kapitel 27

653 27 7
                                    

Zoes perspektiv.

Det var med tunga kroppar vi städade upp efter festen dagen efter. Krossade ölflaskor, plastmuggar och ölburkar överallt. Intill verandan låg en spya, som jag höll på att trampa i. Harry skrattade så att han vek sig när jag skrek och han såg min min.

"På riktigt, de kunde väl ändå spytt i toaletten?" klagade jag. Harry kom fram och sköljde utan den, tack och lov. Vi fortsatte plocka upp skräp tills det inte fanns något mer än att torka golvet inne i huset. Det tog nästan hela eftermiddagen att städa hela huset, då vi hade sovit till ett. Drinkar hade spillts ut, och jag skulle inte säga att huset var fräscht när vi kom hit. I flera månader hade det stått orört.

"Nu beställer vi pizza." sa Harry när vi var klara. Vi satte oss ner med en duns i soffan, båda två helt utmattade efter festen och städandet.

"Ja, och nästa gång du bestämmer dig för att ha fest här så får dina vänner hjälpa till att städa efteråt." skrattade jag. Han tog tag i mig och drog mig närmre tills jag tillslut låg med huvudet i hans knä. Han drog försiktigt undan hårslingorna som låg i mitt ansikte. Jag blundade och andades ut. Det var en lång natt, och jag skulle ljugit om jag sa att jag kände mig helt tipp topp dagen efter. Harry beställde pizza, jag märkte direkt att han kände pizzakillen. Han verkade känna alla här. Det var nästan lite läskigt, hur alla kände varandra, men eftersom det var en liten del av staden så var det inte så konstigt. När jag tänkte efter, så var det faktiskt ganska mysigt med den sortens gemenskap.

"Kan du lova mig en sak?" frågade han och drog fingrarna genom mitt hår. Jag rös så att håret reste sig på armarna. Jag öppnade ögonen och sa:

"Beror på. Säg först så kan jag lova sen."

"Lova mig att du följer med mig hit nästa sommar. Och sommaren efter det. Och sommaren efter det." sa han. Jag blev både chockad, överraskad, förvånad, paff och mållös när han sa så. Självklart ville jag följa med honom hit igen, det var inte därför jag blev så ställd. Det var sättet hur han desperat ville ha med mig. Jag kände mig smickrad.

"Gärna." svarade jag och blundade igen med ett litet leende. Vi hade bara varit där i ett par dygn, men ändå så mådde jag så bra. Jag släppte allting och kunde slappna av. All vardaglig stress var som bortblåst. Tyngden från axlarna lättade och jag tillät mig själv att skratta och ha roligt. Världen var inte längre grå. Harry lutade sig fram och kysste mig i pannan. Mitt hjärta slog hej vilt och det enda jag ville göra var att kyssa honom. Jag öppnade ögonen och mötte hans blick som redan vilade på mig. Jag reste mig upp och kysste honom. Det var en stor befrielse varje gång, fast jag ville bara ha mer och mer.

stay alive | h.sTempat cerita menjadi hidup. Temukan sekarang