Den kvinnliga varulven

Ensam varg

Jag ställer klockan på 6.00 och går och lägger mig. Jag stirrar upp i taket och stänger mina ögon. Det tar ett tag för mig att somna men när jag väl gör det så drömmer jag om Damon Black. Jag drömmer om hans ansikte och smärtan hans avvisning lämnade bakom sig.

Jag vaknar av att jag hör ett pipande. Sen går jag upp och väcker Nick. Jag går tillbaka till mitt rum och sätter på mig en sport bh och ett par tights och en av min pappas tröjor. Sen sätter jag upp mitt hår i en tofs. Vi  äter frukost i tystnad och börjar sedan springa mot mötesplatsen. När vi kommer dit så sitter Thomas på en sten. Han kollar upprymt på oss och vi ändrar form och klär på oss.

"Ska vi börja?" Frågar han och jag nickar.

Jag kollar runt ängen, det kanske är en kilometer runt hela.

"Spring tio varv runt ängen, som uppvärmning. Sen ska ni lära er grunderna att slåss." Säger jag och dem står stilla. "Nu!" Ropar jag och dem börjar att springa. Efter en timme är de klara och de är slutkörda. De kröp nästan hela det sista varvet, det finns mycket att göra om de ska bli krigare.

"Ni får tio minuter att vila" säger jag och sätter mig på en stubbe.

"Tio!? Jag behöver en hel dag" säger Thomas och lägger sig på rygg och andas tungt.

Efter tio minuter har dem återhämtat sig lite och jag ropar hit dem. Jag börjar förklara för dem hur man ska röra fötterna och hur man ska hålla armarna för att skydda magen och ansiktet. Hur man ska slå för att få till det bästa slaget och mycket mera.

Efter två timmar är dem trötta så vi sätter oss ner och vilar. Eller ja dem vilar...

"Jag har en fråga" säger jag och dem nickar. "Jag tänker starta en flock och jag undrade undrade om ni ville vara endel av den?" Frågar jag och kollar dem i ögonen.

"Självklart!" Svarar Nick och Thomas nickar.

"Vilket namn tycker ni vi ska ha?" Frågar jag.

"Blod månens flock?" Frågar Thomas och jag skakar på huvudet.

"De frias flock" Undrar Nick och jag säger nej till även det här förslaget.

"Vi kan väll vara utan namn tills vi kommer på det absolut rätta?" Undrar jag och dem håller med.

"Vill ni hänga med till min stuga ett tag?" Frågar Thomas och reser sig upp.

"Visst" svarar jag och börjar följa efter. Snart kommer vi fram till en stor herrgård. "Vänta bor du här?" Frågar jag."Du sa att du bodde i en liten stuga, det här är mera ett slott" En mur sträcker sig runt hela gården och i mitten av allt så står en stor vit byggnad. Hur kan han kalla det här en stuga?  

"Ja, det har gått i min familj i generationer." Svarar Thomas."Jag tänkte att om du nu ska starta en flock behöver ni ett flockhus och det blir ganska ensamt här...Så du kan få använda det här om du vill." Säger han och pekar på slottet.

"Men det här är ditt hus jag kan inte bara ta det från dig" säger jag.

"Men du tar det inte, jag erbjuder mig." säger han.

"Men din familj då?" Frågar Nick.

"Jag har ingen, dem blev dödade av en flock" svarar Thomas sorgset. Vi är tysta en lång stund innan någon säger något igen.

"Jag beklagar" säger jag och kollar mot honom.

"Det är okej, det hände för länge sen. Kom igen, vi går in" säger han och börjar gå mot dörren.

"Men varför har ni inte gått med i en flock?" Frågar jag Nick och Thomas.

"Dem har avvisat mig varje gång" säger Nick och Thomas nickar.

"Mig med" säger Thomas.

"Varför då?" Frågar jag.

"För att vi är ensamvargar" svarar Nick.

"Men det är hemskt" säger jag och båda killarna rycker på axlarna.

"Nu vet jag vad vi ska kallas" säger jag."'De avvisade', där alla är välkomna och ingen ska bli dömd över vad dem har gjort. Men om någon skadar någon avsiktligt ska dem bli utvisade från flocken." Säger jag och killarna nickar.

"Det låter bra" säger Nick och Thomas nickar

"Jag tycker du ska vara våran alfa Vanessa" säger Thomas och Nick instämmer.

"Tycker ni verkligen det?" Säger jag förvånat.

"Ja, du är starkast och smartast av oss" säger Nick.

Det verkar som att vi har börjat skapa en flock och det verkar som att jag är alfa.

2 år senare:
Alfa Damons POV:

Det var två år sedan jag avvisade Vanessa. Blake berättade att hon var en stark krigare och att hon hade en stark vilja. Han berättade att hon besegrade honom och hennes varg är kraftfull.  Jag hör dörren öppnas till mitt kontor, jag kollar upp och ser att Hanna kommit in. Det var tänkt att vi skulle gifta oss men bröllopet har blivit uppskjutet. Jag lägger ner pennan och öppnar upp mina armar för att kramar henne.

"Jag åker ut och shoppar med Carly och Sara" säger hon. Jag ger henne mitt kredit kort och hon går ut genom dörren igen. Jag tycker inte om hennes klädstil men vad vet jag om mode. Hon har alltid korta kjolar och försmå tröjor som gör att hennes bröst hänger utanför urringningen.

Blake kommer in springande i rummet och kommer fram till bordet.

"Det har kommit in rapporter om en flock med ensam vargar i norr." säger han.

"Hur många?" Frågar jag samtidigt som jag reser mig upp.

"Det går inte att räkna dem" säger Blake.

"Hur långt borta är dem?"frågar jag.

"15 mil." svarar han.

"Är de andra alforna ute?" Frågar jag.

"Ja dem är vid ängen" säger Blake. Jag går ut genom dörren och går igenom byn mot ängen. När jag kommer fram ser jag bland annat alfa Star och alfa Smith. När jag kommer fram vänds alla blickar mot mig.

"Vad är det för flock jag har hört om?" Frågar jag.

En av dem svagare alforna kliver fram. Han heter Tyler Burns och är alfa över Silver flocken.

"Dem kallar sig själva 'de avvisade' och vi vet inte vem som är ledaren." säger han.

"Vet någon vart dem kom från?" Frågar alfa Star.

Man hör alla alfor mumla med varandra men ingen vet vart dem kom från.

"Hur många är dem?" Frågar alfa Smith.

"Ingen vet, vi tror att dem är utspridda" säger någon.

"Hur har ni fått den här informationen?" Frågar jag fundersamt.

"För vi har någon på insidan" säger alfa Smith.

----------

Vad tycks?
Gillar ni det?

~MK<3