All that glitters isn't gold | f.s

5.

Lördag 10/6 - 13.05

Jag tog en dusch direkt när jag vaknade för att tvätta bort gårdagens fest och för att röklukten från Felix's jacka hade satt sig på mig som en fästing. Jag satte på mig nya fräscha kläder; ett blått linne och ett par svarta lösa shorts. När jag kollade mobilen för säkert 20:e gången, utan att överdriva, stod det fortfarande inte missat samtal eller nytt meddelande. Han har säkert inte vaknat än. Han måste ha kommit hem sent och därför inte gått och lagt sig lika tidigt som jag.

Jag gick ner till köket för att ta en huvudvärkstablett för baksmällan men hittade istället mamma som satt vid köksbordet och gav mig en anklagande blick.

"Och vart var du igår?"

När mamma frågar en sån fråga är det ingen idé att ljuga. Hon vet redan sanningen.

"Jag var hos Charlie" svarade jag för att dröja ut på sanningen.

"Och...?" Allvaret i hennes röst är alltid lika skrämmande.

"Han kanske råkade ha en fest, men mamma..." började jag men blev såklart avbruten.

"Du drack eller hur? Jag trodde vi hade gått igenom det här förut, det är inte bra för dig gumman! Har jag inte uppfostrat dig rätt eller har jag gjort dig något ont...?" började hon babbla på men jag avbröt henne.

"Mamma, du är världens bästa, okej? Jag ville bara ha kul med mina vänner. Du vet att jag aldrig råkar illa ut! Jag tar ansvar för vad jag får i mig. Och hur mycket" sa jag till mitt försvar och mamma gav mig en blick av förtvivlan.

"Åh gumman. Jag tycker inte om det, jag tycker inte om det alls" sa hon och kramade om mig. Mamma är inte som andra. Andra föräldrar hade stått och skrikit halsarna av sig för att visa hur mycket dom avskyr det, men mamma gör inte så. Jag är allt hon har och hon har inte råd att förlora mig, och det vet jag. Men jag drar ingen nytta utav det. Jag tar faktiskt ansvar för mig själv.

"Jag älskar dig, mamma. Jag skulle aldrig göra något som skulle såra dig, det vet du" sa jag tröstande och kramade henne hårt.

"Är du hungrig? Jag ska precis börja med lunchen" sa hon när vi släppt taget om varandra.

"Nej, jag är inte hungrig, kanske tar något senare" sa jag och log mot henne.

Jag drog upp mobilen ur fickan och klickade på hemknappen. Fortfarande ingenting. Jag låste upp telefonen och gick in på meddelanden.

Jag, 13:14
Busteeeed

Jag skickade meddelandet till Charlie och fick svar efter någon minut.

Charlie, 13:15
Åh nej, är det illa?

Jag, 13:15
Nejdå, jag tror det är lugnt

Jag, 13:15
Men hon kommer nog bli lite mer på med att hålla mig hemma med dåliga bortförklaringar
  :(((

Charlie, 13:16
Fan då

Charlie, 13:16
Men hallå!! Hur kom du hem igår?

Jag, 13:17
Jag fick typ sällskap av Felix

Charlie, 13:17
Ojojoj, vad var det du sa nu igen? Att inget skulle hända och att det bara var Erika som inbillade sig? ;)))))

Jag, 13:20
Håll käften, ingenting hände ju???

Charlie, 13:20
ELLER HUUUUR fick du inte ens hans nummer????

Jag, 13:21
Neeeej

Jag, 13:21
Men jag kanske råkade ge honom mitt...

Charlie, 13:22
Där ser man.

Jag, 13:22
Men tyst

Charlie, 13:24
Vadå tyst hahhaha? Jag sa ju ingenting *ger dig en oskyldig blick med stora valp ögon*

Jag, 13:25
Men åhhh hejdå hahahha *slänger igen dörren i ansiktet på dig*

Charlie, 13:28
*gråter i min ensamhet, med popcorn i knät och tittar på Titanic*

Jag bara skakade på huvudet och la ner mobilen på nattduksbordet, men precis då surrar den till. Meddelande från 07********. Jag låste upp telefonen och log stort.

07********, 13:29
Om min jacka inte är hel när jag kommer och hämtar den idag får du betala 600 kronor till mig, bara så du vet :)

Jag skakade roat på huvudet med ett fånigt stort leende på läpparna och la till numret till min kontaktlista.

Jag, 13:31
Hahaha, ojdå vilket hot, nu blev jag ju rädd på riktigt :o

Felix Sandman, 13:32
Jag är hos dig snart så om den är paj så har du 10 minuter på dig att fixa den ;)

Jag slängde en snabb blick på klockan. Halv två.

Jag, 13:32
Bring it on boy.

&

BRING IT OOOOON. tack för att du läser :)