All that glitters isn't gold | f.s

1.

Fredag 9/6 - 14.07

Jag låg i min säng och bläddrade igenom Facebook för hundrade gången. Dagen gick otroligt långsamt fram och jag suckade djupt var tredje minut. Om Erika hade varit här hade vi valt ut kläder inför kvällens fest, men hon skulle inte komma förrän klockan 17.00. Tre timmar att döda innan vi kan börja hypa inför ikväll.

Erika och jag har känt varandra i två år, men vi blev tajta för ungefär 6 månader sen. Hon är verkligen min bästa vän, hon finns alltid där även fast hon är en rätt så förvirrad person som lätt glömmer bort saker.

Jag bestämde mig för att ringa Charlie, ma other best friend. Vi började prata ett år tidigare än jag och Erika, och sen dess har vi hållit ihop. Han finns alltid där, oavsett hur läget är eller vad man behöver för hjälp så finns han där.

Få se, vem har vi mer...? Tobbe.

Tobbe är speciell. Jag vill bara berätta att vi känt varandra sedan 3an på mellanstadiet och han har varit likadan under alla dessa år. Han tar ingenting seriöst och ska skämta om allting, även fast det är helt opassande så ska han ändå få dit något litet ord eller en liten mening för att försöka få någon att skratta. För att vara helt ärlig är det lite jobbigt, men han är pratglad och motsatsen till mig så det funkar. De flesta brukar påpeka hur på varandra vi är och många frågar mig om vi är på g eller något, men jag försäkrar dom att vi inte är det. Hur mycket jag än gillar Tobbe skulle jag aldrig kunna tänka mig att dejta honom. Han är inte min typ. Han är bara en väldigt nära vän.

Vårt gäng är inte stort, men vi är jävligt tajta. Vi berättar allt för varandra, och i detalj. Ingeting får missas även fast man ibland önskar det.

"Olivia?" svarade Charlie från andra sidan luren.

"Charlieeee my man, what's up? sa jag, med överdrivet hypad röst.

"Guuurl! Förbereder inför kvällens arrangemang, du vet."

"Det ska finnas mycket alkohol , glöm inte det" sa jag lite tystare för att mamma inte skulle höra från nedervåningen.

"Självklart. Känner inte vi varandra eller...?"
Jag kunde höra hur han flinade ända till min säng där jag låg.

"Väldigt roligt" påpekade jag och reste mig upp från sängen och smög fram till dörren. "Mamma kommer döda mig om hon får veta att jag ska på fest ikväll."

"Hon kommer inte märka något, och om hon gör det så bakkar jag dig."

Jag älskar Charlie för han har inga problem med att ljuga för min skull. Han skulle inte berätta för någon om jag så hade mördat någon och berättar vart kroppen ligger.

"Du är bäst, vet du det?" sa jag.

"Klart jag vet" sa han och jag log. "Nu måste jag gå om jag ska hinna köpa öl och snacks, så vi hörs senare."

"Okej, hörs sen."

Det som är bra med att ha en bästa kompis som är över 18 år är att man inte behöver oroa sig över hur man ska få tag på all alkohol när man arrangerar en fest. Tobbe och Erika är nyblivna artonåringar eftersom dom är 99:or, som jag, bara det att jag fyller år i slutet av sommaren och dom i början av året. Det suger ibland att vara yngst i gänget.

&

"It's party time!" tjöt Erika då hon slog upp dörren till mitt rum. Jag skyndade mig fram för att stänga den och hoppades att mamma inte hörde det där.

"Är du galen?? Min mamma kunde hört dig!" utbrast jag och stirrade intensivt på Erika. Hon bara log mot mig med sina stora, bruna rådjursögon.

"Jag längtar tills du fyller 18. Tänk vad vi kan göra då!" kvittrade hon och jag rynkade ögonbrynen.

"Ja, men om du håller på och försöker avslöja mig kanske jag inte ens överlever tills den dagen" påpekade jag och Erika såg nog poängen i mitt argument, men det skulle hon aldrig erkänna.

"I alla fall. Let's turn it uuup...!" viskade hon högt och jag log då jag skakade på huvudet åt hennes löjlighet.

"Så, tror du att du kommer få till det ikväll då?" frågade hon, helt casual och började rota i min garderob.

"Bara för att det är fest behöver man inte ligga, du vet det va?" sa jag och hon ryckte på axlarna medan hon höll upp ett tunt linne framför sig.

"Ja, det är väl klart jag vet, men jag tänker bara på dig och jag tror det skulle vara bra med lite action. Du har ju inte fått dig ett ligg på 7 månader" sa hon och jag höjde ögonbrynen.

"Det kanske finns en anledning till varför jag avstått från att ha sex under den här tiden" sa jag i ett försök att få Erika att förstå, men naiv som hon är kollade hon bara förvånat på mig.

"Finns det ens anledningar till att inte vilja ha sex?" Jag himlade med ögonen.

"Jag har hört att det ska vara många snygga killar där ikväll" kvittrade hon på och sneglade på mig via spegeln på mitt skrivbord.

"Och?" svarade jag smått obrydd. Jag ville bara festa, jag behövde inte killar att oroa mig över.

"Ja! Jag säger bara att du kanske borde börja dejta."

"Men snälla, du låter som min mamma!" sa jag och skrattade högt.

"Du gör som du vill, jag tänker inte tvinga dig till något" sa hon och höll oskyldigt upp händerna med ett leende fastklistrad på ansiktet.

"Håll käften och hjälp mig välja kläder nu!" skrattade jag och kastade en kudde på henne.

Det blev en mörk, smutsig rosa cropped top och ett par mörkblåa jeans shorts. Erika påpekade även att mitt svarta halsband med guldstjärna passade outfiten perfekt, och när Erika vill något är det ingen idé att säga emot, så det fick bli så. Själv hade hon på sig ett svart, sexigt linne och svarta shorts. Ibland avundas jag henne. Hon är otroligt snygg och rolig, social, brukar alltid få de bästa killarna och har en härlig personlighet. Jag däremot är inte speciellt social av mig och jag är definitivt inte rolig. Men jag har accepterat att det här är jag och jag tror det är det viktigaste. Även fast jag ibland faller tillbaka till svartsjukan av andra.

"Snällaaa!" bad Erika mig efter att jag avvek erbjudandet att bli sminkad.

"Du vet att jag inte sminkar mig" svarade jag gång på gång men hon fortsatte tjata.

"Kom igen, Olivia! Tänk hur fin du kommer bli!" kvittrade hon.

"Erika, nej för hundrade gången, jag vill inte sminka mig" svarade jag och hon suckade.

"Som du vill" sa hon uppgivet och slängde upp händerna i luften.

"Men om du vill kan jag sminka dig?" erbjöd jag och hon blev genast på bättre humör. För det mesta är Erika glad och pratglad. Vi har bråkat flera gånger men vi har alltid tröttnat på det och slutat upp vid varandras sidor iallafall. Och när Erika blir arg blir hon jävligt arg.

&

Lämna gärna en gillning/favorisering om du tyckte om det här kapitlet eller ser fram emot nästa! Första kapitlet suger alltid och är så himla tråkiga att både läsa och skriva, men men. Tack för att du läser :)