stay alive | h.s

kapitel 19

Zoes perpektiv.

Regnet öser ner över London. Vissa dagar skiner solen, men just nu har himlen öppnat sig, och det gör den tyvärr alldeles för ofta. Med en suck blickar jag ut över gatorna, staden i mitt hjärta. Även det som ligger en närmst om hjärtat kan göra en besviken.

Kate och Scott. Mina älskade karaktärer. Det känns som att jag känner de utan och innan, vilket jag gör. Jag har ju hittat på dem, de känns så levande för mig, men allting är bara påhitt. Jag kan forma och skapa de hur jag vill, men ändå är det så många brister. Det är kanske det som är bäst, att något som är påhittat har brister, precis som allting annat.

Min mobil plingar uppmuntrande till. Jag sträcker mig hastigt efter den.

Från: Harry
Skickat: 19:34
Hänger du med ut? Det är feeeeest på klubben några gator från dig. Du måste komma.

Till: Harry
Skickat: 19:35
Jasså? Så du vill att jag kommer?

Från: Harry
Skickat: 19:35
Självklart. Kom igen.

Till: Harry
Skickat: 19:35
Okej då, när och var ska vi ses?

Från: Harry
Skickat: 19:36
Jag kommer förbi 20:30 ungefär, blir det bra?

Till: Harry
Skickat: 19:36
Perfekt.

Jag drar bort snodden som håller upp mitt hår. Hela dagen har varit varvad med promenader och skrivning framför datorn. Om en timme kommer Harry förbi, så jag är snabb med att borsta igenom håret och ta på mig andra kläder. Jag går för det mesta runt i bekväma kläder, så som mjukiskläder eller träningskläder. När jag får på mig en klänning och over knee boots känner jag mig helt plötsligt lite mer levande, lite mer viktig och lite mer vacker. Jag kollar mig i den stora kroppsspegeln. Det är annorlunda att se mig med klänning, smink och noggrant uppsatt hår. Det är bara på viktiga tillställningar jag klär upp mig. Annars går jag dag ut och dag in i vardagskläder eller mjukiskläder. 

Från: Harry
Skickat: 20:24
Jag är på väg. Möt mig där nere.

Jag skyndar mig ner för trapporna och fäller upp paraplyet när jag ser Harry gåendes under ett stort, svart paraply. Den tunga dörren öppnas med lite gnissel och knarr. Vaktmästaren verkar ta hand om allting förutom dörren. Harry ropar och vinkar stort tio meter ifrån mig. Jag skrattar tyst, denna natten kommer bli vild.

Hela vägen till klubben pratar han, och jag är tvungen att fråga ifall han redan tjuvstartat festen. 

"Självklart, jag är alltid före. Och nu ska du hänga med på tåget." flinar han. Han beställer shots och jag kan inte låta bli att skratta. Vi båda kastar bak huvudet och häller i oss den brännande vätskan.

"Detta är precis vad du behöver! Fri från stress och jobb en stund!" ropar han för att överrösta musiken. 

"Jag antar att du har rätt!" skrattar jag. Jag behöver komma iväg och uppleva, även fast det bara är en kväll på nattklubben några gator ifrån mig med min nyfunna vän. Natten kanske slutar i ett minne för livet. Förhoppningsvis. Harry beställer en drink till mig och en till honom, sedan tar vi två shots till och går vidare från baren. 

"Förlåt om jag sabbar din morgondag, jag menar detta är bara början." flinar Harry och lägger armarna runt mina axlar medan vi går mot ett par bord.

"Åh, jag har varit med om värre." skrattar jag. 

"Jasså, så du är festens drottning?" frågar han och rör om i drinken med sugröret. 

"Beror på." ler jag. "Och du? Festens kung? Eller bara prins kanske?" lägger jag till och lyfter på ögonbrynen.

"Oj, om du bara visste. Jag är kung över festernas kungar." Flinet tycks aldrig lämna hans läppar, men jag kan inte låta bli att tycka om det. Det sneda leendet och smilgroparna i hans kinder.