kapitel 32

654 29 12
                                    

Zoes perspektiv. 

"Han virrade bort sig i skogen. Det tog en timme innan han kom tillbaka och han var självklart lika full då. Det tog inte en timme för honom att bli nykter. Det tog ett dygn. Hur som helst. När han väl var tillbaka hade folk börjat gå hem. Solen var på väg upp och det var en ny dag. Sedan däckade han i en buske. Så dagen efter när jag vaknade och skulle städa upp efter festen, så ligger Gabriel och sover i en jävla buske." berättade en av Harrys vänner. Alla skrattade åt det han nyss hade berättat. Hans namn var Alexander och han var riktigt rolig. Gabriel satt i en stol med en öl i ena handen och huvudet lutat mot den andra. Han skämdes, det syntes på långa vägar. Det skulle jag också gjort, ifall jag var han. Alexander var precis på väg att lägga till något till historien. Han var en riktig teaterapa och älskade all uppmärksamhet som gavs till honom. Men Gabriel hann avbryta honom.

"Okej okej! Det räcker nu Alex!" sa han och kvävde ett litet skratt. Harry hade sin arm på mitt ryggstöd och vek sig av skratt varje gång de retades med varandra. Alla var på Gabriel, men det var bara för att han gav igen dubbelt så hårt med skit. 

Jag och Harry blev bjudna till Alexander ihop med fyra andra. Om jag förstod det rätt så var det de som hade hängt ihop ända sedan de var små. De var riktiga sommarkompisar, sådana man är vän med hela livet trots att man inte träffas på tre fjärdedelar av året. Det var Harry, Gabriel, Alexander, Isaac, Antonio och Kyle. Jag kände mig lite som en inkräktare i deras grupp, men jag var inte helt ensam. Två av killarna, Isaac och Antonio hade sina tjejer med sig. Jag visste inte vad jag klassades som. Harry och jag var inte i något förhållande. Vi var ingenting, men samtidigt så mycket. 

"Zoe, vill du följa med oss? Vi ska gå ner till stranden och kolla." De två tjejerna verkade bekanta med varandra, men de lämnade inte mig åt sidan. Båda två log försiktigt mot mig, och Ariana som var Isaacs flickvän ställde frågan med en vänlig ton.

"Visst." log jag och reste mig upp. Det var lite kyligt i luften, klockan hade redan börjat närma sig midnatt. Men jag hade med mig en räddande kofta. Harry tittade på mig och log försiktigt. Jag besvarade det reserverat. 

Alla tre hade på sig klackar som vi tog av oss och tog i handen innan vi klev ner i sanden. Alexanders hus låg på samma långa strand, men ett par gator ifrån Harrys. De var liknande, men Harrys var större. 

"Hur länge har du och Harry varit tillsammans?" frågade Khloe och vred sitt huvud mot mitt när hon ställt frågan. Det var Antonio som hon var tillsammans med. Jag skrattade lätt. Jag undrade vad Harry hade sagt till killarna ifall de frågade. Han presenterade mig inte inför för dem, utan jag hälsade själv på alla. Det syntes vem som hörde till vem, och eftersom killarna inte hade träffats allihopa på flera år var det väl inte vilken etikett som jag hade som låg i fokus just då. De andra killarna hade inte heller presenterat deras tjejer för oss andra.

"Jag vet inte riktigt om vi är tillsammans. Vi dejtar väl, eller hur jag ska förklara det." sa jag och försökte få det att inte låta absurt. Orden kändes konstiga i min mun. 

"Jag förstår. Isaac och jag träffades förra sommaren. Min mammas föräldrar bor här ute, och hela förra sommaren umgicks vi. Efter sommaren, när båda två åkte hem, så insåg vi bara att vi var tillsammans. Vi blev det omedvetet." skrattade Ariana och försökte få bort fokuset på mig när hon märkte att jag blev obekväm. Jag var evigt tacksam över det. 

"Är du härifrån?" frågade hon och stannade så att en våg kunde skölja över hennes fötter. Vattnet drog sig ner igen, och när det kom upp igen stod jag bredvid henne. 

"Nej, London." svarade jag. "Och ni?" 

"London, tjejen." svarade Khloe med ett skratt och blinkade med ena ögat. Det kändes skönt att inte vara ensam tjej, från en storstad med massa nya människor jag inte kände.

"Har ni känt varandra länge?" frågade jag och gick undan från vattnet.

"Nej, vi träffades på festen hemma hos Harry. Jag tror inte vi hann prata med varandra då. Det var så mycket folk." sa Ariana med ett litet skratt. Jag nickade medhållande, det var det verkligen.

"Det är så skönt att träffa lite nya tjejer. Förra året var jag ensam med alla Antonios kilkompisar. Ni var väl inte här förra året Ariana, eller?" sa Khloe med en lättad suck över att träffa nya vänner.

"Nej, förra året var jag kvar i London och Isaac var i Italien. Utan mig." sa hon och gjorde ledsna ögon. Vi fnissade allihopa, som tre tonårstjejer. Det kändes skönt att vara en normal tjej igen. 

Idag behöver jag er kärlek mer än någonsin. Trots det sämsta kapitlet någonsin.

stay alive | h.sOpowieści tętniące życiem. Odkryj je teraz