Zoes perspektiv.
Jag lägger ner pennan på bordet och blåser lätt över det lilla meddelandet jag skrev i boken för att det ska torka och inte kletas ut.
Vald med omsorg och tanke, hoppas du tycker om den.
Kärlek, Zoe
Jag vet inte om det blev för mycket, men varje gång jag ger bort en av mina böcker skriver jag något slags personligt meddelande. Det är så jag brukar göra, varför ska jag ändra på det?
När jag är säker på att det har torkat slår jag ihop boken och lägger ner den i min väska. Om tio minuter ska vi träffas utanför caféet vi bestämde över sms för att byta boken mot fotot. Jag kliver lätt i mina skor och lämnar den tomma lägenheten. Oftast är det mysigt att vara ensam, men så fort jag har sällskap märker jag att det är mycket trevligare. Jag koncentrerar mig lättast när jag är ensam, men känner mig som tryggast när jag har någon jag litar på intill mig. Allt har alltid sina för- och nackdelar.
Idag är inte vädret i London regnigt och grått. Solen skiner och det är värme i luften, för en gångs skull. Livet börjar sakta men säkert krypa tillbaka. En blomma som vissnat växer tillbaka, fylld med färg och glädje. Förr eller senare.
Det är inte särskilt långt till caféet. Inom de få minuterna jag gissat mig till är jag framme. Längre bort på gatan ser jag Harry gåendes. Våra blickar möts och ett litet leende värmer upp hans ansikte. Trots att han är en bit bort ser jag hur det förändras. Lockarna lägger sig perfekt trots de långa och snabba stegen han tar. Han håller fotografiet i handen och hälsar på mig så fort han når fram till platsen jag väntar på. Leendet är fortfarande kvar på hans läppar.
"Har du tid att ta en fika?" Han nickar in mot caféet och jag tänker efter en kort stund innan jag nickar.
YOU ARE READING
stay alive | h.s
Fanfiction"Han sa att han fotograferade de saker han älskade mest, men ändå tog han aldrig några kort på mig." Harry Styles fanfiction ♡
