Tidigare Kapitel
"Men det klart du gör jag tror på dig och stöttar dig genom allt" Innan jag vet ordet av det har våra läppar möts i en kyss den är så underbart.
Detta kapitel
Jag hade precis kysst Isabelle för att göra henne lugnare. På något sätt känns det som att hon är trygg i min närhet varför skulle jag annars få följa med in till sjukhuset där hennes absolut bästa vän ligger typ döende? Eller vet inte hur sjuk hon är egentligen jag ska inte dra förhastade slutsatser. Eller man kanske inte ens ska kalla de sjuk när man fått i sig droger eller? Och min största fråga just nu varför i helvete tänker jag på detta när jag ska stötta Isabelle?
sakta greppar jag Isabelle hand "är du redo?" Frågar jag och kollar mot henne, hon ser lite osäker ut och blicken flackar mellan sjukhuset och mig "egentligen inte vet ju inte vad jag ska förvänta mig" Hon tar en liten paus "men jag måste finnas för Andrea jag vet att hon hade funnits där för mig om det var jag som låg där." Fortsätter hon och jag nickar som svar. Sakta går vi hand i hand mot ingången och jag märker lite hur Isabelle tvekar. "Det kommer gå bra Isabelle, antagligen kommer hon magpumpas för att få ut all skit och sen kommer hon må bra igen" Jag tänker tillbaka till den gången när jag var på en klubb med Axel och Noel. Någon hade lagt i någon sorts drog i Noels öl medan han kollade bort. Han fick åka ambulans till sjukhuset och magpumpas och nu lever han ju och mår hur bra som helst eller aa han är väll lite speciell men det har han alltid vart så tror knappaste det blev värre av det.
Utan att jag vet ordet av det står vi vid receptionen jag kollar mot Isabelle "Vill du gå till receptionen själv?" Hon skakar på huvudet "Nej snälla följ med" Hon är darrig på rösten det är som att hon kommer börja gråta när som helst "Det ordnar sig, jag lovar" Hon nickar och börjar gå mot receptionen "hej" säger damen som står i receptionen och kollar mot mig med sin gröna ögon. Jag nickar lite ner mot Isabelle så damen förstår att det är hon som ska prata inte jag. "he..he..hej, min kompis har lagts in här och jag vill träffa henne" säger Isabelle och jag ser hur hela hon är osäker och vill typ sjunka genom jorden så jag lägger en arm runt hennes axlar och känner direkt hur hon andas ut det är som att hon inte andats under hela tiden vi vart här. "Vad heter din vän då?" frågar damen och kollar medlidande på Isabelle "Andrea Karlsson" "vänta lite så ska jag söka upp henne" säger damen och kollar ner i hennes dator. Efter någon minuts stel tystnad säger damen "Andrea är just nu i ett ganska dåligt tillstånd, läkarna räknar med att hon må bättre imorgon men du eller aa ni ska absolut få träffa henne" Damen ler mot Isabelle och ger oss en vägbeskrivning till rummet Andrea ligger i.
"Dante snälla följ med mig in" Vi står utanför rummet och Isabelle kollar bedjande på mig. Jag tvekar lite jag menar jag har ju aldrig nånsin träffat Andrea men jag ger mig och nickar jag gör ju allt för Isabelle. Jag öppnar dörren och låter Isabelle gå in först Jag ser hur Isabelle går mot Andrea som ligger och sover eller antar att hon gör det iallafall. Isabelle tar tag i hennes hand och sätter sig på en stol bredvid sängen samtidigt som hon pratar med Andrea om saker de gjort tillsammans. Även om hon inte får några svar känns det som att hon blir mycket lugnare bara av att va vid Andreas närhet och veta att hon lever. Jag tar försiktigt upp mobilen för att ta en bild som jag kan skicka till Andrea sedan för att visa vilken underbar vän Isabelle är.
