kapitel 29

599 22 10
                                    

Zoes perspektiv.

Frustrerat slog jag igen locket till datorn. I tre nätter hade jag jobbat till halv fyra för att bli klar med boken. Det  kändes så dåligt och tillgjort att tvinga så själv till att skriva. Även fast jag blev hyfsat nöjd med det jag skrev så kändes det fel, bara för att jag var tvungen. Till slut tog det stop, efter lite drygt femton timmar av skrivande de sista tre sista dagarna tog det verkligen stopp. Jag var ingen robot.  

Jag tog mig tyst ner för trappan i mörkret. Jag hade sovit i en säng där uppe dessa tre nätter för att inte väcka Harry när jag var klar. På dagarna låg vi ute vid poolen och tog det lugnt. Och jag somnade flera gånger under en dag. Harry var tvungen att väcka mig för att jag inte skulle somna flera timmar i solen. Det var som om luften sögs ur mig. 

Jag tog ett glas vatten och lutade mig mot köksbänken. Klockan var snart fem, och jag höll på att gå itu. Dörren till Harrys sovrum öppnades och han kom ut med ett par träningsshorts på sig. Antingen sov han i dem, eller så hade han tagit på sig de innan han kom ut.

"Zoe, du borde verkligen sova. Jag vet att du varit uppe såhär länge de senaste nätterna också. Inget bra kommer komma ur det här." sa han och gick fram till mig. Det gamla trägolvet knarrade litegrann för varje steg han tog. Jag blickade ut mot havet för att undvika hans blick.

"Vad sa förlaget? När ska boken vara färdig?" frågade han. 

"Om en månad." svarade jag tyst. Det hade bara gått tre dygn sen samtalet. Men jag var redan helt slut. Bara tanken gjorde mig stressad.

"Kan jag göra något för att hjälpa dig?" frågade han, desperat. Nästan lika desperat som jag var över att få färdigt boken. Jag tittade ner på golvet, innan jag tittade ut igen. Försiktigt skakade jag på huvudet. Det var bara jag som kunde fixa det här. 

"Zoe, snälla." Han tog ett steg närmre och la händerna runt mitt huvud för att möta min blick. Det gjorde ont i mig att titta på honom. Jag förstörde hans sommar. Min egen också. Jag förstörde för alla runt om mig. "Det måste finnas något du kan göra. Ett annat förlag vill släppa den. Prata med din chef. Dela upp boken i två." Han föreslog massa lösningar, men det var inte så det fungerade. Den boken var speciell för mig. Den var en spegling av mina känslor. Reflektioner över upplevelser och tankar. Det var ungefär som att den var levande. Man kunde inte kasta runt den hur som helst.

"Harry, det går inte." sa jag tyst. Han sökte efter något i min blick. Gråten steg i halsen. Jag var för trött. Jag hade tappat sömn, och jag behövde sömn. Vissa kan fortsätta fungera även om de förlorat sömn. Som om de har ett energi-sparläge. Men jag slocknade och förstördes totalt utan sömn. Harry var på väg att säga något, men då brast det. Jag la händerna för ansiktet och tårarna började rinna. Harry blev först helt förstelnad och chockad. Han drog in mig mot honom och la hakan på min hjässa. Jag föll ihop i hans famn, fortfarande med händerna för ansiktet för att dölja hur min fasad rasade. Det var boken i mina drömmar, och den skulle förstöras totalt. 

"Jag behöver inspiration. Jag behöver en paus." snyftade jag. Mina axlar skakade. Harry släppte taget om mig och tvingade mig att se honom i ögonen.

"Låt mig hjälpa dig." sa han och kastade sig över mina läppar. Det var som om vi togs tillbaka till festen. Jag besvarade desperat hans kyssar. Mina läppar smakade tårar, men det blandades fort ut med Harrys ivriga läppar. Jag drog tummen över hans kind. De få skäggstråna som fanns kändes sträva mot min hud. Han lyfte upp mig på köksön lika lätt som han hade lyft upp mig på byrån på övervåningen ett par dagar tidigare. Det kändes skönt, då mina knän redan skakade. Bara en blick fick de svaga, tänk då Harrys hungriga läppar mot mina, hans bara överkropp och raspiga röst. Han flyttade undan axelbanden på mitt linne och BH:n och kysste lätt den tunna huden på mina bara nyckelben. Jag drog efter andan när han började kyssa mig längre upp på halsen. Håret reste sig på armarna och jag var tvungen att ta tag i hans axel när han kysste en punkt nedanför örat. Han log mot min upphettade hud och nafsade på min öronsnibb. Jag flinade lätt och puttade bort honom från min kropp. Han såg chockad ut, till och med rädd, innan han såg flinet på mina läppar och jag kysste hans hals. 

"Zoe, sängen. Nu." stönade han. Jag hoppade ner från köksön och följde med honom in till sovrummet. 


stay alive | h.sWhere stories live. Discover now