kapitel 1

2.1K 35 4
                                    

Zoes perspektiv. 

Jag letar med snabba fingrar upp en ny, tom sida. Efter en dag på kontoret går jag alltid hit, till exakt samma park, exakt samma bänk och skriver i exakt samma bok. 

I boken skriver jag allt möjligt, idéer till kommande böcker, dagbok, precis vad som flyger förbi i min hjärna när jag har pennan i handen. Framförallt använder jag den som dagbok, det är som terapi. Att få skriva ner mina tankar och känslor, förvandla de till ord och göra de levande på papper får min hjärna att koppla av.

Självklart använder jag mina tankar och känslor i mina böcker också, det gör alla författare. Bakom varenda ord och mening finns en tanke, en känsla eller en upplevelse. Även fast vissa nekar det vet jag att det är från personliga influenser. Annars skulle de aldrig skrivit. 

Det finns olika författare. En som vill berätta något med boken, någon som har en tanke, känsla och mening när de skriver. Den skriver något som egentligen är personligt. Sen finns det sådana som skriver för pengar, framgång och berömmelse. De som egentligen är trötta på att skriva för längesedan, men fortsätter för pengarna.

Jag däremot, jag tillhör de som vill komma bort. Kanske en blandning mellan den första jag nämnde och en person som skriver för att försvinna in i världen man hamnar i när man skriver. Självklart tjänar jag pengar på mina böcker, men det är inte det viktigaste. Det viktigaste är att jag själv tycker om det jag skriver, om det bara är två personer som sedan köper boken bryr jag mig inte riktigt om.

Jag hoppas de personer som läser mina böcker får samma känsla. Att jag vill något, det finns en mening och budskap bakom det jag skrivit. 

Lördag 
Allting går för fort. Jag är osäker över boken, jag hittar inte rätt känsla. Förhoppningsvis löser det sig. Det känns som att något saknas för att jag ska få fram rätt känslor och ord. Om det är i boken eller mitt liv, det har jag ingen aning om. Antagligen är det i mitt liv. Jag behöver något som gör mig lycklig, upprörd och inspirerad till att skriva.
Kate är en underlig karaktär som jag har skapat. Jag  kan inte sätta fingret på vem jag fick inspirationen ifrån. Ibland påminner hon om mig själv, ibland om min yngre kusin borta i oändliga Amerika. Kanske mest om mig själv, det är därför hon känns så annorlunda mot alla andra jag skrivit om. Det är bara Scott som jag inte har en aning om vem jag relaterar till. Därför är det så svårt, jag har bara en person i mitt huvud som jag skriver efter. Det är så mycket enklare att ha en verklig person som man skriver om, i annan kropp och namn. 
Vädret då? Det är mellan sommar och vår, så man kan varken kalla vädret det ena eller det andra. Någonting emellan. Skämt åsido. Idag känner jag att min värld är för grå. Jag vill ha mer färger och känslor. Kanske får jag det imorgon när jag vaknar. Förhoppningsvis. 
Vi ses en annan dag. 

Jag lägger ner blyertspennan som nyss var vässad, nu är spetsen trubbig. Det har hänt att jag har gått tillbaka och läst i mina dagböcker. Mest av nyfikenhet. Idag vill jag helst inte. Kanske för att jag mest skriver när jag är upprörd eller ledsen. Egentligen borde jag skriva roliga saker också, för att ta vara på det fina. Idag vill jag istället gå hem och äta rester från gårdagen medan jag tittar på en sorglig film som rullar på TV:n. Sen vill jag somna och vakna upp med en färgglad värld. Inte grå och trist.

Självklart blir det inte så. Resterna värmer jag, men det går varken någon film eller intressant program på TV:n. Kanske är det bäst så, för imorgon måste jag till kontoret tidigt och skriva. Sen ska jag äta en sen lunch med min vän från skolan. Hon brukade ge min värld färg, kanske gör hon det imorgon också. Förhoppningsvis.  






stay alive | h.sDove le storie prendono vita. Scoprilo ora