Utmanad

- 18

SAM

Ett irriterande pling från min mobil överröstade musiken som kom från högtalaren placerad på hyllan ovanför skrivbordet. Med ett höjt ögonbryn ignorerade jag meddelandet och höjde istället volymen så att pianot tillsammans med basen fyllde hela rummet. Det lämnade mig ensam i min bubbla med endast naturvetenskapsboken till sällskap.

Blyertspennan flöt över det randiga pappret och skrev kvickt ner svar efter svar på frågorna som fanns i läroboken. Jag var nöjd, snart kunde jag väl rabbla rubrikerna från kapitlet utan problem.

Just som jag skulle skriva ner svaret på den näst sista frågan plingade mobilen till igen. Min irritation sköljdes över av förvåningen att ljudet faktiskt lyckats skära igenom den klassiska musikens ljudvågor och nått fram till mina öron. Jag sträckte mig efter mobilen på skrivbordet bredvid mig och tryckte på hemknappen. Min panna la sig i djupa veck. Två meddelanden hade rullat in, båda från samma okända nummer.

Från: 0701353878
Jag plockar upp dig utanför ditt hus vid tio.

Från: 0701353878
Jag hoppas för ditt eget bästa att du ser det här.

Självklart var det Oliver. Ingen annan än han kunde låta så dryg till och med på sms.

Jag kände mig en aning förvånad över att dessa utmaningar även skulle ske utanför skoltid, åtminstone såhär sent. Klockan var redan halv tio. Förvånad var jag också över Olivers val av dag. Hade han inte något bättre för sig en fredagskväll? Hade någon frågat hade jag svarat att han var på fest med sina vänner och dussintals flickvänner. Men så var tydligen inte fallet.

Däremot så var jag i princip Olivers motsats. Det betydde att jag helst inte var ute en fredagskväll. Helst satt jag hemma, som nu, och pluggade inför den kommande veckan, innan jag gjorde mig färdig för sängen, för att sedan läsa en bra bok långt in på småtimmarna. Det var en bra fredagskväll. Dessutom hade jag kanske inte tid med Olivers utmaningar. Provet i naturvetenskap på tisdag var ju väldigt viktigt och jag kände ännu inte att jag kunde det tillräckligt bra. Ganska trött var jag också. Kunde han inte ta utmaningen imorgon?

Till: Oliver
Jag måste plugga.

Från: Oliver
Sam, take a step back. Du har hela helgen på dig till plugg. Inte ska du behöva sitta inne en fredagskväll. Sluta vara så mesig.

Mesig? Var det vad han tyckte om mig? I så fall skulle han få se på mesig.

En aning våldsamt sköt jag ut skrivbordsstolen och reste mig upp. Ur garderoben drog jag fram en svart hoodie och ett par svarta jeans med hål på knäna, för att byta dem mot mjukisbyxorna och den stora t-shirten jag bar. Tiden hade rusat förbi. Tio minuter till hel.

Till: Oliver
Ok. Jag är på.

Med mobilen i bakfickan tassade jag så tyst jag kunde till trappan. Mamma och pappa satt i vardagsrummet med en deckare rullande på tv:n. På soffbordet stod två höga vinglas.

I filmer verkade det alltid ha så lätt för att smyga nerför trappor. De kom alltid förbi sina föräldrar oskadda. Det var dock inte på riktigt. Ett trappsteg mitt i trappan knarrade under mina ena fot. Mitt grepp om räcket hårdnade när jag försiktigt kikade på mina föräldrar under mig i vardagsrummet. De såg redan på mig.

"Vart ska du?" frågade pappa med en rynka i pannan.

"Ut", svarade jag och gick så avslappnat jag kunde nedför resten av trappan. I hallen tog jag på mig jackan och knöt mina skor.