All that glitters isn't gold | f.s

24.

Onsdag 28/6 - 15.00

Onsdag. Jag kände ett pirr i magen då jag bar ut min resväska på verandan och rättade till solglasögonen på huvudet. För en vecka sedan sa jag och Felix hejdå på den här trappan. Och nu ska jag få träffa honom igen, fast på Värmdö. Det känns bra att få åka härifrån. Jag kommer bara vara borta i fyra dagar, max fem, men jag kommer nog fortfarande sakna Lidingö. Min mobil började vibrera i fickan och jag kollade på den. Oscar Enestad lös upp på skärmen och jag tryckte grönt.

"Hello" svarade jag och gick tillbaka in i huset.

"Tja, jag är hos dig om 1 minut så du kan börja göra dig redo" sa han från andra sidan luren.

"Yes, vi ses om en minut" sa jag och vi la på. Jag tog det sista: hemnycklar, bankkort, sl-kort, hörlurar och ett glatt humör. Jag låste ytterdörren och la ner nycklar och allt i ytterfacket på ryggsäcken då Oscars bil parkerade vid uppfarten till mitt hus.

"Olivia!" sa Oscar med ett stort leende och armarna utsträckta.

"Oscar!" sa jag glatt och sprang fram till honom för att ge honom en kram. "Vad schyst av dig att skjutsa mig ut till Värmdö."

"Med nöje. Hade ändå vägarna förbi" sa han skämtsamt, med tanke på att han bor inne i stan och inte alls hade vägarna förbi.

"Eller hur" skrattade jag och Oscar stämde in. Han la in resväskan i bakluckan och jag slängde in ryggsäcken i baksätet.

"Har du med dig allt nu?" frågade Oscar och jag nickade då jag öppnade passagerardörren.

"Har du låst dörren? Mobilladdare? Mobil?" fortsatte han då vi satt i bilen och jag skrattade.

"Oscar, du låter som min mamma. Jag har allt under kontroll, kör nu" sa jag och Oscar log. Han startade motorerna och började köra. Oscar är betydligt bättre på att köra än Felix men det var ingenting jag sa högt.

Det tar drygt 30 minuter att åka från Lidingö till Värmdö och under hela resan hade vi musik på högsta volym och båda två sjöng, eller snarare skrek, med i texterna och jag höll på att dö av skratt några gånger. Oscar måste vara den mest förvirrade person jag känner. Han höll på att missa avfarten mot Värmdö och innan det hade han t.o.m glömt vart vi skulle. Jag började misstänka att Oscar är senil men han försäkrade mig om att han bara är förvirrad ibland. Och med ibland menade han alltid.

"Men berätta nu" sa han och jag vände huvudet åt hans håll.

"Berätta vad?" skrattade jag och Oscar gav mig en snabb blick innan den fästes på vägen igen.

"Berätta om dig och Felix! Hur går det mellan er?" frågade han och jag kände hur mina kinder hettades en aning. Visste han? Och isåfall vad visste han?

"Vad menar du?" frågade jag.

"Hur är läget liksom? Man märker ju att ni har något för varandra" sa Oscar med ett leende utan att slita blicken från vägen.

"Är det så tydligt?" svarade jag med ett nervöst skratt.

"Vem som helst skulle se det från 100 meters avstånd. Men berätta. Gillar du honom?"