Den kvinnliga varulven

Maskerad

Jag hör ljudet av viskande röster och försöker skicka tanke meddelanden till personerna att dem ska gå iväg. Det funkade inte. Istället blir rösterna högre och snart har dem en skrik tävling utanför min dörr.

"Men hon måste komma!" skriker någon som jag inte orkar identifiera för tillfället. Jag tar min kudde och håller den för mitt ansikte och försöker stänga ute rösterna.

"Men hon har aldrig varit en tjej som gillar klänningar och sånt!" Säger någon annan.

"Men alla flockar ska vara där och hon måste få veta sanningen!" Säger någon annan och jag får lust att skrika ut i frustration, kan dem inte bara lämna mig ifred.

Viskandet fortsätter och jag reser mig upp ur sängen och går mot dörren. Jag kastar upp dörren och där utanför står Scarlett och Thomas.

Dem kollar förvånat på mig.
"Var det något ni ville säga till mig?" Frågar jag dem irriterat.

Scarlett går in i sjukrummet och sätter sig på min obäddade säng.
"Jo, det ska hållas en maskerad bal ikväll och jag tänker tvinga dig att gå." Säger hon samtidigt som hon kollar sina naglar.

"Jag vill inte ens gå!" Säger jag och kollar på henne.

"Synd för du har inget val!" Säger hon och tar tag om min handled och drar mig ut ur rummet. Jag kollar efter hjälp mod Thomas men han rycker bara på axlarna och går mot andra hållet.

"Förrädare!" Ropar jag efter honom och jag ser honom frysa till innan han hör humorn i min röst.

Scarlett drar mig iväg till ett rum fullt med kvinnor som genast kommer fram till mig. De börjar med att måla mina naglar och dem blev svarta. Efter det lägger dem på en kräm på mitt ansikte och sen låter dem mig sitta och kolla i tidningar en stund.

Efter flera timmar av ögonbryns tortyr, borstar, locktänger, smink, kläder, parfymer, skor och händer en massa händer överallt. Är jag klar, jag har på mig en svart klänning som går ner till golvet, klänningen är svart och runt bröstkorgen över det svarta tyget är det spets. Mitt hår är upp flätat på sidan och är fäst i en knut.

Jag håller på att sätta på mig de skyhöga klackskorna när Scar (Scarlett) kommer fram till mig. Hon har en liten låda i sina händer och hon har på sig en vacker röd klänning som matchar hennes hårfärg.

"Jag berättade väl för dig att det här är en maskerad bal?" Säger hon och tar fram en vacker vit mask som hon sedan sätter på sig.

"Ja, det gjorde du" säger jag och väntar på att hon ska fortsätta.

Hon öppnar lådan och i den ligger en svart mask gjord av spets. Hon hjälper mig att sätta på mig den och jag står och kollar mig i spegeln. Jag känner knappt igen mig själv. Jag tar upp mina händer och känner på masken, jag kollar upp i spegeln och ser att klockan är fem.

" Scar när skulle balen börja?" frågar jag.

"Den har redan börjat men du vet vad dem säger, drottningar är aldrig sena alla andra är helt enkelt tidiga" säger hon och hon börjar gå mot dörren.

"Härmade du precis drottningen från Prinsessans dagbok?" ropar jag efter henne.

"Japp" säger hon och jag skrattar till. I det här ögonblicket känner jag mig vacker, inte alls som jag kände mig bara för några dagar sedan. Jag känner mig fortfarande lite svag och jag drömmer fortfarande mardrömmar, men här och nu glömmer jag bort om alt sånt.

Jag följer efter henne ut genom dörren och vi går ut genom ytterdörren. Där står en vit limousin och väntar på oss. En man i kostym öppnar dörren och vi kliver in. Vi sätter oss ner och bilen börjar rulla.

"Varför ska det hållas en bal egentligen?" Frågar jag henne.

"Vi firar att vi hittat dig igen" säger hon och det gör mig bara mer förvirrad.

"Varför skulle de andra flockarna fira att jag har blivit räddad?" Frågar jag henne men jag får inget svar.

Bil turen fortsätter i tystnad och efter en halvtimme kommer vi fram till ett stort hus. Det står bilar samlade utanför dörren och vi går ut ur bilen.

Jag och Scarlett går upp för de vackra trapporna, dörrarna öppnas framför oss och hallen framför mig är tom. Vi blir förda till en stor sal full med människor.
Alla kvinnor har färgglada klänningar och jag märker att jag är den ända som har svart.

Jag vänder mig om och ser att Scar redan är borta. Jag suckar och börjar gå igenom folkmassan.

En hand tar tag om min armbåge och tvingar mig att vända mig om. Bakom mig står en man med mörkt hår och ganska mycket längre än mig.

"Vill du dansa?" Frågar han och jag tänker varför inte och nickar. Han drar med mig till dansgolvet och jag kollar på hans guldiga mask som täcker hela hans ansikte.

Vi dansar i takt med musiken och snart kommer flera par och dansar med oss.

Efter en stund märker jag de små stötarna där mannen håller min runt min midja och håller mig i handen. Åh, nej.

"Damon?" Säger jag och backar ifrån honom.

"Vänta, Vanessa" säger han och jag skyndar mig igenom folkmassan men stannar när någon börjar prata i en mikrofon.

"Tack för att ni alla kommit hit ikväll" säger någon och jag måste ställa mig på tå för att se att Alfa Smith står på en scen och pratar.

"I kväll har vi en speciell gäst som varit frånvarande i nästan en månad. Hon är dotter till min föredetta  beta. Hon är den kvinnliga varulven som efter 236 år kommer kunna bryta förbannelsen som trollkarlen la på vårt slag." Vad pratar han om?

"Nu välkomnar jag upp Vanessa Adams upp på scenen" säger han och en strålkastare riktas mot mig.

Jag går långsamt mor scenen och kollar förvirrat runt omkring mig.

Jag går upp för trappstegen och folkmassan framför mig har förväntansfulla ansiktsuttryck. Men det finns bara en sak jag kan säga och det är inte ett långt tal.

"Vad i hela världen pratar du om?"

---------
Jag har gjort ett instagram konto där heter jag Didyoujustfall så gå gärna in och följ mig. ;)

~MK<3