är rent utav en dröm dag. 

Till Älsklingen 13,40                                                                                                                                                                   Jag slutar om 10 min vart ska vi mötas sen?

Från Älsklingen 13,45                                                                                                                                                                  Juste jag glömde att säga det, men tyvärr kom det en grej emellan med bandet. Så jag kommer inte kunna fika vi får ta det en annan dag. Hopps det är okej, älskar dig<3

Till Älsklingen 13,50                                                                                                                                                                  De klart det är okej, förstår att ni har mycket med bandet nu oså, älskar dig också<3

När jag läste sms:et från Dante var det som att en kniv huggde till i bröstet. Och svaret jag gav honom var en lögn det var inte alls okej för mig jag vill ju att han ska lägga tiden på mig. Även fast jag vet att det kommer va såhär att han dissar mig ibland för bandet så var jag inte beredd på att det skulle komma fyra dagar efter att vi blev tillsammans, med det är väll något jag får leva med. Direkt efter lektionen slutat skyndade jag mig ut från skolbyggnaden då jag kände tårarna tränga sig på. Jag gick till närmsta tunnelbanan och tog första bästa tåg hem. När jag satt där i min ensamhet på tåget kände jag hur tårarna rann ner för mina kinder samtidigt som jag kollade ner i mobilen. Medans jag satt där i mina egna tankar kände jag hur en hand lades på min axel. "Hur är det+" Jag kollar upp mot personen som försiktigt yttrat orden och ser ingen mindre än Noel Flike som är med i Hov1 "Sådär, antar jag" Får jag fram mellan snyftningarna "Har Dante gjort något?" Säger Noel och blir med ens mycket allvarligare "Asså vi skulle fika idag och jag såg fram emot det skit mycket men sen så skrev han att han inte kunde ses för att ni skulle göra något med bandet typ" Noel avbryter mig "Förlåt men va är det för jävla bullshit, vi har absolut inget inplanerat med bandet idag" Just nu känns det som att jag håller på att dö, mina andetag blir tyngre och allt blir suddigt. "Jag ska prata med Dante jag lovar" Han omfamnar mig i en kram och allt känns lite bättre "Tack" Får jag fram och reser mig sakta upp för att gå av tåget då vi var vid min hållplats nu "Jag hör av mig när jag vet något" Säger Noel, jag nickar mot honom och går av tåget.


Är du känd? Hov1Där berättelser lever. Upptäck nu