- 11

1K 68 5
                                    

OLIVER

Den svala luften gjorde att det fuktiga håret på mitt huvud kändes som is. Inte jätteskönt alltså. Men det var väl smällen man fick ta om man hellre duschade på gymmet än att gå hem i svettiga och ofräscha kläder.

Jag var nöjd över min insats på gymmet idag. Det kändes verkligen i kroppen att det gjorde gott, och det verkade ju tjejerna också tycka. Ett belåtet leende la sig på mina läppar när jag tänkte på tjejerna som suttit på golvet och stretchat och då och då slängt blickar mot mig där jag stått med vikterna i händerna och pumpat mina biceps.

Visst, de hade typ varit femton år gamla. Men vad gjorde det om de spanade in mina muskler och sedan fnissat när jag "råkat" komma på dem. Kalla mig kåtbock, eller vad fan du vill. Jag gillar brudar, tycker det är jävligt sexigt när de spanar in mig och inget kommer ändra på det.

Jag drog handen snabbt genom mitt fuktiga hår innan jag slog in koden och öppnade porten. Det fanns en hiss, men jag föredrog att ta trapporna. Både för att det gick snabbare och för att man faktiskt kunde få lite extra träning om man sprang upp och ner några gånger.

"Jag är hemma!" ropade jag när jag klev in i hallen och sparkade av mig skorna intill väggen.

"Maten är precis färdig", hörde jag mamma säga från köket.

Jag lämnade träningsväskan i mitt rum innan jag mötte mamma i en kram. Robban satt redan vid matbordet och höll koll på Nisse som satt i sin barnstol med något som såg ut som makaroner och falukorv i en plastskål.

"Oliver!" utbrast Robban och jag släppte mamma. "Kom hit", sa han och vinkade med handen.

En aning tveksamt gick jag runt bordet och ställde mig bredvid honom. Han sträckte fram handen och klämde lekfullt på min arm. På skämt spände jag min biceps.

"Äh, det där är ju ingenting", sa han och skakade missnöjt på huvudet. "Hur mycket tar du egentligen? Ett kilo? Du är ju klen som en flicksnärta!"

"Håll käften", sa jag och slog till honom i bakhuvudet. Mamma tillrättavisade mig missnöjt och nickade menande mot Nisse. "Jag tar i alla fall mer än dig", sa jag till Robban.

"Hur skulle du möjligtvis kunna ta mer än mig? Du har inte ens mina gener." Han spelade förolämpad och tog sig över hjärtat.

"Att jag inte har dina gener är anledningen till att jag lyfter mer än dig."

"Sluta larva dig. Jag tog fjorton kilo igår, aldrig att du skulle slå det."

Jag skrattade nöjt och klappade honom på plätten på huvudet där hans hår hade börjat växa lite glest. "Gubben", sa jag, "jag tog femton idag och då hade jag ändå inte varit på gymmet på en vecka. Sluta låtsas som om du är något."

"Var du min son skulle du fått stryk!" utbrast han och morrade mot mig. Nils hoppade på tåget och började vråla som ett lejon. Makaroner och falukorv spreds på bordet.

"Killar!" sa mamma och ställde en kastrull på bordet. "Ni kan leka senare. Nu ska vi äta."

Jag skrattade lågt och skakade lätt på huvudet innan jag slog mig ner på min stol bredvid mammas. I formen som stod på bordet rykte det om en lasagne och jag tog gladeligen för mig av maten.

"Hur går det i skolan nu för tiden då, gubben?" frågade mamma just som jag stoppat en körsbärstomat i munnen.

Jag grymtade missnöjt - inte över skolan, utan på grund av det faktum att hon kallade mig gubben trots att hon visste om att jag inte gillade det. Men jag lät henne hållas, för hon gjorde det säkert ände bara för att retas. "Det går bra", svarade jag när jag svalt. "Jag fick B på fysikprovet."

"Åh, fan!" utbrast Robban. "Jag må vara bättre än dig på gymmet, men skolan klarar du nog av bäst i familjen."

Jag skar upp en bit av lasagnen, stoppade den i munnen och tuggade sakta. "Hur tror du det kommer sig?" Frågan var retorisk och jag flinade brett mot honom medan han med kisande ögon stirrade på mig samtidigt som han försökte pricka gaffeln med en korvbit på i Nisses mun.

"Du är för dryg för ditt eget bästa", sa han och skakade på huvudet.

Jag ignorerade det han sagt och gav istället svar på min egen fråga, trots att den var retorisk. "Jo, det måste ju bero på att jag inte har dina gener." Jag pekade på Robban med gaffeln och blinkade lätt mot honom.

"Hur har du uppfostrat ditt barn egentligen?" Robban hade vänt sig mot mamma och hade en min av spelat missnöje i ansiktet.

Mamma hängde snabbt med på tåget. "Hade du varit hans pappa hade han väl betett sig som en apa."

Just som Robban tänkte säga något tillbaka började Nisse skrika och skratta. "Apa, apa, apa!" skrek han och viftade med armarna. I farten råkade han välta ut mammas vattenglas, hur han nu fått så långa armar, och vattnet spillde ut över hela bordet och droppade ner på golvet.

Mamma suckade ljudligt och drog händerna över ansiktet. "Oliver, kan du snälla ta Nisse", sa hon till mig. "Han behöver gå och lägga sig."

Jag nickade snabbt och reste mig snabbt, lyfte Nisse ur barnstolen och skyndade ut i badrummet med honom i famnen. Han hade fått rejält blöta byxor och jag hjälpte honom av med kläderna. Sedan satte jag på honom nattblöjan och pyjamasen. Tandborstningen började med ett flygplan och slutade med tandkräm på Nisses pyjamaströja, vilket resulterade att jag fick krångla av honom den och sätta på honom en ny.

Ungefär en kvart senare, efter spring fram och tillbaka genom lägenheten på jakt efter Nils favoritnapp, utan den minsta hjälp av mamma eller Robban, kröp den lille pojken ner under täcket. Jag stoppade om honom och strök honom över håret.

"Ska jag läsa något?" frågade jag och fick en ivrig nick som svar.

Jag plockade fram en bok med ett motiv av tre älgar och en flicka på omslaget. Sedan slog jag mig ner på sängkanten och slog upp boken.

När Nisse somnat släckte jag sänglampan och smög ut ur rummet. I vardagsrummet sov mamma och Robban i soffan, medan ett tråkigt pratprogram stod på.

De var så bra, allihop. Mamma, Nisse och Robban. Toppen, var helt enkelt. Med ett nöjt leende försvann jag in på mitt rum.

___
Seg uppdatering kommer det fortsätta vara åtminstone till juni. För på fredag har jag nationella i matte, nästa vecka har jag nationella i samhällskunskap och veckan därpå åker jag på klassresa. Hur mycket jag kommer hinna skriva är oklart.

//Snowball

xoxo

UtmanadWhere stories live. Discover now