All that glitters isn't gold | f.s

7.

Lördag 10/6 - 14:13

Jag klev ur bilen och kollade mot restaurangen Blueberry som låg ungefär hundra meter från parkeringen.

"Var du tvungen att parkera så långt från restaurangen?" frågade jag skämtsamt och Felix himlade med ögonen då han steg ur bilen.

"Jag visste att du var den där jobbiga typen som klagar på allt och alla" sa han och jag skrattade tillgjort.

"Jag visste att du var den där personen som alltid ska påpeka andra personers beteende och gnälla över dom" kontrade jag och Felix höjde ögonbrynen mot mig då vi började röra oss mot restaurangen.

"Oh, så nu är det jag som är the bad guy? Jag förstår" sa han, med en tillgjord sårad röst, och körde ner händerna i fickorna. Jag bara skakade på huvudet är honom.

"Du vet att det där inte kommer fungera på mig? Du kommer inte få mig att tycka synd om dig" sa jag och slängde med håret. Han vände blicken mot mig.

"Jaså? Få se nu..." sa han och kisade med ögonen. "När jag var tre bröt jag benet, det gjorde fruktansvärt ont, jag kunde inte röra mig på en hel vecka! Kan du tänka dig!? Lilla tre åriga ADHD jag som var tvingad att ligga stilla i en vecka!"

Jag bara skrattade och han kollade på mig med ett leende.

"Men på riktigt, jag skojar inte!" sa han sedan, fortfarande med ett leende på läpparna, men man kunde höra att han menade det.

"Hur kommer du ens ihåg sånt? Jag kommer knappt ihåg vad jag gjorde förra veckan" sa jag och kollade på honom.

"Jag vet inte, vissa saker bara fastnar" sa han och gjorde gester med händerna mot huvudet. Jag nickade och rynkade pannan en aning.

"Men... det där med ADHD... Har du det fortfarande?"

"Ja" sa Felix och det överraskade mig en aning.

"Men det verkar inte som att du har det" sa jag tvekande, osäker på om det var okej att säga så eller inte eftersom ingen i min omgivning har diagnosen ADHD. Felix log bara med blicken fäst på asfalten.

"Många blir förvånade när jag säger det, men dom som verkligen känner mig vet hur förjävlig jag är" sa han en aning skämtsamt och kollade på mig.

"Tar du någon medicin?"

"Ja, eller nej, inte just nu. Men jag har gjort det under vissa perioder" berättade han. "Men under somrarna brukar jag inte ta dom."

"För att du inte behöver koncentrera dig på viktiga saker? Som skola?" frågade jag, eller mer gissade. Han kollade på mig och log samtidigt som han nickade.

"Precis."

&

"Felleboooy!" sa Oscar, från festen igår och gjorde något slags handslag med Felix. Haha, Felleboy, vilket smeknamn. Omar, som också var där hälsade också på Felix med samma handslag. Både Oscar och Omar kollade på mig, de kände förmodligen inte igen mig.

"Felix, du sa inte att du skulle ta med dig flickvännen!" sa Omar och Felix började protestera. Jag bara skrattade, en aning generat, och försökte få killarna att minnas att vi faktiskt hade träffats på festen.