Efter några timmars sittande hos Andrea beger jag och Isabelle oss mot parkeringen där min bil står. "jag måste bara ringa till Andreas föräldrar och förklara hur det ligger till" säger Isabelle och går iväg en liten bit från mig. Medan hon går bort tar jag upp mitt cigg paket ur fickan och placerar en cigg i mungipan och tänder den med hjälp av min tändare. Jag tar ett djupt bloss och blåser sedan ut giftröken som förstör mina lungor. Visst jag vet att det är dåligt att röka men det är liksom en vana jag inte kan bli av med dock har jag dragit ner ordentligt på rökandet, förr kunde jag röka ett paket om dagen lätt nuförtiden rökar jag knappt en cigg om dagen. Isabelle kommer tillbaka till mig "kan jag få lite" hon pekar mot ciggen och jag räcker den mot henne. Hon tar ett djupt bloss och ser direkt mycket lugnare ut. "röker du?" frågar jag försiktigt då jag vet att det kan va ett känsligt ämne. "Ibland men det är mest när jag mår dåligt typ för jag känner mig typ lugn av det. "Förstår dig" svarar jag och ler förstående mot henne. Hon fimpar ciggen och vi går mot bilen, jag sätter mig i förarsätet och hon i passagerarsätet. "ska jag köra hem dig?" frågar jag "Ehhm jag tror inte jag kommer kunna somna ensam efter allt som hänt" säger hon och kollar ner på sina fötter och trots att det är mörkt ser jag att hennes kinder blir röda. "Vill du sova hos mig då?" jag kollar försiktigt mot henne då jag är osäker på om det verkligen är vad hon vill. Hon ler försiktigt "Ja, gärna" Jag svarar med ett leende och börjar köra hem till mig.
Klockan är 04.38 när vi kommer hem men lite sömn ska vi nog få. Hemma hos mig är ingen hemma vilket känns otroligt skönt speciellt när man kommer hem 04.38 md en tjej de aldrig träffat förr. Jag drar in Isabelle till mitt rum och hon ler när hon ser det. "Vad är det?" säger jag och flinar "Jag trodde inte du skulle ha ett så stort och fint rum" Säger Isabelle och skrattar till. "Tror du inte att jag kan inrednings eller" säger jag samtidigt som jag lyfter upp henne i min famn och slänger ner henne på sängen retsamt och börjar kittla henne. Hon börjar kipa efter luft och försöker få fram att jag ska slutta mellan skrattet. Tillslut sluter jag och kollar rakt in i hennes ögon hon är så fin min Isabelle. Jag lutar mig över henne och kysser henne försiktigt efter ett tag slickar jag lite mot hennes underläpp och ber om inträde hon öppnar munnen lite så våra tungor kan mötas. Efter ett tag av hånglande drar jag ifrån för jag vill inte att det ska gå för långt för jag vill inte verka för på typ. "Du, Dante" "Aa?" "Kan jag få låna något att sova i?" Jag hade helt glömt av att hon har på sig klänning och inte några chill kläder. "Absolut, gå till garderoben och ta det du vill ha" Hon går mot garderoben och tar en av mina supreme t-shirts. Hon vänder ryggen mot mig och tar av sin klänning och wooow jag ska inte klaga, vet att jag inte borde tänka så men aja. Hon trär över tröjan över huvudet och vänder sig mot mig, min blick är fortfarande kvar där nere "Och vad kollade du på då" säger hon och skrattar till. Jag ler mot henne "Ne inget speciellt" Jag märker hur hon ser igenom min lögn men skit samma kunde inte brytt mig mindre typ. Jag kollar upp mot henne där hon står i min alldeles för stora tröja "du är så sjukt gullig i mina kläder" Hon blir generad "Tack Dante" hon går mot mig och ger mig en lätt puss på munnen hela jag blir varm och det känns som att jag svävar typ. Hon lägger sig ner täcket och jag tar av mig mina kläder och ligger nu endast i kalsonger under täcket och skedar med världens underbaraste tjej.
