All that glitters isn't gold | f.s

16.

Torsdag 15/6 - 19.53

Mamma skulle komma hem snart skrev hon för snart tio minuter sedan, så när som helst skulle hon klampa in genom ytterdörren. Hon har fortfarande ingen aning om att Felix är här, så det blir en överraskning.

"Vart finns glasen?" frågade Felix då han öppnad alla möjliga luckor utan att lyckas hitta rätt. Jag avbröt med att lägga ut knivar och gafflar bredvid tallrikarna och tittade upp.

"Ovanför diskbänken. Tror du verkligen vi har glas i besticklådan?" frågade jag med ett skratt då Felix stängde besticklådan och skrattade ironiskt.

"Man vet aldrig vart folk bevarar saker. Helt plötsligt hittar man en handduk i kylskåpet och ingen reagerar" sa Felix och jag brast ut i skratt.

"En handduk i kylskåpet? Det verkar som om det har hänt dog några gånger" sa jag med ett leende och Felix vände sig om med höjda ögonbryn.

"Du skulle bara veta." Jag skrattade och fortsatte lägga ut besticken. Felix stod och blandade ihop räkorna med pastan då jag hörde en bildörr smällas igen. Jag kollade på Felix och han kollade på mig. I lite små panik sprang jag för att hämta ett underlägg till kastrullen som Felix stod och höll i. Vi ställde fram allt på bordet och jag kände en nervös klump i magen då ytterdörren öppnades och mamma ropade ett hallå.

"Hallå" ropade jag tillbaka och gestikulerade till Felix att han skulle ställa fram glasen han tog ner från skåpet. Jag gick ut i hallen för att möta mamma. Hon suckade djupt då hon trött tog av sig skorna, men hon log mot mig.

"Hej gumman. Gud vad det luktar gott!" sa hon och jag log.

"Eh, mamma? Felix är här. Han tänkte äta här, om det är okej för dig?" sa jag och hoppades på det bästa. Mamma sken upp och nickade.

"Ja absolut! Har han hjälpt till med maten?" sa hon och tittade ut mot köket.

"Ja, för att vara ärlig gjorde han det mesta" sa jag med ett skratt och hörde Felix röst bakom mig.

"Hej, Miranda" sa han och hälsade på min mamma.

"Hej Felix! Vad roligt att du tog din tid att hjälpa Olivia" sa hon och Felix log.

"Med nöje" sa han smörigt och jag himlade med ögonen.

"Vi har gjort pasta med någon sorts räk...sås?" sa jag och kollade en aning frågande på Felix då jag inte vet vad jag skulle kalla det.

"Aa, typ, något sånt" svarade han med en axelryckning. Mamma log mot oss då hon tog av sig jackan.

&

"Så vad sysslar du med då, Felix?" frågade mamma då vi satt oss ner och börjat ta mat. Då var vi igång igen; förhöret.

"Jag har precis tagit studenten" berättade Felix och mamma höjde på ögonbrynen.

"Mhm" mumlade hon med munnen full av mat. "Och vad tänker du nu?"

"Jag har sökt till Stockholm universitetet, så jag ska försöka hitta lägenhet där om jag kommer in" sa Felix och jag log mot honom.

"Han dansar också" la jag till och vände mig mot mamma.

"Kul! Det här var jättegott" sa hon och log.

"Olivia är också ganska bra på att dansa" påpekade Felix med ett leende och jag kände hur mina kinder hettade till.

"Jaså? Sjunga vet jag ju att du kan, men dans?" sa mamma förvånat och jag skakade på huvudet.

"Han skojar, mamma" sa jag men Felix log.

"Hur var det på bowlingen igår då?" frågade mamma och bytte samtalsämne.

"Det var bra. Jag spöade Felix så stenhårt" sa jag och log lite smått.

"Överdriv inte, du vann med tre poäng" protesterade Felix. "Dessutom vann jag ju dom andra gångerna."

"Ja ja, det är bara för att du har spelat mer än jag" suckade jag och himlade med ögonen. "Det var roligt iallafall."

"Kul" sa mamma och log. "Bor du här på Lidingö året runt, Felix?"

"Eh, nej. Mamma bor här och pappa bor på Värmdö. Jag gick gymnasium i Stockholm så då bodde jag här hos mamma och åkte ut till pappa på helgerna. Jag ska åka ut dit om en vecka igen och stanna där ett par veckor" berättade Felix och för en sekund stannade jag upp i mitt ätande men fortsatte genast för att det inte skulle märkas. Varför hade han inte berättat det här för mig tidigare?

"Jaha! Olivia kanske kan komma och hälsa på då, som en omväxling?" föreslog mamma och Felix tyckte det lät som en bra idé.

"Ja, verkligen! Det skulle vara jätte roligt. Jag tror inte min pappa skulle ha något emot det" sa han och jag log instämmande, fortfarande fundersam över varför han inte berättat tidigare. Antagligen har han inte tänkt på det eller fått chansen att berätta det tidigare. Eller så fick han veta det nyligen. Hursomhelst gillade jag idén om att stanna på Värmdö med honom.

Torsdag 15/6 - 20.47

Från vardagsrummet hördes tevens oljud från något dåligt program som mamma kollade på. Felix hade klätt på sig jacka och skor och var nu redo att lämna mitt hus. Han tittade på mig i några sekunder innan han log och jag kunde inte göra annat än att le tillbaka.

"Tack för att du kom idag. Du räddade verkligen min kväll" sa jag med ett skratt och Felix's leende växte sig större.

"Jag hade ändå inget bättre för mig" sa han nonchalant och jag himlade med ögonen.

"Du är en sån tönt" sa jag och kramade om honom. Jag blev alldeles varm inombords och log genom hela kramen.

"Vi får anordna en konsert någon gång" sa han plötsligt och jag skrattade.

"Självklart. Du, jag och Omar" sa jag då vi drog ifrån kramen.

"Oscar kan vara bakgrundsdansare" sa Felix och blinkade med ena ögat. Jag skrattade och körde ut honom ur huset, en dålig vana jag har, men den här gången skrattade han bara.

"Vi hörs imorgon" sa han och log innan han satte sig i bilen och försvann. Då jag stängde dörren kände jag mig plötsligt tom inombords. Saknade jag honom redan? I så fall måste jag verkligen varit kär.

&

Ouiiiii du är käääär!!