Den kvinnliga varulven

Förådd

Jag börjar långsamt gå tillbaka till huset och överallt ger folk mig nyfikna blickar.

"Flock möte i den stora salen om 20 minuter" skickar jag ut i tankelänken. Jag börjar gå mot den stora salen och sätter mig på en av stolarna på den lilla scenen. Snart börjar människor strömma in genom dörren och sätter sig ner på stolar och på golvet. När alla har kommit, förutom Thomas så ställer jag mig upp och går fram till mikrofonen som står på scenen.

"Hejsan allihopa, det var ett tag sedan eller hur?" frågar jag och hör en massa olika svar. "Som nu kanske ser är inte Thomas här, han har utmanat mig om att vara alfa över den här flocken och jag har godtagit utmaningen" folk drar efter andan när jag avslutat meningen. "Vi kommer att mötas imorgon vid soluppgången utanför alfornas hus" och med det avslutar jag mötet.

Några kvinnor kommer fram till mig och de ser inte så glada över att se mig.

"Kan jag hjälpa er?" Frågar jag lugnt.

"Hur kunde du?" Frågar en av dem med rött hår.

"Va?" Svarar jag förvirrat.

"Hjälpa jägarna, det var tur att Thomas var där för att rädda flocken" säger en blond kvinna innan de vänder sig om och går mot dörren.

Det tar ett tag för mig innan jag förstår vad som just hände. Tog Thomas åt sig äran att ha räddat flocken?

Jag känner den brinnande vreden i mig och går upp på mitt rum och sätter på mig en sport-bh och ett par shorts innan jag går till tränings lokalen. Jag ser några killar träna där inne och jag gissar att något på mig syntes att jag ville vara ifred så de skyndar sig ut ur dörren.

Jag vet inte hur länge jag är kvar där inne men när jag kollar ut genom fönstret ser jag att det är mörkt ute och jag går upp och duschar. Jag går inte och lägger mig den natten, jag är inte trött. Men när solen håller på att gå upp går jag ut genom dörren. Utan för dörren ser jag hundratals med människor som har kommit för att se mig och Thomas slåss. Jag ser Thomas stå där och ropa ut till publiken, sätt som han skulle spöa mig på. När jag kliver ut genom dörren blir det döds tyst och man skulle kunna höra en nål falla. De andra alforna står längst fram i publiken och jag böjer min nacke i respekt för dem och de ser förvånade ut minst sagt. Jag vänder mot Thomas och säger högt så att alla hör.

"Reglerna är enkla den som ger upp först blir utskickad ur flocken och den som vinner blir alfa" och alfa Smith gör en cirkeln i jorden runt omkring oss som vi inte får lämna.

"Tre, två, ett" och när Smith sagt klart det så kastar sig Thomas sig mot mig på direkten, men han är för långsam. Jag flyttar mig åt sidan och han faller till marken. Han är snabbt uppe på fötter och kastar sig emot mig igen och ändrar samtidigt form i luften. Jag hör folkmassan runt omkring mig ropa något om och om igen men jag är för fokuserad på honom för att höra det. Han landar på mig och jag har hans vassa tänder i mitt ansikte. Jag sparkar honom i hans mage och han backar några steg. Det ger mig chansen att ändra form och kasta mig emot honom, jag hugger tag i hans fram tass med mina tänder. Han gnyr till och jag tvekar, han var min bästa vän. Det ger honom chansen att klösa till med sina klor i min mage. Jag backar lite med hans tass fortfarande i min mun biter jag till hårdare. Jag släpper hans tass och går för hans hals men han drar sig undan och jag missar.

Jag backar några steg och visar mina tänder och morrar åt honom. Hans blonda varg som är mycket mindre än min tvekar innan den springer mot mig. Han hukar sig innan han hoppar i ett försök att ta sig upp på min rygg men i hoppet får jag tag på hans öra och drar ner honom på marken. Jag släpper hans öra och får tag på hans hals. Jag står över honom med hans hals i min mun och hans rygg mot marken. Jag väntar på att han ska ge upp när jag lägger märke till vad folket ropar runt om mig. De ropar saker som 'Thomas', 'Du kan slå henne' eller 'kom igen nu alfa Thomas'. Jag stannar upp och känner hur mitt hjärta bryts i tusen bitar. Min flock, min familj har bytt sida, de vill ha Thomas som alfa. Jag släpper taget om Thomas och ändrar form.

"Om ni så gärna vill ha honom som alfa så får ni honom, jag ger upp" säger jag och folket tystnar. Thomas ändrar form och kommer till mig och lägger sin hand på min axel men jag rycker loss och ändrar tillbaka till min varg form och springer upp på mitt rum. Jag ändrar form igen och smäller igen dörren så att hela huset skakar.

Jag har gjort det här så många gånger, packa. För att börja om på nytt, men inte den här gången den här gången blev jag avvisad, av min egna flock.

Jag tar en röd ryggsäck och slänger alla kläder som jag ser ner i den. Jag ändrar form till min varg och hoppar ut genom fönstret. Jag ignorerar rösterna som ropar på mig, jag är arg och vem skulle inte vara det dem förrådde mig, det var jag som hjälpte dem, från början till slutet.

"Hoppas du är glad nu Thomas, du har förlorat en bästa vän men har fått blivit  alfa istället" skickar jag till honom men jag får inget svar. Jag springer in i skogen och hoppar över en bäck och duckar under ett fallet träd.

"Hoppas ni är nöjda med ert val, jag kommer inte glömma vad ni valde" skickar jag ut till hela flocken innan jag kliver över gränsen till ingenmansland. Nu är jag ensam varg igen.

Damons POV 
Jag ser henne ändra form och kan inte låta bli att låta blicken svepa över hennes kropp. Men jag stannar vid hennes ansikte när jag ser sorgen och ilskan i hennes ögon och det hon säger får alla att tystna.

"Om ni så gärna vill ha honom som alfa så får ni honom, jag ger upp" säger hon besegrat. Thomas ändrar också form och går fram till henne och lägger handen på hennes axel som i ett tyst 'förlåt' men hon rycker loss axeln och rusar in i huset i sin varg form.

Det tar inte lång tid innan man hör ljudet av krossat glas och ser hennes svarta varg springa mot skogen.

Jag springer efter men stannar när någon tar tag i min axel, det är Thomas.

"Du, jag vet att hon var din mate och så men hon passade inte i rollen som alfa och det tyckte flocken också. Jag menar en kvinna som alfa, det är männen som ska styra." Säger han och jag kollar på honom som om han var en utomjording. Jag känner hur mina ögon blir svarta av ilska och jag knyter mina näver. Jag hinner inte stoppa mig själv innan jag slår till honom hårt i ansiktet.

"Ja, hon var min mate och precis när jag får en andra chans så jagar du iväg henne. Och hon kanske är en kvinna men hon är  hundra gånger mer alfa en vad du kommer vara!" Skriker jag i hans ansikte.

Jag ser hur hans ögon blir tomma i några sekunder och jag förstår att någon skickade något genom tankelänken.

Jag släpper taget om honom och går till mitt rum och skickar ut en tyst bön som jag hoppas att hon hör.

"Kom tillbaka..."

------------
God jul allesammans :****
~MK<3