Ganska direkt efter att Oscar svarat på mitt SMS igår så somnade jag i soffan. Men nu när jag vaknar upp är jag på ett helt annat ställe nämligen i Dantes sovrum. Han måste ha burit in mig här när jag somnat antar jag. Min blick läggs nu på platsen bredvid mig som är tom, vart är han. Jag reser mig upp då jag inte vill ligga kvar ensam i sängen och går mot köket. Ganska praktiskt ändå när man har kläderna på så man bara kan gå upp direkt. När jag kommer till köket möts jag av en person som gör att mitt hjärta hoppar över ett slag, Ludwig. Jag har knappt sett honom sen jag och Dante gjorde slut och tro mig jag har saknat honom "Hej" utbrister jag och springer mot hans öppna famn "Åhhh vad jag har saknat dig" fortsätter jag "Jag har saknat dig också kompis" Vi avslutar kramen och jag kollar förvånat runt omkring mig "Men vart är Axel" för honom har jag saknat minst lika mycket som Ludde. Dante börjar skratta lite svagt och reser sig från stolen han sitter på "Han kunde tyvärr inte komma men du kan få träffa honom ikväll om du vill" Jag nickar och har världens största leende som pryder mina läppar. "Men när vill du dra till Oscar då" Jag kollar mot kylskåpet som Noel står lutad mot "Så snart som möjligt antar jag " Jag var inte riktigt säker på att jag var redo för detta men på något sätt är det något jag vill få överstökat. "Alla vi 3 följer med, dels för att du ska känna dig trygg men också för att vi vet inte hur den snubben kommer reagera och de blir ju inte så kul om han börjar slåss liksom" Jag tycker ändå att det Noel precis sa låter som en riktigt bra idé "Skitbra ju, ska vi sticka" Killarna nickar och vi börjar gå mot hallen. "Förresten så du vet så har vi tagit turnébussen" Det Ludwig säger gör mig chockad "Va varför" Ludwig ger mig en blick som säger är du efterbliven eller. "Du har ju antagligen ganska mycket skit du ska få med eller haha" Jag ger honom en bitchblick "Vadå skit? men ja det är ganska mycket" Ludwig himlar bara med ögonen och samtidigt öppnar Noel dörren och vi går ut ur lägenheten. Väl i bussen börjar jag känna hur oron kommer och jag tror att Noel märker detta då han lägger sin hand på mitt ben "Det kommer gå bra tro mig" Jag vet inte riktigt vad jag ska svara så jag får svara med ett enkelt "Tack för stödet" Vi börjar närma oss min vad jag nu kallar före detta lägenhet som jag fortfarande har nycklarna till. Dante parkerar bussen och tar ut några flyttlådor som han tagit med. Han har verkligen tänkt efter.
Med darriga steg går jag upp för trappan och fram till dörren som leder till min lägenhet som jag inte längre vill se. Försiktigt stoppar jag in nycklarna i nyckelhålet och vrider om. Innan jag öppnar kollar jag bakom mig och blir trygg av se mina 3 favoritkillar. Försiktigt öppnar jag dörren och innanför möts jag av en stupfull Oscar som vinglar fram "Tjena hjärtat" Han snubblar på orden och börjar ta på mig och medens känner jag mig obekväm "Vet du vad killen kan vi inte sätta oss i soffan och prata om gamla bilar" Ludwig ställer sig framför mig och har på något sätt lyckats snappa upp att Oscar älskar gamla bilar. "Jo vi kan prata om min fina bil" Ludwig svarar int utan leder Oscar direkt in till soffan istället. "Vart börjar vi?" fråga Noel. jag funderar en stund "Sovrummet" Det blev ganska enkelt val ändå, där har jag flest saker och det är viktigast att jag får med dom. Dante ställer upp 2 lådor i sovrummet och jag beordrar killarna att bara slänga i alla tjejkläder de ser så detta går snabbt och smidigt. Efter ca 30 min i sovrummet är alla kläder nedpackade i 4 överfulla flyttkartonger. En sista gång låter jag min blick kolla igenom garderoben och det var tur att jag gjorde det. Längst in i ett hörn gömmer sig min chanel väska och den får jag verkligen inte glömma så jag lägger den i en av lådorna. "Jag börjar bära ut lådorna så tömmer ni resten av lägenheten" Säger Noel, jag och Dante nickar. Vi fortsätter in i badrummet där jag endast har massa smink och några hårgrejer så det går fort att packa ned. Vi fortsätter sedan in i vardagsrummet där Ludwig sitter med Oscar. Ludwig ser måttligt road ut vilket får mig att le lite "Vet du vad Oscar ska vi kanske gå in i sovrummet istället det är mycket bekvämare att sitta där" Oscar nickar och följer Ludwig som en hund, samtidigt berättar han om bilar och hur man ser att en bil är bra osv. "Shit den killen kan prata" Säger Dante och ler mot mig "Du, jag har aldrig hört honom prata såhär mycket förr" Dante ler mot mig och fortsätter med nedpackandet. Just nu packar vi ner min sminkspegel och mina smycken som på något konstigt sätt har hamnat i vardagsrummet. "Allt ditt är nedpackat nu va?" frågar Noel som kommit tillbaka efter att ha burit ut låda efter låda "Aa" Dante kollar på mig med en fundersam blick "Ska du ha något mer som ni typ delar kostnaden på?" Jag funderar en stund "Jag kanske borde ta typ hälften av tallrikarna osv för det betalade vi tillsammans" Noel ler mot mig "Gör det du" Jag går mot skåpen tar ut tallrikar, glas, muggar och liknande. Bland muggarna hittar jag en speciell som jag fått av min mormor. Jag tar den och fäller en tår "Vad är det?" Noel kollar oroligt på mig. "Fick den här av mormor när hon levde. Den påminner om henne saknar henne sjukt mycket" Både Noel och Dante ger mig en kram sedan fortsätter vi. När allt är nedpackat och utburit till bussen går Dante och hämta Ludwig. Från sovrummet hör jag Ludwig och Oscar "Jag måste gå nu ha det så bra" Säger Ludwig klart och tydligt "Nej, lämna mig inte ensam" Svarar Oscar. Efter ett tag kommer Ludwig till hallen och vi lämnar lägenheten. "Fan fick ju slita mig loss" Får Ludwig fram. På vägen ner till bussen skrattar vi åt Ludwig och hur han led genom besöket hos Oscar.
"Så vart ska alla dina grejer nu då?" frågar Dante. Som om det ens är en fråga "Kan dom va hos dig?"
