Utmanad

- 17

OLIVER

Med snabba steg skyndade jag in i cykelrummet på bakgården. Sedan låste jag upp Robbans cykel - den enda med barnstol på pakethållaren. Idag var det nämligen min tur att hämta Nisse från dagis, och eftersom att Robban hade lämnat av honom med cykeln i morse hade jag inte något annat val än att göra detsamma. Om jag inte ville promenera med Nisse hand i hand, med resultatet att han fick skjuts ändå - på min rygg.

Det var rätt så krångligt att få ut cykeln ur det minimala cykelrummet med cyklar uppställda på rad utmed väggarna med endast en smal gång fram till dörren. När jag väl kom ut ur det trånga rummet tog det inte lång tid innan jag såg den avlånga, röda träbyggnaden. Den var placerad bakom lågstadieskolan jag gått på och var väl omgiven av träd och gröna gräsmattor.

Jag parkerade cykeln vid cykelstället och öppnade grinden, för att sedan stänga den noga efter mig. Det såg ut som om alla avdelningar var ute på gården, då det fanns en blandning av barn i alla storlekar och flera fröknar jag inte kände igen syntes till.

"Ursäkta, jag ska hämta Nils", sa jag till kvinnan som satt på verandan och som jag trodde var Nisses fröken.

Hon log brett. "Du måste vara Nils storebror Oliver", sa hon och reste sig från bänken. "Mia berättade att du skulle hämta din bror några gånger här framöver, inte sant?"

Jag nickade bekräftande. "Mamma måste jobba lite extra och Robban jobbar också sent."

"Nils ramlade bara för en liten stund sedan och håller på att bli omplåstrad", sa Nils fröken därefter. Hon vände sig om och drog upp verandadörren och gestikulerade åt mig att gå in.

SKOSTOPP!, stod det på en röd remsa på golvet innanför dörren och jag stannade upp för att lydigt ta av mig skorna och ställa upp dem på hyllan bland skorna i storlekar långt under trettio.

"I rummet bakom andra dörren till höger i korridoren befinner sig Nils tillsammans med Klara." Nils fröken log igen, innan hon stängde dörren efter mig och försvann.

Jag hittade strax Nisse i det sagda rummet. Han satt i en grön soffa med en stor nallebjörn vid sin sida. Hukad på golvet satt tjejen jag antog var Klara och satte precis på ett plåster på Nisses knä. Han såg rätt lidande ut med rödgråtna ögon och snor under näsan.

"Hallå", sa jag och klev över tröskeln.

Klara hann knappt stryka på plåstret ordentligt innan Nisse hoppade ner från soffan och sprang mot mig med utsträckta armar. Jag mötte honom i kramen och lyfte samtidigt upp honom i min famn. Ett lätt stön lämnade mina läppar när jag insåg att han måste ha lagt på sig tio kilo under natten.

"Har du slagit dig?" frågade jag Nisse när jag satt ner honom på golvet under protest.

"Ja-a", svarade han och pekade på det röda plåstret med gula solar som satt över hans knä. Han plutade med underläppen. Sedan sa det vips, och så var han glad igen när han började berätta om hur han ramlat. Det var något i stil med att han ridit på en drake som oturligt nog krockat i ett träd så att Nisse fallit till marken och skrapat upp knät.

"Aj", sa jag.

"Aj, aj", bekräftade Nisse.

Sedan vände jag mig mot Klara. "Tja, vi kanske ska gå nu."

Hon nickade och vinkade hejdå till Nisse, som glatt vinkade tillbaka innan han sprang ut ur rummet - trots olyckan med draken. Min bror hade hunnit ta på sig skorna - något han var mycket stolt över - och satt på sig jackan innan jag ens hunnit ut i hallen.

"Om du inte säger något till mamma", sa jag när vi hand i hand vinkat hejdå till Nisses fröken, "kan vi köpa glass på hemvägen."

Nisse tjöt till och skuttade fram till cylkeln. "Jag vill ha en Twister!" utbrast han, samtidigt som jag satte honom i barnstolen och spände fast honom.

"Okej", sa jag, log och rufsade till honom i det ljusa håret, innan det bar av.

---

Senare på kvällen, efter att ha lagat mat åt Nisse och tittat på barnprogram med honom, insåg jag att jag hade två missade samtal och två meddelanden från Markus.

Från: Markus
Ska du med ut ikväll?

Från: Markus
Vi tänkte dra till Miltons kusin, du vet.

Till: Markus
Jag har egentligen andra planer, men de kanske slutar upp i att jag svänger förbi ändå.

Jag log för mig själv. Sedan knapprade jag in ett meddelande till en annan person.

___
Jag är sämst på att uppdatera, jag vet. Men på något vis har jag mindre tid under loven än skolveckorna. Det kommer nog fortsätta vara såhär segt ett tag framöver.

Just nu sitter jag på ett tåg på väg till min gammelfaster för att hjälpa till med en flytt, och då kommer jag förmodligen inte ha mycket tid över till skrivande. Där kommer jag nog vara i en dryg vecka, och sedan är jag hemma i ett ännu en dryg vecka innan jag åker på språkresa i tre veckor. Efter det böjar jag i princip gymnasiet.

Så ni får ha tålamod med mig. Och snälla ni, tjata inte på uppdateringar. Då kommer jag bara bli irriterad (även om jag uppskattar att ni vill läsa det jag skriver <333) och inte sugen på att skriva.

Jag måste också tacka för 10k reads! Tack så mycket för att ni läser, och förhoppningsvis tycker om, det jag skriver. Ni äger.

//wewewooo gbg

xoxo