kapitel 35

601 25 8
                                    

                 

Zoes perspektiv.

Kära dagbok.
Det var ett tag sedan vi sågs, du och jag. Det har varit fullt upp. Efter jag skrivit detta ska jag läsa igenom hela boken, rätta och ändra. Sätta ett namn på den. Den är färdig, bara finslipet kvar. Det är en skräckblandad förtjusning. Tempot i mitt liv har ökat sedan jag och Harry träffades. Kanske höjdes tempot i boken då också. Allting blev så mycket mer äkta och genuint. Men jag ska vara ärlig. Jag är livrädd. Min familj kommer läsa det färdiga resultatet, Harry kommer läsa den, alla i min närhet. Det är en ny nivå på den här boken. Det är så svårt att sätta ord på. Men boken är så liksom svävande. Det är alla mina tankar, känslor, upplevelser och värderingar. Den är svår att nå, för den är så himla personlig. Det är som om den är så dyrbar så att man inte ska kunna nå den och förstöra. Älskvärd och annorlunda. Det är vad den boken är för mig. Kanske det mest betydelsefulla materiella objektet för mig någonsin. Och namnet är satt. Aska, precis som Harrys fotoutställning.

På tal om Harry. Allting mellan oss har gått så fort, och varit så dimmigt. Det är som om jag levt i en bubbla, och som om omvärlden har varit oviktig och inte kontaktbar. Så långt borta. Hela jag är nog lite långt borta. Ofokuserad och inte kontaktbar. Men det är en sak som jag är säker på. Och det är att någonting inom mig brinner för honom. Mitt hjärta slår dubbla slag när jag är med honom. Det är ungefär som om de där dubbla slagen slår för honom. Slår för det som är mellan oss. Kärleken. För vad skulle det annars vara? Jag blir svimfärdig så fort han rör vid mig. Jorden snurrar dubbla varv. Det slår gnistor om oss. Världen blir med ens färgglad. Och jag blir så jäkla förälskad. Efter alla stunder vi haft tillsammans, efter alla samtal och diskussioner, efter de där lite extra svimfärdiga stunderna, intima och djupt personliga, efter allt det där, så har mitt hjärta börjat inse, att det är för honom det slår så där alldeles galet och okontrollerat. Och jag kanske till och med har gått och blivit kär i honom.

Godnatt, nu är det dags för mitt hjärta att ta en paus från allt bultande. Fast i och för sig, det slår till och med för honom i sömnen. För i alla drömmar som John Blund ger till mig, så slår det för Harry. Helt vilt och galet. Hoppandes och skuttandes. Älskandes och dunkandes. Bara för honom. Min, fast ändå inte, Styles.

stay alive | h.sWhere stories live. Discover now