Den kvinnliga varulven

Tillit

1 och en halv månad senare:

Jag har varit här i mer än en månad tiden går så långsamt när man är ensam. Jag har bara varit uppe på ytan ett fåtal gånger för att köpa mera mat och förnödenheter . Ända sedan attacken på mitt hem har jag tränat dubbelt så mycket, både på att slåss och på att använda vapen. Jag vet att ÖNR (ÖverNaturliga Rådet) har fullt upp med att leta efter mig så jag måste vara försiktig.

Träningsrummet är det rummet som jag spenderar mest tid i här nere. Jag tar upp en kastkniv från bordet och vänder den några gånger mellan fingrarna. Jag siktar  mot måltavlan och håller upp min högra arm beredd på att kasta. Jag kastar kniven och den glider tyst genom luften. Men när den träffar väggen hörs en liten smäll. Den träffade i mitten av måltavlan. Jag tar upp en till och kastar den träffar bredvid den andra. Jag kastar några knivar till innan jag går till den lilla skjutbanan.

Jag tar upp min Cougar pistol, jag tar sedan fram några gummi kulor och laddar pistolen. Jag ställer mig bredbent, andas in och siktar. Samtidigt som jag andas ut av trycker jag på avtryckaren och kulan träffar måltavlan i huvudet.

Efter ett tag lägger jag ner pistolen och börjar samla ihop gummi kulorna och knivarna. Jag går mot boxningssäcken och tar upp mina handskar. Jag börjar genast slå på säcken. Efter en halvtimme tar jag upp mitt hopprep och börjar hoppa. Snart blir jag uttråkad och går mot badrummet och duschar.

Efter jag har duschat klär jag på mig och sedan sätter jag upp mitt hår i en turban och sätter mig i soffan en stund. När mitt hår har torkat går jag mot köket för att ta något att äta, jag börjar leta efter konserver men dem flesta är tomma så jag hämtar en svart soppsäck. Jag samlar ihop dem tomma konserverna och slänger ner dem i säcken. Jag kollar i kylen efter rester, men där var det också tomt.

Jag går mot sovrummet och byter om till ett par slitna ljusblåa jeans och ett mörk lila linne. Jag sätter på mig, min svarta läder jacka och sätter på mig mina svarta solglasögon. Jag sätter upp mitt hår i en hög tofs och tar en liten svart väska där jag lägger mina pengar i. I den lilla väska lägger jag även två knivar och jag stoppar ner en pistol vid midjan på mina byxor. 

Jag tar mina nycklar och börjar gå ut genom tunneln. När jag kommer ut flyttar jag på buskarna och sätter mig i bilen och kör mot en liten stad som ligger närmre bunkern än vad New York gör. Jag går igenom inköpslistan en gång till konserver, frukt, toalettpapper, tvål, hudkräm, ris, pasta, grönsaker, kött, ägg, bacon och mjölk. Jag svänger ut på en lite större väg.

Efter 45 minuter är jag framme vid den lilla staden och går in i en mataffär. Där inne går jag mellan hyllorna ett tag och letar efter vad jag ska ha. När jag har hittat allt går jag mot kassan, i kassan sitter en äldre kvinna, hon tar glatt emot mig och snart går jag ut från affären med fyra tunga kassar i mina händer. Eftersom att jag bor nere i bunkern nu så kan jag äta färsk mat då och då. När jag kommer fram till bilen ställer jag ner två påsar på marken och låser upp bilen. Jag öppnar bakluckan och ställer in påsarna.

Jag börjar köra tillbaka till bunkern och sätter på radion. Då sätts Radioactive på av Imagine Dragons och jag börjar nynna till låten. Jag höjer volymen på radion och snart är låten slut och sänker volymen igen. Jag börjar fokusera mer på vägen. Jag kollar i backspegeln och ser en svart skåpbil som börjar komma närmre. Jag saktar in och försöker se vem som kör bilen.

Jag försöker se vem det är men när bilen börjar köra snabbare ökar jag också farten. Jag kör förbi avfarten där jag skulle svängt in. Jag fortsätter på vägen ett bra tag med jag kör till sidan av vägen när jag har kört några kilometer från bunkern. Den svarta bilen svänger också in och en man kliver ut ur den och börjar gå mot min bil. Han knackar på mitt fönster och jag låstas att leta efter något i min väska. Jag sprutar på mig extra mycket parfym så att han inte ska känna lukten av att jag är en varulv.Jag vänder mig mot honom med en av mina knivar bakom ryggen och rullar ner mitt fönster och ler lite mot honom.

"Ursäkta, men du måste följa med oss." säger han med en mörk röst. Han var läskigt lång med ljusblåa ögon. 

"Varför då? Jag har inte gjort något" säger jag och låssas att se rädd ut. Jag får det att se ut som om jag ska börja gråta och gör mig så liten som möjligt. Jag andas in och känner på hans lukt att han är en varulv. Han är antagligen från ÖNR. 

"Kliv bara ut ur bilen" säger han lite smått irriterat.

"Okej, okej jag ska" Säger jag och öppnar dörren långsamt. Jag håller fortfarande kniven bakom ryggen. Jag börjar kliva ut ur bilen." Nu kan du berätta för mig hur många det är i bilen?" Säger jag och höjer ena ögonbrynet

" Fyra" morrar han ut och kollar mot bilen

Då tar jag chansen att använda kniven och hugger honom i nacken, Blod börjar att rinna ner för hans hals och jag sliter ut kniven ur halsen. Jag kastar mig mot min väska och tar upp den andra kniven. De andra männen börjar nu reagera och kliver ut ur bilen för att hjälpa sin vän. Två av männen börjar bära mannen till bilen och dem andra två försöker prata med mig.

"Vi ska inte skada dig" säger den ena, jo visst och jag heter Sven-Erik och är 85 år gammal. Så lätt lurad är jag inte.

"Om jag var er skulle jag backa iväg från bilen och köra här ifrån." säger jag vinkar med knivarna i den ena backspegeln. Jag ser hur dem sväljer och kollar på varandra i ögonvrån. Dem står cirka tre meter från min bil och härifrån kan man se kärleken i deras ögon. Dem är mates. Snälla backa ifrån bilen, jag vill inte döda någons mate framför dem, tänker jag.

"Backa ifrån bilen!!" Skriker jag. Dem står kvar.

Jag tar fram min pistol och ställer mig utanför bilen och pekar med den mot dem.

"Vi vill hjälpa" säger den ena mannen, Jag siktar min pistol mot honom.

"Ni kommer från det övernaturliga rådet, ni vill inte hjälpa." Säger jag med ilska och hat i min röst.

"Det övernaturliga rådet?" Säger den andra och jag nickar, och dem började skratta. Varför skrattar dem? När dem sluter skratta märker dem att jag fortfarande står med pistolen i handen.

" Så du vet inte?" Säger den första och jag kollar förvirrat på honom.

"Varulvarna har delat på sig i två grupper. En grupp som är med det övernaturliga rådet och vill fånga dig för att göra varulvarna ren blodiga igen. Sen finns det oss vi tillhör en föreningen som vill skydda dig inte tvinga dig att att skaffa en massa barn." Säger han och för någon konstig anledning litar jag på honom.

"Följ efter mig så ska jag rädda er vän" säger jag och sätter mig i bilen och kör mot bunkern.

------

Så vad tycks?? Litar ni på dem?? Tror ni dem talar sanning?? <3

~MK<3