kapitel 33

622 25 11
                                    

Harrys perspektiv.

Kvällen hade slutat i mer fest än middag. Alla var dyngraka, även Zoe. Den enda som inte var full, var jag. Jag hade bara druckit någon öl, så jag hade fortfarande samvetet i behåll.

"Styles, din jävla jävel! Vi ses snart, så jävla gött att du är tillbaka!" Alexander ropade som om vi vore flera kilometer ifrån varandra, trots att han stod någon meter ifrån mig. Han dunkade mig i ryggen innan han la armarna om mig i en riktig kram.

"Vi ses." sa jag och skakade på huvudet åt deras beteende. Alla hade hällt i sig alldeles för mycket alkohol de senaste timmarna. Men huset tömdes på ett par minuter när alla väl skulle hem.

"Zoe, ta av dig de där skorna. Du kommer bryta fötterna av dig." sa jag i en suck. Hon fnissade men stannade och tog tag i min axel innan hon tog av sig klackskorna. Hon vinglade till, men jag hann ta tag runt hennes midja innan hon föll.

"Hur mycket drack du?" frågade jag medan hon tog av sig den andra skon.

"Tyst Harry. Jag drack inte så mycket." sa hon och försökte låta hård på rösten men misslyckades totalt. Hon fnissade tyst, ännu en gång.

"Är du helt säker på det?" flinade jag. Hon nickade och tog klackarna i handen. Jag hade kvar en hand runt hennes midja, fortfarande osäker på ifall hon var stabil nog.

"Sluta flina. Det stör min vardagliga koncentration." sa hon och la en hand för min mun. Jag brast ut i skratt.

"På vilket sätt?" frågade jag och försökte låta bli att le. Hon la tillbaka handen över min mun.

"Du vet vad jag menar." suckade hon och himlade med ögonen. Jag visste precis vad hon menade, men ville bara höra henne säga det. Hon ville kyssa bort mitt flin. Jag nafsade lätt i hennes handflata. Hon gav ifrån sig ett litet skrik, och var på väg att tappa balansen igen, men jag höll kvar.

"Jag ska hjälpa dig, eftersom du är så blyg även om du är full." flinade jag. Jag lutade mig fram och mötte hennes läppar. Hon log, men besvarade kyssen.

"Kom, nu går vi hem." sa jag och tog hennes skor i min hand. Annars skulle det blivit en askungen.

Vi började gå hemåt, vi var bara ett par gator hemifrån. Solen var på väg upp igen. Varför blev det alltid såhär? Fulla långt in på natten.

Zoe pratade om stranden, och att hon ville att vi skulle dit igen. Vi var där för ett par dagar sedan, och efter att hon hade varit där med Ariana och Khloe ville hon tillbaka.

"Det var så befriande." sa hon och slog ut armarna i luften. Jag försökte att inte skratta, det var det värsta man kunde göra mot en berusad person som berättade om sin lycka.

"Vet du hur jag känner mig nu?" frågade hon och svängde in på uppfarten till huset. Det sprätte lite i benen på henne, men hon var inte tillräckligt stabil för att klara av det så hon vinglade till igen. Hon såg ut som ett litet barn som precis lärt sig att gå. Jag sträckte ut handen för att vara beredd på att ta tag i henne, men hon återfann balansen.

"Full?" frågade jag med höjda ögonbryn.

"Jo, men jag känner mig så när du kysser mig, och jag inte är full. Förstår du? Det är som att du får mig att känna mig full när jag är nykter. Konstigt va?" sa hon och fnissade igen. Jag var på väg att säga något, men då vände hon håll och gick inte mot dörren.

"Zoe, var ska du?" frågade jag och följde efter henne.

"Jag ska bada. Du med." sa hon och ryckte lätt på axlarna.

"I helvete heller. Kom Zoe, du ska inte bada nu."

"Sluta gråt Harry." flinade hon.

"Zoe, på riktigt. Det är inte läge för dig att bada just nu." sa jag och försökte komma ikapp henne. Hon var redan vid poolkanten och kollade på mig med trots i blicken. Om hon hoppade i, skulle det inte ta lång tid innan hon var under vattnet utan att komma upp igen. För en sekund trodde jag att hon skulle vända och komma tillbaka, men just då tog hon sats och hoppade i. Jag fick panik, det kändes som om hjärtat skulle stanna. Jag sprang fram till kanten, kastade iväg skorna och dök i. Jag kom upp före henne. Panikslaget tittade jag mig omkring. Ett par meter framför mig flöt hennes hår upp mot ytan. Jag tog in luft och tog mig fram till henne under vattnet. Med ett starkt grepp under hennes armar tog jag med henne upp över ytan och höll henne mot poolkanten.

"Zoe! Vad i helvete håller du på med?!" skrek jag. Hon andades häftigt efter att ha varit nere under vattnet en lång stund. Hennes ögon var rödsprängda, mest av alkohol. Jag var också andfådd, för jag var så jävla rädd.

"Lugn." sa hon kort. Hon var dimmig i blicken. Mitt hjärta hamrade i bröstkorgen.

"Säg inte till mig att vara lugn när du hoppar i en pool, aspackad." sa jag och spottade ut vattnet jag fått i munnen. Hon svarade inte, utan tittade bara på mig med en otydlig blick. "Vi går upp, nu." sa jag och släppte taget jag hade under hennes armar. Det var inte långt ifrån stegen, men jag litade inte på att hon skulle kunna ta sig dit ändå så jag simmade precis bakom henne, som en vakande hök. Mitt hjärta fortsatte att slå ända tills vi kom till dörren. Bådas kläder var dyngsura och det droppade från håret.

"Godnatt, Harry." sa hon kort och gick in till badrummet. Hon är så jäkla märklig. Men jag antar att hon tycker likadant om mig.

stay alive | h.sKde žijí příběhy. Začni objevovat