Den kvinnliga varulven

Trollkarlen

Följ min på insta: Didyoujustfall
Jag står och tänker på vad han nyss bad mig göra, en andra chans. Är han värd det? Mina tankar snurrar runt i mitt huvud och jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Jag kollar upp och möter hans blåa ögon och säger det som jag kanske kommer ångra.

"En chans" Säger jag och lyckan i hans ansikte får mig att tro att det kanske var värt det. Han skyndar fram till mig och lägger sina armar runt min midja och lyfter upp mig i luften.

"Tack så mycket!" säger han och släpper ner mig på marken, våra ansiktet är bara centimeter från varandra och hans ögon stirrar på mina läppar. Jag tar bort hans händer från min midja och backar några steg, jag ser hans ögon bli mörkare.

"Vi borde nog gå tillbaka nu" säger jag och börjar gå mot huset genom skogen. Jag hör honom gå bakom mig och snart ser jag huset komma inom synhåll, jag kollar ner på mig själv och ser på min förstörda klänning, jag kan inte gå in på balen så här. Så när jag ser en vit limousin, går jag fram till den och knackar på rutan och efter en liten stund vevas den ner. Bakom den ser jag att det inte är samma man som körde hit mig, han tittar på mig och ser förvånad över hur jag ser ut.

"Vad vill du?" Fräser han ganska oförskämt.

"Jag undrade vart du ska nånstans?" Frågar jag honom.

"Jag är här för att hämta upp Vanessa Adams och föra henne hem" säger han och jag kollar förvånat på honom.

"Det är jag" säger jag och sätter mig i den stora bilen. Jag kollar ut genom fönstret och ser Damon stå och titta på limousinen när den rullar iväg. Bara efter en liten stund känner jag hur mina ögonlock blir tyngre och hur mörkret börjar fylla mitt synfält. Men innan jag somnar helt så kollar jag upp i spegel och möter chaufförens blick och jag ser hur hans ansikte ändras till någon annans, någon som jag känner.

Min kropp träffar något hårt och jag är genast klarvaken jag kollar upp och ser att jag har månen hängande över mig. Jag vrider på mitt huvud och ser en bils röda ljus köra ifrån mig. Jag sätter mig långsamt upp och mina muskler värker, vad hände?

Jag ställer mig upp och ser mig omkring, jag står på en grusväg och mina ögon börjar snart vänja sig vid det dåliga ljuset. Det är en tät skog på båda sidorna och ryser till, jag står i min blöta och nu kalla klänning och tyget skaver mot min kropp. Jag står och tänker på åt vilket håll jag ska gå åt. Jag borde gå åt hållet som bilen åkte men jag känner mig dragen åt det andra hållet. Jag går långsamt på vägen och kollar mig omkring. Min blick faller på ett ljus som lyser inne i skogen. Jag byter riktning och går mot det svaga ljuset. 

Den mjuka mossan känns skön under mina fötter och jag kollar upp på månen. Jag känner mig inte rädd eller arg över att någon lämnade mig här utan jag känner mig lugn och jag har ingen aning varför.

Det blir ännu kallare och jag lägger mina armar om mig själv i ett försök att stänga kylan ute. Luften som jag andas ut kommer ut som i små moln. Ljuset som visade sig vara en stuga är nu bara några meter från mig. Jag knackar på den mörka dörren och det tar inte lång tid innan dörren öppnas, i dörröppningen står en äldre man. Han är några centimeter längre än mig och har grått hår.

"Ja?" Frågar han och kollar mig i ögonen.

"Ursäkta men vart är jag?" Frågar jag främlingen.

"Några mil utanför Norrastaden" säger han "vad gör du här ute i ingenstans?" Undrar han och jag hör nyfikenheten i hans röst.

"Jag vet inte, jag vaknade upp på vägen" säger jag och rycker på axlarna. Han kollar på mig och nu öppnar han dörren helt.

"Kom in" säger han

Jag kliver tveksamt in genom dörren. Han stänger den snabbt bakom mig och jag hör honom låsa flera lås. Han går förbi mig och leder mig in i ett litet kök, jag känner lite att jag tränger mig på och försöker att inte smutsa ner något.

"Slå dig ner" säger han och verkar ganska upprymd. Jag sätter mig på en trästol och han sätter sig mittemot mig.

Han kollar mig djupt i ögonen och jag känner mig ganska obekväm. Men snart sprider sig ett stort leende över hans ansikte och jag kollar förvirrat på honom.

"Så... Jag har äran att ha den kvinnliga varulven i mitt hus, huh?" Säger han och jag kollar förvånat på honom. Hur kunde han veta?

"Vad är du?" Frågar jag rakt på sak. Han ser på mig och han ser ganska road ut.

"Lille vän, jag är en trollkarl" säger han och reser sig från stolen.

Han tar min hand och leder mig till en liten soffa. Jag sätter mig ner och han går iväg. När han varit borta en stund reser jag mig upp och går mot bilderna som sitter uppe på väggen.

Det är bilder på en ung pojke, en kvinna och en man. De ser glada ut och jag stryker med fingrarna över glaset. Jag märker inte ens att trollkarlen kommer upp bakom mig.

"Det där...det där, var min son och min fru" säger han och jag hoppar till, jag tittar på honom och ser hur sorgsen han ser ut.

"Vad hände?" Frågar jag honom mjukt.

"Min son valde fel sida och startade ett krig som bara en person kan stoppa" säger han och jag ser den djupa sorgen i hans ögon.

"Vad menar du med att bara en person kan stoppa kriget?" Frågar jag.

"Du har hört historien om vad som hände för 236 år sedan eller hur? Hur en varulv dödade en trollkarls fru och son, ja den är inte riktigt sann. Det som egentligen hände var att en varulv mördade en kvinna, en mamma och sonen till kvinnan blev blind av ilska. Pojken var en trollkarl som sin far och la en förbannelse på ditt slag. Ingen kvinna förutom en som skulle födas varje år kunde bli gravid, de kvinnliga varulvarna förlorade vettet och endel tog självmord och andra dog av ånger. Du är den som kan stoppa det här kriget, för när du fyller 20 kommer kvinnliga varulvar börja födas igen och då kan kriget avslutas" säger han och jag ser tårarna som rinner ner för hans kinder och jag stryker bort dem och kramar honom. Jag kanske precis träffat honom men han verkar godhjärtad.

"Hur kan du veta allt det här?" Frågar jag honom.

"Jag vet allt det här för att trollkarlen som vill döda dig, är min son"

----------
Ledsen att det tagit så lång tid, babes ;* jag haft fullt upp med skolan, prao, läxor, prov, volleyboll och ja mycket mer. Men jag ska försöka uppdatera oftare :) Jag vet att kapitlen på 'Hybrid' har varit ganska förvirrade men jag ska försöka fixa dem :))

Puss på er alla :********
*Dycker ner i sängen och kryper under täcket* God natt! Sov gott älsklingar <3333

~MK<3