Utmanad

- 3

OLIVER

Det var lite folk i busskuren när jag kom dit med Markus i släptåg. Han hade hunnit kräkas en gång till under den korta sträckan hit. Jag hjälpte honom sätta sig på en bänk och såg sedan på de två enda andra personerna som väntade på bussen.

Det var två tjejer som i ljuset från gatlyktan intill såg helt okej ut. Den ena av dem, en lång tjej med mörkt hår, vred på huvudet mot mig och mötte min blick. Jag flinade mot henne och nickade med huvudet som hälsning.

Snart plockade den andra tjejen fram ett paket cigaretter och tände på en. Hon tog ett bloss och räckte sedan över ciggen till sin vän. Hon tog i sin tur ett bloss innan hon vände sig mot mig och räckte fram den.

"Tack", sa jag och tog emot den för att placera den mellan läpparna. Röken fyllde mina lungor och jag kände lusten att hosta till, men höll det inne. Jag var ju ändå van.

"Så, vart ska ni?" undrade den långa mörkhåriga när hon tog emot cigaretten igen.

"Hem", svarade jag kort och himlade med ögonen.

"Har han druckit mycket, eller?" frågade den andra tjejen och nickade mot Markus som satt som en säck potatis på bänken.

"Jag vet inte och bryr mig inte heller", svarade jag och skrockade. "Han är i alla fall en idiot." För han hade ju trots allt hindrat mig från att få mitt efterlängtade ligg.

De båda tjejerna skrattade lätt och klev lite närmare. "Ni ska inte med in till stan då? Det ska vara en fest på Storgatan."

Storgatan? Åh, fan. Då är det säkert i någon stor och dyr lägenhet som är full av snygga brudar. Men jag skakade på huvudet. "Måste ta hem honom, tyvärr."

De båda tjejerna nickade förstående. Den långa började rota i sin väska och fick snart upp en svart bläckpenna. "Här, ge mig din arm", sa hon och sträckte ut händerna mot mig.

Jag gjorde som hon bett mig och la armen i hennes grepp. Smidigt drog hon upp jackärmen och klottrade ner några siffror följt av ett namn. Hennes vän gjorde likadant och snart hade jag två mobilnummer till två snygga tjejer nedklottrade på min arm. Lite tur hade man ju ikväll i alla fall.

Längre bort på vägen såg jag ljuset från bussen vi skulle ta. Jag tackade tjejerna och vände mig mot Markus. Han hade somnat. Jag ruskade om honom våldsamt nog för att han skulle vakna och hjälpte honom på bussen.

Vi gick längst bak i bussen, eftersom att den fanns minst människor där och jag ville inte att de skulle behöva lyssna till Markus fyllesnack när han väl vaknat till lite mer. Till min förvåning satt det en tjej i hörnet, längst bak i bussen som jag inte sett. Hon hade en skateboard slarvigt ställd på sätet bredvid sig, och hennes långa, mörka hår föll ner över ansiktet som ett draperi. Lyssnade jag noga lät det som om hon grät.

"Hallå?" sa jag och la en hand på hennes axel. Inte kunde man väl låta människor sitta och gråta på bussen mitt i natten utan att bry sig? Nej så kall var jag inte. "Har det hänt något?"

Tjejen tystnade och skakade av sig min hand. Hon strök bort håret från ansiktet och blottade därmed de rödgråtna ögonen och de blöta kinderna för mig. Men hon såg inte på mig.

Innan jag visste ordet av hade hon tagit sin bräda, rest sig från sätet och försvunnit ut genom dörrarna som precis öppnats igen efter att ha åkt ett par hållplatser. Förvånat såg jag efter hennes mörka gestalt.

"Vem var det?" sluddrade Markus bakom mig där han halvlåg över två säten.

Jag ryckte på axlarna och vred bort blicken från vägen där hon försvunnit. Bussdörrarna stängdes igen och hjulen började åter rulla.

___
Går segt, den här. Men snart kommer den nog igång.

//Semlan

xoxo